-Omars perspektiv-
Dag 59
Oscar är borta. Det trodde jag aldrig. Det är nu som jag undrar vad som hände med våra liv? Vi var kända, vi hade våra fans, vi hade det bra, sen kom allt med droger och annat skit, lite sorgligt om man tänker efter. Jag undrar var Oscar är, om han lever. Jag sitter hemma hos min mamma, ja hon lever, men hon är svag, svagare än innan. ¨Omar?¨ hennes mjuka röst fick mig att lyfta blicken från mitt knä och upp mot hennes ansikte. ¨¿Ha sucedido algo?¨ frågade hon och jag såg hur orolig hon var, ¨Nej mamma, det har inte hänt något¨ sa jag med ett tunt skratt, det är inte alls sant, allt är skit, allt har hänt. Tårarna brände bakom ögonlocken, när jag tänker på allt jävla skit, vart våra liv tog vägen, allt som har hänt oss, allt, så blir jag så jävla besviken på oss. Vi hade allt, nu har vi inget.
*
Jag gick med tunga steg hem mot Felix, det är där jag bor just nu, orkar inte skaffa lägenhet, jag har ingen att dela den med. Det fick mig att tänka på Ebba, Theas gamla kompis, hon som hade ljust hår och blåa ögon. ¨Omar! jag orkar inte¨ suckade hon, det ända jag bad om var en promenad, ¨Snääällaaaa?¨ bad jag henne och putade med underläppen, hon kollade länge på mig innan hon hoppade upp i min famn, ¨Okejdå¨ viskade hon och lämnade en fjäderlätt kyss på min hals, jag vet att det alltid kommer bli jag och Ebba, vi har ingen anledning att göra slut.
Där tog min dagdröm slut, jag skakade på huvudet och insåg att jag hade gått in i någon, ¨Oj, ursäkta¨ sa jag och kollade på tjejen på marken och sträckte ut min hand, ¨Eh, det gör inget¨ hennes ljusa röst känner jag igen. Hon kollade upp mot mig och ställde sig snabbt upp, ¨Omar?¨ sa hon och jag såg hur hennes ögon blev fyllda med tårar, ¨J..jag måste gå¨ sa jag ursäktande och trängde mig förbi henne och fortsatte att gå mot Felix. Förlåt Ebba
