116 dagar, F.S

Kap 53

-Omars Perspektiv-
Dag 103

Thea och Ogge var fortfarande försvunna, precis som Oscar. Felix som höll på att bli galen. Han har varit otrogen mot Thea ett X antal gånger nu när hon har varit borta. Vi är vuxna nu och jag förstår inte vad Felix håller på med längre, det spårar ur. Jag har försökt att leva som vanligt, inte för att det går då alla känner igen mig och är rädda för mig, jag vill inte vara såhär längre. 

Jag satte mig i min soffa, men fick snart gå upp igen då det knackade på dörren, jag tryckte ner handtaget och en stressad Felix rusade in och verkade helt ledsen. ¨Omar jag klarar inte detta längre¨ sa han medan hans fingrar desperat knackade emot mitt marmor bord. ¨Felix vi fixar detta, jag lovar!¨ Sa jag lite uppmuntrande då jag själv bara ville sjunka ner på golvet och gråta i flera dagar. Jag stängde dörren och vände mig om mot Felix, hans arm hade ett antal märken på sig, fler än vanligt. ¨Felix vad har jag sagt om att skära sig?¨ sa jag och suckade och gick emot vasken för att ta lite vatten. ¨Jag vet.¨ sa han men tystnade väldigt snabbt då hans mobil började ringa. ¨Okänt nummer¨ viskade han, i flera veckor har vi väntat på detta, det är ett tecken på att Oscar kanske lever. Jag gjorde en gest med min hand och Felix sköt mobilen emot mig, jag tog hastigt upp den och svarade. 
¨Var är han?¨ Sa jag hårt, även om jag var väldigt svag och sårbar
¨Nämen hej lilla lilla Omar¨ sa en väldigt bekant röst, Tom.
¨Svara mig¨ sa jag kallt
¨Plattan, klockan 03:00¨ sa han och la på. 

Jag kollade upp mot Felix som hade stora ögon, jag suckade, sköt mobilen emot han igen och begravde huvudet i händerna, där stod jag, lutad emot bänken. ¨vad sa han?¨ frågade Felix tyst. Trots att han är äldre än mig så är han försiktig emot mig, jag kanske är svag och sårbar, men jag kan va väldigt farlig också. ¨Plattan, klockan 03:00¨ svarade jag enkelt innan jag gick emot hallen, tog på mig kläderna och gick.