Dag 114
.Oscars perspektiv.
I flera dagar, om inte veckor, så har jag försökt att fly, hitta utgångar eller bara få ett sätt att slå ner dem. Men jag är lika svag som ett löv, mager som fan och säkert blekare än inte vet jag. Mat? typ, gröt varje dag, är trött på det, ibland får jag bröd till men det är liksom torrare än Sahara öknen, efter flera veckor och säkert månader så har jag äntligen hittat en väg ut, när de öppnar dörren för att leda mig till ett annat rum där jag blir misshandlad så kan jag springa rakt fram istället för åt vänster, om jag får tillräckligt med energi och kraft så kan jag slå han som hämtar mig.
Dörren öppnades och samma kille stod i dörröppningen, ¨Skynda dig förfan¨ för han. Jag var en aning längre än han, men eftersom att jag är helt seg och lutar mig fram med kroppen så ser han längre ut. Jag reste på mig och sträckte på kroppen, nu såg man att jag var längre, kanske nästan ett huvud längre. Jag gick närmare han och kollade han rakt i ögonen, det var som om att jag fick en kick och slog han rakt vid näsbenet. Hans händer försökte på något konstigt sätt försöka få bort den smärtan som uppstod, jag knäade han i magen och sprang sedan rakt emot mitt mål.
Fri?
