116 dagar, F.S

Kap 8

-Theas perspektiv-

Dag 12

Detta är något jag aldrig trodde att jag skulle få göra, gå på min egna dotters begravning, det är något som en förälder aldrig ska behöva uppleva. Jag visste att hon gillade rosa, så inga svarta kläder utan rosa. Jag höll en vit ros i handen och hennes favorit björn, de skulle jag lägga i hennes kista nu när den är öppen för att man ska kunna säga hej då. Med långsamma steg så gick jag fram till den ljusrosa kistan med vita kanter och ett öppet lock, i så låg den vackraste dotter man kan ha, hennes blonda hår var tvättat och hon var sydd i pannan, hennes lilla näsa var krokig och hennes små läppar var blåa, till skillnad från hennes hy, som var helt vit, hennes favorit klänning hade hon på sig och ett vitt tunt täcke var placerat om henne. Jag drog mitt finger över hennes kalla lilla kind och jag märkte inte att mina tårar föll okontrollerat, Felix märkte det och kramade mig, han grät också, det visste jag. Jag la min ros och hennes favorit björn bredvid henne innan vi gick ut ur kyrkan med resten av folket för att se när kistan sänks ner, den svåraste delen. 

*

Efter begravningen så var jag stum, som om det inte ville komma fler tårar, hur mycket jag än ville gråta så gick det inte, tårarna var slut. Felix, han grät hela tiden, han skrek och kastade en vas i golvet, medan jag satt stum i soffan och kollade rakt ut. Felix kom fram till mig då och då och skrek på mig, ¨Varför gråter du inte?!¨ ¨Visar du inte känslor eller?!¨ ¨ Vår dotter är DÖD Thea, hon kommer inte tillbaka¨, det är något han sa, jag märkte att han var berusad, Felix blir en idiot när han är full, en stund så övervägde jag om jag skulle ringa hit Oscar -som också var på begravningen- och fråga om han kunde ta Felix med sig så jag kan vara ensam, utan min fulla pojkvän..