- Ja, ok, sa mamma i telefonen.
- Snälla! Snälla! snälla! mamma! kan jag och Emily få gå på One Directions konsert?, skrek jag.
- Ja, jo, jag ska prata med pappa, kan jag ringa dig om en kvart?, sa mamma.
- Okej, mumlade jag. Vi sa hejdå och sedan tittade jag på Emily.
- De skulle ringa upp om 15 min och ge svaret då, mamma ville prata med pappa först. Vi kramade varandra och hoppades på att jag fick. Efter 15 riktigt plågsamma minuter ringde mamma på Emily's mobil och Emily gav mobilen till mig.
- Hej igen, sa jag och log svagt.
- Hej, jo, jag och pappa har pratat lite och vi har bestämt att ni får gå, började mamma.
Jag skrek till och Emily tittade intressant på mig.
- Men, jag vill veta hur mycket det kostar och vart det ska va och lite mer info, ok?, sa mamma
- Självklart!, jag kan komma hem direkt och så pratar vi mer, sa jag hastigt.
- Ja, gör så, middan är alldeles strax färdig nu, sa mamma roat.
Jag la på och sedan skrek jag och Emily igen och gjorde gjädjehopp. Emily fick sedan glädjetårar. Jag fick trösta henne.
- Jag måste hem nu, middagen är klart och sedan ska jag ge mina föräldrar info, priset och så, sa jag och log det största leendet jag hade. Emily och jag kramades en sista gång innan jag gick hem.
(Emily's Perspektiv)
Jag var oehört glad att Alice fick. Jag sprang till vardagsrummet där mamma och pappa satt och berättade att Alice fick.
- Ja, vi vill också ha lite info, sa pappa och log lite finurligt. Sedan satte jag mig i soffan med min dator i knät och visade pappa och mamma priset, vart det låg mm....
- Jag och Alice kan ta bussen dit, sa jag. Pappa nickade instämmande.
- Vad är det där?, sa mamma och pekade på skärmen. Jag tittade där hon pekade på en liten text. Vi alla 3 läste men jag förstod knappast texten med alla svåra ord.
- Vad betyder det?, sa jag och tittade upp på pappa.
- Det betyder att alla som köper denna biljett, biljetten till konserten som hölls den 14 Oktober i Wembley Stadium, alltså den du och Alice ska gå på, får en typ en lott och sedan någon gång under konserten drar dem vinnarna och de får träffa One Direction backstage och de är för 2 personer, avslutade pappa allvarligt. Jag var häpen. Tänk om jag och Alice vann och fick träffa One Direction själva backstage efter konserten!. Jag kunde knappt vänta tills jag fick säga detta till Alice.
- Tänk om jag och Alice vinner!, sa jag.
- Mm, det gäller att ha tur, sa mamma hemlighetsfullt som vanligt.
Jag ringde genast upp Alice och berätta om att man kunde vinna backstage med One Direction. Hon blev överförtjust.
- Tänk om du och jag vinner!?, sa Alice hysteriskt glad.
- Ja eller hur!, hoppas det sa jag instämmande.
- Och vet du vad?, sa hon.
- Nä, sa jag och log, jag visste nog vad hon tänkte säga.
- Jag fick gå på konserten med dig!, skrek hon!.
- Jaaaa!!!, ropade jag i luren. Sedan pratade vi lite om vi skulle vinna backstage med One Direction vad vi skulle säga och så vidare. Den natten var svår att somna till. I mitt huvud hade jag fullt med tankar om hur konserten skulle vara.
(Några månader senare, snarare den 14 Oktober, dagen 1D's konsert skulle hållas)
Jag och Alice var i mitt rum, satt på min säng som vanligt, våra munnar pladdrade bara på. Vi var glada att dagen äntligen var här!.
- Ska vi börja välja kläder och sminka oss och så vidare?, sa jag roat. Alice nickade till svar och sedan hoppade vi ur sängen fram till min garderob. Alice hade med en kasse med kläder hon hade valt. Efter ca 1 timme att valt kläder hade vi våra kläder på oss. Jag hade på mig en blå klänning, en guldig jacka till, en liknande guldig väska som passade med jackan samt ett par blå pumps som passade klänning med svarta genomskinliga strumpbyxor under. Alice hade en svart glittrig kläning, en ljusrosa handväska, svarta klackskor med lite pärlor samt smycken som passade, Hon hade med svarta genomskinliga strumpbyxor.
- Dags för sminkning!, ropade jag. Alice jublade som i filmer. Vi skrattade båda 2. Mamma kom in och log mot oss.
- Haha! ni är för roliga ni, jag ska bara lägga in lite tvätt, sa hon och gick till min garderob. Jag och Alice skrattade ännu en gång.
- Vad snygga ni är, sa mamma och blinkade med ögat mot oss.
Sedan vände vi oss till sminkningen. Vi sminkade varandra. Jag kände hur Alice drog puderpenseln över mitt ansikte. Jag log över hur lyckligt lottade vi var. Efter några minuter senare ropade Alice ''Klar!''. Jag öppnade ögon och tittade mig i spegeln. Det var riktig snyggt. Jag hade puder, svart skuggig ögonskugga och mascara.
- Enkelt och Perfekt!, sa jag och blinkade till mig själv i spegeln.
- Nästa!, ropade Alice men mansröst, jag skrattade. Jag sminkade henne med desamma, Puder, svart skuggig ögonskugga och mascara.
- Nu vet folk att vi är bästa vänner!, sa Alice.
- Tvillingar, sa jag och log lyckligt.
Efter det lockade vi topparna av håret på varandra och tog på läppglans. Sedan granskade vi varandra i spegeln. Vi stod rygg mot rygg och vi såg helt fantastiska ut.
- Nu kommer vi erövra värden!, ropade jag dramatiskt. Alice kollade på klockan. Hon drog efter andan.
- Vår buss åker om 15 min!, sa hon hastigt.
- Shiit!, vi måste åka nu!, sa jag och tog min ''Nicki Minaj'' parfym och sprutade på mig och Alice. Sedan fick vi bråttom.
- Hur ser vi ut?, sa jag till mamma och pappa när de satt i köket.
- Fantastiska som alltid sa pappa, och log finurligt med en ögat.
- Om ni ska med bussen så får ni nog gå nu, påpekade mamma men log emot oss. Vi halvsprang till busstationen och vi hann i tid som tur var. Busschauffören log emot oss.
- Och vart ska dessa 2 läckra damer då?, sa hon och log.
- Till One Direction's konsert, sa Alice glatt.
- One... vadå?, sa han tveksamt.
- One Direction, värdens bästa pojkband, sa jag och log roat mot chauffören.
- Aja, till någon konsert iallafall, sa ha och blinkade med ena ögat.
Jag och Alice satte oss längst fram i bussen och tittade ut genom fönstret. Kunde knappt tro att det var sant. Att vi skulle till One Direction's konsert. Alice var också tyst, kanske hon tänkte på samma sak?.
