När vi väl kom fram till den stora arenan med säkert tusentals fans utanför sa vi hejdå till chauffören som bara blinkade till svar. Jag och Alice tittade upp mot arenan med stora munnar som dasslock.
- Ska vi gå in?, sa Alice uppmuntrad.
- Japp, sa jag och sedan gick vi in i den stora arenan. När vi väl kom in kom vi till en halls med en massa hyllor som man kunde hänga sina jackor. Det var det varmt, och en massa tjejer som skrattade och pratade med varandra. Jag och Alice hängde av våra jackor och ställde oss vid en bänk och tittade på alla tjejer medans vi väntade på att få bli insläppta.
- Du har med dig plånbok och mobil och så va?, lämna inga värdesaker i jackfickorna på ett sånt här ställe, sa Alice intill mitt öra.
- Jag är inte dum heller, såklart jag har med mig värdesakerna, sa jag och log emot Alice som log tillbaks. Efter säkert 30-40 min öppnade 2 ordningsvakter ''portarna'' till arenan och tjejerna bara sprang in och försökte desperat hitta sina platser. Jag och Alice gick lugnt för att inte trampa någon framför på hälen eller snubbla. Plötsligt fick jag en armbåge i ryggen. Jag hoppade till och tittade bakåt. Där stod 2 blondisar med en massa brunkräm och hur mycket
mascara som helst och deras läppar såg ut som de hade svullnat upp och korta klänningar.
- Förlåt, mumlade den ena blondisen. Jag tittade på henne en sista gång innan jag vände mig om och försökte fokusera att hitta min plats. När jag och Alice äntligen hade hittat våra platser och slått oss ner såg vi att vi hade riktigt bra platser. Plötsligt började musiken och alla tjejer skrek hysteriskt. Jag och Alice tittade mot varandra och log vårat störta leende. Det var något intro och sedan kom killarna (One Direction) upp i någon lucka igenom scengolvet och alla tjejer började skrika hysteriskt igen. Killarna började sjunga ''Best Song Ever'' och sedan efter låtarna ''Live While We're young'' och ''I Would'' satte alla killarna sig
på några barstolar och Harry tog micken och tittade ut över publiken. Han började att säga ''Wow''. En del småskrattade. Jag och Alice bara log hela tiden.
- Vad kul att det är så mycket publik!, ropade han och alla tjejer började skrika, Alice gjorde en busvissling och vi började skratta hysteriskt.
- Tack för att ni kom hit och bara för det ska vi köra ''Kiss You'', sa Zayn sedan och log sitt gulliga leende som alla tjejer smälte för. Killarna körde igenom varenda låt skitsnabbt kändes det som och när jag och Alice hade våra roligaste timmar i vårt liv satte dem sig igen på barstolarna och denna gång började Liam prata. Jag log.
- Alla ni som köpte biljetten vet ju att ni fick ett nummer, började han. Tjejen började skrika och ropa.
- Med en lottdragning om vilka 2 som får träffa oss backstage!, ropade han och log, han lämnade över micken till Niall.
- Vi har vilka de 2 de blir här i min hand, sa Niall och tittade ut över publiken. Jag som hade tagit fram min biljett gav den till Alice. Jag hade nummer 788 och Alice hade 789. Både jag och Alice svettades foder kändes det som, vi höll varandra i handen och intalade oss att det skulle bli vi. Vi som hade väntat i månader och föreställt sig hur det skulle va och träffa killarna ensamma, likaså som tusentals andra tjejer.
- Och vinnarna är, sa Niall hemlighetsfullt. Det var knäpptyst i arenan. Man skulle kunna höra en knappnål falla. Jag och Alice höll varandra hårt och blundade.
- Vinnarnumren är 942 och 943, ropade Niall ut.
Det kändes som om mitt hjärta stannade, som om jag hade blivit förolämpad inför miljoner folk tusen gånger om, fast jag var inte den enda. Jag tittade på Alice som hade en tår på kinden. Jag skulle också snabbt börja gråta, det brände i min hals.
- Välkommen upp på scenen!, ropade Louis. Efter några minuter hade tjejerna kommit upp på scenen och mitt hjärta stannade än en gång. Det var de 2 tjejerna som hade
stöt i sin armbåge i min rygg, blondisarna.
- Alice de var de tjejer som stötte sin armbåge i min rygg förut när vi skulle in till arenan, viskade jag i Alice's öra. Alice hajade till.
- Det var därför jag kände igen dem, B*tchar, muttrade hon surt.
Killarna sa hejdå och tack för att vi kom och sa att de älskade oss alla. Vi var glada att få se 1D för andra gången. Jag och Alice hade mött dem en gång på en signering i Stockholm när vi var på semester på Gröna Lund. Den bussturen hem satt jag och Alice och tittade ut genom fönstret med tårarna i ögonen. Det spö regnade ute. Typiskt film, tänkte jag för mig själv. Som tur var det inte samma chaufför, det var någon sur tant. När vi hade kommit hem tittade jag och Alic på varandra.
- Jaha, det här var ju tråkigt, började hon. Det föll en tår nerför hennes öga.
- De tjejer hade tur och nu sitter de med One Direction, sa hon sedan till sist. Jag tyckte samma sak men kunde inte med och hålla med.
- Det blir fler gånger ska du se, sa jag och kramade om henne.
- Hoppas det, mumlade hon. Vi sa hejdå och godnatt och att vi skulle va imorgon.
Jag gick in igenom dörren till huset i hopp om att mamma och pappa inte skulle märka mig men de var ju tvungna att märka mig och veta att jag var hemma men jag orkade inte prata just nu. Jag tog bara av mig kläderna, satte på mig en förstor t-shirt jag fått utav mormor och la mig i sängen och det var då jag fick mitt anfall Jag storgrät i kudden så inte mamma och pappa skulle höra. Sedan somnade jag.
När jag vaknade kände jag mig trött och orkade inte ens gå upp ur sängen. Jag såg att min kudde hade svarta fläckar, jag tittade snabbt mig i spegeln jag hade i mitt rum och såg att jag var alldeles svart under ögonen och på kinderna. Jag suckade och gick in i duschen med långa steg.
(Harry's Perspektiv)
Jag vaknade av att Louis hoppade i sängen.
- Vad jobbig du är, muttrade jag och la kudden över ansiktet.
- Idag ska vi ut på stan!, tjöt Louis glatt.
- Orkar inte, muttrade jag igenom kudden.
- Det är ju en tradition!, vi går alltid ut på stan dagen efter vi ar haft vår konsert!, sa Louis och började hoppa ännu högre.
- Sluta hoppa i sängen innan den går sönder så ska jag bara duscha, sa jag och kastade kudden i sängen.
- Bra, sa Louis och gick ut ur rummet.
- Somna inte om!, ropade Louis inifrån toaletten.
- Ingen risk!, ropade jag trött och slöt sedan ögonen.
(Emily's Perspektiv)
När jag hade duschat och gjort i ordning mig steg jag ut ur mitt rum, ner till köket och såg att klockan har halv 12. Plötsligt såg jag en lapp på bordet. ''Godmorgon gumman, jag, pappa och din lillebror åkte till min kompis Ylva i Stockholm som vi har sagt hela veckan att vi skulle, vi är hemma på Måndag, hoppas nog hade kul på konsären igår, kram och puss mamma och pappa''S hit!, jag hade helt glömt bort att de skulle till sTockholm, jag hade bara tänkt på One Direction konsären att jag hade glömt att de skulle till Stockholm, det var skönt att slippa berätta om hur konsärten gick iallafall.J ag gick in på mitt rum och tog på mig ett par bleka jeans och en ljusrosa t-shirt över min behå och trosor. Jag gick ut till köket och gjorde iordning en macka och åt som inte smakade nånting. Jag brydde mig inte, jag bara åt, då det knackade på dörren. Säkert 1D som kommer och ber om förlåtelse att de inte valde mig och Alice istället igår. Jag skrattade lite åt tanken, jag öppnade och såg att det var Alice som var strålande glad. Jag släppte in henne.
- Hej!, ropade hon och krama mig.
- Vad har du för anledning och vara så glad?, sa jag fundersamt. Alice bara skrattade.
- Jag har tänkt lite, och man kan inte älta och tänka på det som hände igår kväll för länge, sa hon roat. Nehe, tänkte jag.
- Ok, svarade jag bara.
- Och jag vet att vi båda är lite nere och nu finns det bara en sak som kan komma oss på andra tankar och göra oss lite gladare!, sa hon och log hemlighetsfullt. Jag tittade fundersamt emot henne.
- Vi ska ut och shoppa!, utbrast hon sedan.
