När jag kom hem och gick innanför dörren luktade det nybakta bullar och det var varmt i huset, det var skönt för det var inte precis någon värme ute. Mamma stack ut huvudet från köket med sitt vita/röda rutiga förkläder på sig. Hon log, log ungdomligt. - Välkommen hem!, ropade mamma och log. - Tack, ropade jag tillbaks och hängde av mig jackan. - Sov du över hos Liam?, frågade Lucas som hade sin blåa pyjamas på sig. Jag kommer mycket väl ihåg när han fick den i julklapp, han ville ha mer leksaker än pyjamasar. - Ja, svarade jag och drog handen genom håret. - Vad gjorde ni då?, frågade han och lutade sig mot trappan. Jag tittade frågande på honom. - Va?, frågade jag. - Ja, vad gjorde ni igår kväll?, när ni skulle gå och lägga er då?, frågade han och log lite. Jag suckade och föste bort honom uppför trappan. - Asså, sluta undra så mycket, sa jag och gick till köket där mamma stod vid köksbänken. - Vad gör du?, frågade jag och ställde mig bredvid henne. Hon blandade något brun smet i plastskålen. - Kladdmuffins, sa mamma. - Lucas ska ha med sig imorgon till skolan, de ska ha utflykt, inflikade hon. Jag hajade till. Jag öppnade kylen men tappade snabbt intresset. Jag öppnade frysen istället och såg en massa strutglassar. Jag blev sugen på glass. - Kan jag få ta en glass?, frågade jag och försökte titta vad det fanns för glass. - Ja, sa mamma och började vispa med elvispen. Jag mimade ett 'yes' och tog fram en strut, det var någon vanilj och choklad strut. Jag tog glasen och slängde pappret i soptunnan och gick upp på mitt rum. Mitt rum såg som en bombnedslag. Jag kanske borde möblera om?, eller åtminstone städa upp all smutsiga kläder som låg på golvet?, jag tog det andra alternativet och städa upp all smutsig tvätt och la i tvättkorgen. Jag höll min glass i min vänstra hand och försökte desperat att inte nudda glasen med tvätten. Jag smög uppför trappan lika tyst som jag smög ner. I ögonvrån såg jag pappa ligga i soffan i tv-rummet. Jag böjde mig bakåt och såg att han sov i soffan. Han kanske var trött efter jobbet. När jag kom in till mitt rum satte jag mig i min säng och började läsa i min bok jag hade lånat på biblioteket häromdan. Boken handlar om en tjej och hennes föräldrar är skilda och sedan blir hennes pappa med om en bilolycka och då händer det saker i boken, Alice hade tipsat mig om boken, den var sådär. När jag hade ätit upp glassen och kommit en bra bit i boken bestämde jag mig att ta ett bad. Jag la undan boken och gick in till badrummet på övervåningen. Jag tände och satte på vattnet i badkaret, mammas och pappas nyköpta badkar som ger bubblor osv..., Mamma älskade den, den hade bränt nästan hål i plånboken, Men det var ett bra köp. När badkaret hade fyllts så tog jag av mig och gick i. Det var varmt och skönt. Jag satte på bubblorna och lutade mig bakåt och lät huvudet falla på kanten till det runda badkaret, slöt ögonen och slappnade av. Allt, allt hade gått så fort och plötsligt, One Direction, för några månader sedan eller snarare veckor sedan var jag och Alice helt galna i tanken på att få träffa dem, nu när vi träffar dem är vi lugna. Liam, jag älskade honom, han var alltid min favorit i bandet, alltid väckt min uppmärksamhet. Plötsligt kände jag hur trött jag var, jag låg ett tag till innan jag drog ut ploppen och lät vattnet i badkaret rinna ner. Jag steg in i duschen istället och lät det varma vattnet mjuka upp min stela muskler. Jag schamponerade håret, tog inpackning och rakade benen lite lätt innan jag steg ut och gick in på mitt rum med handuken lindad runt mig. När jag kom in på mitt rum tog jag på mig underkläder samt en förstor tröja som jag hade fått utav mamma. Jag blåste håret och lämnade handdukarna i badrummet igen. Jag var så trött så jag borstade tänderna och gick i sängs. När jag vaknade kollade jag på klockan. Den stod på 9. Jag vände huvudet mot väggen, på min turkosa tapet med grenar och rosa blommor och tänkte på idag, visning för mitt hus, det var nu jag var nervös. Jag bestämde mig för att gå upp och gick direkt till garderoben och bestämde mig vad jag skulle ha på mig idag. Jag tog på mig svarta New Body trosor och en vit BH samt ett par svarta jeans, en vit skjorta och en brun, stor kofta (Se bild). Det var en utav mitt bästa köp, jag älskade stora koftor till hösten och vintern. När jag satt på min säng och tog på mig sockarna, kort sockar som jag ännu inte plockat bort för sommaren, mamma tjatade på mig att jag skulle börja ta på mig långa sockar, det är inte sommar längre, sa hon men envis som jag var så ropade mamma på mig. - Emily!, det är mat!, hörde jag hur hon ropade. Jag älskade lördagar, frukost-lördagar, hela familjen, mamma brukade göra ibland pannkakor, ibland mannagrynsgröt, ibland ägg och bacon, det var olika varenda gång. Jag förstod att pappa älskade henne. Det pep till i min mobil, jag rullade över sängen, låste upp mobilen och kollade vem som hade sms:at. Alice. 'Dags att vakna! :)', skrev hon. Jag log och skrev tillbaks. 'Är redan vaken :P'. Innan jag gick ner för att äta frukost tog jag på mig några armband i passande kläderna. När jag gick ner in till köket satt redan mamma, pappa och Lucas där, jag tittade intressant på bordet medans jag satte mig bredvid Lucas. - Är du nervös?, frågade pappa roat. Jag nickade och såg att mamma hade stekt pannkakor. Alice sa alltid att jag hade en perfekt familj, efter bilolyckan vi råkade utför för 3 år sen ville mamma ta vara på livet så hon började laga mat, perfekta frukostar, hon var alltid glad. - Tack, sa jag när mamma la en pannkaka på min tallrik. - Jag och pappa följer med om det är okej, sa mamma. - Till visningen, inflikade pappa. - Aha, ok, det går bra, sa jag och började bre ut sylt på min pannkaka. - Åker vi halv 11?, frågade jag. - Ja, det blir nog bra, sa pappa finurligt. Jag började äta min pannkaka, jag var riktigt hungrig. Lucas hade nästan mer mat utanför tallriken än på tallriken som vanligt. Jag hällde upp lite mjölk i glas och drack nästan upp allt. - Ska jag vara hemma själv?, frågade Lucas med en massa pannkaka i munnen. - Nej, du ska följa med, sa pappa och reste sig upp för att hämta mer kaffe. - Men, jag vill inte följa med, gnällde Lucas. - Jo, killarna kommer vara där, sa jag glatt. - Vilka killar?, frågade Lucas. - Liam, Louis, Zayn, Niall, Harry och Alice, svarade jag kort. Lucas blev genast gladare. - Alice är ingen kille, sa Lucas och började hoppa. - Jag får träffa One Direction!, utbrast han. Mamma skrattade medans pappa bara log nöjt. Jag kunde inte hålla mig för mitt leende. - Då får du skynda dig att äta, sa mamma och tog en till pannkaka. Lucas började genast att äta. Jag fortsatte att äta på min pannkaka och tänkte på Liam. När jag ätit upp la jag min disk i diskmaskinen och sprang uppför trappan in till mitt rum. Jag tog upp min mobil som låg på sängen och kollade om Alice hade skickat några mer sms. Mycket riktigt, det hade hon, 'Ska vi ses vid ditt hus kl 11?, killarna med?', skrev hon. Jag skickade ett snabbt 'Ja och mina föräldrar och Lucas följer med' och la mobilen på sängen. Jag gick till mitt 'sminkbord' där jag hade lådor med smink. Jag smörjde in mig med hudcreme innan jag la på puder, mascara och en smal linje med eyeliner. Jag gick in till badrummet, borstade tänderna, gick in till mitt rum igen, drog kammen genom håret och gjorde en rufsig snedfläta. Jag kollade så jag inte hade gömt något, sedan kom jag på det, jag tog lite EOS läppbalsam på läpparna innan jag tog mobilen och gick ner. Mamma var i badrummet, pappa och Lucas var i tv-rummet. - Jag är klar, sa jag. - Bra, mumlade mamma med tandborsten i munnen. - Nu får mamma skynda sig, ropade Lucas. Pappa reste sig och gick till hallen och kollade sig lite i hallspegeln. - Stilig, sa han till sin spegelbild och skrattade lite och tittade på mig. - Herregud, sa jag och skrattade. - Klar!, utbrast mamma och gick ut och släkte från badrummet. Lucas kom gående till hallen där vi alla började ta på oss skor och jackor, det blev lite trångt. - Det är lite blött ute, du får ta på dig stövlar Lucas, sa mamma och höll Lucas blå/svarta stövlar. - Ok, muttrade Lucas och gick till mamma som hjälpte han på med stövlarna. Pappa som redan var klar väntade ute, utanför dörren. Sist var det min tur, jag tog också på mig stövlar, mina svarta stövlar (Se bild) och min svarta skinnjacka. Mamma log emot mig när jag gick ut, pappa låste dörren och sedan satt vi i bilen allihop, på väg till visningen av mitt hus. (Alice Perspektiv) 'Jag står utanför Niall med resten utav killarna', skrev jag som sms till Zayn. 'Ser er', svarade han snabbt efter. - Han kommer, sa jag till killarna. - OK, tur för han det, skämtade Louis. Jag log. Vi hörde hur en dörr stängdes och vi alla tittade bort mot Zayn's hus och där stod han och låste dörren. Han kom gående mot oss med ett leende. - Här har vi honom!, utbrast Harry. - Ska vi åka?, frågade Niall. - Nej, vi går, sa Liam och Niall slog honom löst. Liam sprang efter Niall och Louis samt Harry sprang efter som om de ville lämna oss ensamma för nu var det bara jag och Zayn. Var jag nervös?, jag kände hur mitt hjärta bankade snabbt och hårt och hur jag fick fjärilar i magen. Var det så här Emily kände sig inför Liam? Det var en pinsam tystnad, vi båda tittade ner. - Hur länge har du och Emily varit vänner?, frågade Zayn plötsligt. - Bästa vänner, rätade jag honom. Han flinade. - Sen 0 eller förskolan, sa jag. Han nickade långsamt. - Det är länge, sa han. - Ja, mumlade jag. Var jag andfådd eller hade jag svårt att andas?. Plötsligt kom Louis från ingenstans och puttade mig rakt in i Zayn. Jag stötte snabbt ifrån mig därifrån. Han skrattade. - Hoppsan, mumlade han och flinade. - Förlåt, mumlade jag generat. Tack Louis, nu blev det ännu mer pinsammare, tänkte jag. Louis bara skrattade. Jag var nervös, vad skulle han tro om mig?. Vi gick i tystnad därefter, vi sa ingenting till varandra. Vi var snabbt framme till 'Emily's hus' där ingen Emily eller hennes föräldrar var. - Åker de bil?, frågade Niall. - Tror det, svarade jag och tittade bort mot parkeringen. - Det åker en bil där, sa Louis och pekade. Jag tittade emot bilen, den svarta BMW:en. - Det är dem!, sa jag och började vinka. Jag såg hur Emily's mamma vinkade glatt tillbaks. De parkerade bilen och Emily sprang ut ur bilen emot oss. (Emily's Perspektiv) - Hej!, utbrast hon och gick fram till Liam där de kysstes. Lucas hoppade ut ur bilen och gick intill mamma. - Hej killar, sa pappa och log. - Tja, Tjena, hej, mumlade killarna. Jag stod bredvid Liam. - Hej Liam, sa Lucas och tittade upp mot Liam. - Hej Lucas, sa han och skrattade lite. - Vi då?, frågade Louis sårat. - Lugn, jag kommer till er med, sa Lucas och log så att hans framtänder syntes eller iallafall hans ena framtand, den ena framtanden som vuxit ut. Det var typ bara vi här, jag kollade på skylten som riktade emot huset där det stod 'Till Salu, Visning idag'. - Vi är 5 min tidiga, borde det inte vara med här?, frågade pappa. - Jo, lit mer iallafall, sa Liam tvekande. - Ingen vill köpa huset för att det spökar, skrattade Zayn. - Gör det det?, frågade Lucas. - Nej, jag skoja, flinade Zayn. - Eller jag vet inte, jag har aldrig varit inne där, sa Zayn med en mystiskt röst. Lucas tittade på honom med en skrämd blick. Jag tittade emot huset och bort mot vägen som gick utanför huset, där gick det ett par. En man och kvinna kanske i 40-50 års åldern, svårt att gissa på så långt håll, jag visste inte ens ifall de skulle på visning i huset. - Ska vi gå in?, det borde ju finnas en mäklare där inne, beslutade pappa. Och så fick det bli, vi gick in utan att knacka. Inne var det ljust trägolv och väldigt ljust och öppet, hemtrevligt. Inne i vardagsrummet stod det en mäklare. Han var blond, med halvlångt hår och blåa ögon, han var kanske i 30-års åldern och klädd i mörkgrå kostym. Han log vänligt emot oss. Vi gick fram till honom och fick ta i hand med honom. Alla fick ta i hand i honom och vi var ganska många. Peter, läste jag på hans namnlapp som satt fast i hans kostym. På soffbordet låg det papper och penna samt en skål med karameller. - Välkomna, visningen ska snart börja, sa Peter med en glimt i ögat. Jag ogillade honom redan, jag tyckte han var sliskig. - Är det bara vi här eller?, frågade mamma tveksamt. - Ja, ja vet inte, den är några minuter över så vi kör väl snart igång, svarade Peter och tittade förvirrande ut genom fönstret. - Får man ta en karamell?, frågade Lucas. Jag drog en tyst suck för Lucas. - Lucas!, väste mamma lågt. - Haha, ja, ta ni, skrattade Peter. Dörren öppnades och in kom de par som var i 40-50 års åldern jag såg förut som kom gående på vägen. Peter vände sig snabbt emot dörren. - Välkomna!, utbrast han. De tackade och tog av sig jackan som de hände över armen. Visningen började. Peter visade rum för rum, köket var fint, perfekt. Mamma var alldeles till sig. Lucas såg mest uttråkad ut. När visningen var slut gick vi alla ner till vardagsrummet. - Tack för att ni kom, sa Peter och babblade vidare. Pappa såg väldigt fokuserad ut. Jag hade hållt Liam's hand under hela visningen, jag smekte min tumme över hans hand innan jag tittade upp mot Liam, han log emot mig och jag flinade tillbaks. När visningen var slut samlades vi alla utanför vår bil. - Så, vad tyckte du?, frågade pappa. - Jag tycker om den väldigt väldigt mycket och jag tror jag vill köpa den, sa jag stolt. - Köp den, köp den, köpt den, sa killarna samt Alice i kör, Lucas som stod bredvid Liam försökte hänga med så gott det gick. Han såg faktiskt lite söt ut. - vi får se, sa pappa med glimten i ögat. Mamma såg hemlighetsfull ut.
