(Emily's Perspektiv)
När vi hade gått in och tagit av oss jackan gick vi in till tv-rummet där killarna och Alice var. Jag log emot dem och de tittade intressant på oss.
- Har det gått bra?, frågade Louis med småroad min. Jag och Liam sneglade på varandra.
- Ja, svarade vi i mun på varandra. Liam log lite.
- Jag är trött, jag vill gå och lägga mig, gnällde Harry.
- Jag med, instämmande Niall.
- Vi alla är nog trötta, sa jag. Sedan fick jag en ide.
- Två st kan sova i mammas och pappas säng och någon kan sova min lillebrors säng och jag och Alice kan dela säng, började jag.
- Jag har 2 madrasser om någon vill sova på dem, sa jag lite osäkert.
- Jag kan sova på en utav madrasserna, erbjöd sig Zayn. Och så fick det bli, killarna började få ont i ryggen med att sova i soffan. Harry och Louis sov i
mina föräldrars säng, Zayn och Liam på varsin madrass, Niall i min lillebrorsrum och jag och Alice i min säng, vi låg skavfötters, annars skulle vi aldrig få plats.
Morgonen därefter vaknade jag tidigt, jag gick ut i köket och tittade ut genom köksfönstret, det var soligt. Jag gick fram till kylskåpet och tog fram det
halvfulla mjölpaketet och ställde det på köksbänken. När jag öppnade skåpet där vi hade glasen då det ramlade ur en massa plastglas. Jag backade undan och
skrek till. Jag slog handen snabbt för munnen för att inte väcka dem andra. Jag tog upp plastglasen och ställde där de skulle va och tog ett vanligt glas som
jag hällde mjölk i. Jag ställde glaset i mikron i en minut och tog fram oboy-pulvret då jag hörde att någon kom gående bakom mig, jag vände mig om och såg Liam.
- Skrämdes jag, frågade Liam tveksamt.
- Nejdå, väckte jag dig?, frågade jag. Han gick fram och ställde sig bredvid mig.
- Nä, eller jag hörde ditt skrik, sa Liam och flinade lite.
- Oj, förlåt om jag väckte dig, när jag skulle öppna skåpet och ta ett glas så fall en massa plastglas ut och jag blev lite rädd så jag råkade skrika
till, sa jag ursäktande.
- Det gör inget, sa Liam och log det sötaste leendet jag älskade, jag hoppade till av mikron som pippade att min varma mjölk var kvar. Jag tog ut glaset och ställde
det på köksbordet och vände mig till Liam.
- Vill du också ha varm oboy?, frågade jag. Liam nickade.
- Ok, tack, sa han. Jag tog fram ett till glas och hällde upp mjölk som jag ställde i mikron. Medans Liam's glas var i mikron hällde jag i 3 teskedar oboy-pulver
i mitt glas med den varma mjölken
- Hur var madrassen?, sov du gott?, frågade jag.
- Den var skön, perfekt faktiskt, sa Liam roat. Jag nickade långsamt och tog en sked och rörde om i min oboy. Ännu en gång hoppade jag till av micron's pip
av att Liam's varma mjölk var färdig, jag hämtade den och ställde glaset på köksbordet framför Liam där han satt.
- Tack, sa han.
- Varsegod, sa jag och satte mig ner och försökte dricka min oboy utan att bränna mig. Jag iaktog Liam när han hällde i oboy-pulver i sin mugg.
- Så, det vad jag ville säga vad att jag hade riktigt kul igår, sa jag och försökte le innan min rodnad tog över, Liam log det sötaste leendet igen och det var där
mitt leende sprack mot rodnad.
- Jag med, sa Liam.
- Vill du gå och fika med mig idag?, frågade Liam och rodnade. Jag blev överlycklig.
- Självklart, sa jag och log. Resten utav vår pratstund skrattade vi mest åt saker killarna gjort och några ''practial jokes''. Niall kom ut till köket och kollade
på oss. Vi båda log och Niall bar fortsatte att titta på oss.
- Jag är hungrig, sa Niall.
- Igen?, skrattade jag, Niall log och nickade.
- Vi kan göra i ordning frukost nu innan de andra vaknar, sa jag som en ide. Niall verkade gilla iden för han nicka ivrigt. Så vi började sätta igång, jag
dukade, Liam stekte pannkakor och Niall stekte ägg. Efter minuterna gick så vaknade alla och vi satte oss ner och åt frukost.
(Harry's Perspektiv)
Jag sprutade jordgubbssylt på min pannkaka och vikte den och åt. Jag tittade då och då mot Emily och Liam som satt bredvid varandra och sneglade emot varandra då och då.
Deras armar nuddade vid varandra medans de åt. De var verkligen kära. Nu när jag tänkte efter var det längesen jag såg Liam så här kär. Efter frukosten hjälptes
vi alla åt att plocka in.
- Vad ska vi göra idag då?, frågade Alice. De var då jag såg att Liam och Emily bytte blick med varandra.
- Jag och Emily tänkte gå och ta en fika senare, sa Liam. Det blev tyst, jag flinade lite.
- Ok, men då kan vi andra, gå på stan så länge de fikar, sa Louis och sken upp. Och så fick det bli.
(Emily's Perspektiv)
Jag stod framför garderoben och skulle välja kläder,
det var höst nu, löven hade börjat falla, det blåste lite ute men samtidigt soligt. Till slut valde jag ett par gråa tajta jeans och en randig tröja och accessoar. När jag studerade mig i spegeln blev det faktiskt riktigt snyggt utan Alice's hjälp, hon skulle få panik när hon inte fick hjälpa mig.
Alice gick in till mitt rum och studerade mig topp till tå.
- Du ser bra ut, sa hon imponerade.
- Jag vet, sa jag och skrattade.
Jag gick iväg till toan och låste om mig och började med att tvätta ansiktet med vatten och torkade mig. Jag studerade mig själv i spegeln fick jag syn på att mina ögon var väldigt blå. Jag började sminka mig med ett lätt lager puder, mascara och läppglans och så fick det bli. Jag kammade lätt igenom håret och gjorde en snedfläta och studerade mig själv en sista gång i spegeln innan jag gick ut. När jag gick ut ut toaletten så stod Niall utanför. Han log roat emot mig. Det var lite läskigt.
- Du gillar verkligen Liam eller hur?, sa hon och fortsatte att le roat. Jag tittade ner.
- Ja, sa jag och började rodna när jag tänkte på hans leende, Niall bara flinade åt mig.
- Man ser på hans blick att han gillar dig verkligen och igår kväll när du och Alice var inne på ditt rum och sov pratade Liam med oss och han sa att han gillade dig verkligen och så, sa Niall och log.
- Haha, aww, sa jag.
- Ja, och du ser jättefin ut, sa Niall.
- Tack, sa jag och tittade ner på mina ben.
- Skynda dig iväg till din dejt, sa Niall och tittade finurligt på mig. Jag gav honom en tacksam blick innan jag gick ner till hallen där Liam stod med ett par chinos och en grön långärmad tröja. Han log emot mig och jag kunde inte sluta le tillbaks.
- Är du redo att åka?, frågade han och jag nickade. Jag gick bakom han och satte sig i hans bil, han höll upp dörren åt mig igen och jag blev lika rörd varje gång. När vi väl satt i bilen var jag glad, och nervös, väldigt nervös.
- Vart är vi ska?, frågade jag intressant.
- Får du se, sa Liam och tittade hemlighetsfullt emot mig.
