Kiss You Kapitel 20

9 1 0
                                    

(Liam's Perspektiv)

Efter vi har sett 4 filmer var vi nära på att somna i soffan, det var lite chips kvar och drickan var slut. Emily hade sitt huvud på min axel. Jag vände mitt huvud och tittade på henne. Hon var så vacker. Jag var också nära på att somna.

- Shit, vad är klockan!?, mamma måste undra var jag är, sa Emily och reste sig upp. Hon såg chockad ut. Jag tog upp min mobil för att kolla klockan då jag såg att jag hade fått jättemånga sms ifrån Louis. 

- Klockan är halv 1, sa jag.

- De måste undra vart jag är, sa hon hastigt. Jag funderade en stund.

- Om du vill kan du sova över här och ringa dina föräldrar, föreslog jag. Hon sken upp.

- Får jag et då?, frågade hon ängsligt.

- Såklart, sa jag och gick fram till henne.

- Ok, mumlade hon och log. När vi hade dukat in chipsen och stäng att tv:n var vi så trötta att vi ville sova direkt, vi borstade aldrig tänderna. Vi låg i min säng, tätt intill varandra. Emily hade på sig sina underkläder och min T-shirt. Jag låg i mina kalsonger och mina våra ögonlock var nära på att slå igen.

- Godnatt, hörde jag Emily mumla.

- Godnatt, mumlade jag tillbaks och kysste henne på pannan. 

- Får jag ingen riktig godnattkyss?, frågade Emily och blundade.

- Såklart, en riktigt prinsessa kyss, sa jag och kysste henne på hennes mjuka läppar. hon fortsatte att blunda och log. Jag flinade åt henne och sedan hade vi somnat båda två bredvid varandra.

(Emily's Perspektiv)

När jag vaknade den morgonen låg inte Liam bredvid mig. Jag kom ihåg gårdagen, jag blev lycklig när jag tänkte på den. Sedan kände jag att det luktade mat, mat os, det luktade pannkakor. Jag steg ur sängen och gick nerför trappan in till köket. Ingen Liam i köket, det låg pannkakor i stekpannan och några perfekta stekta pannkakor på en tallrik bredvid spisen. Liam hade dukat fram frukost, vad gulligt, tänkte jag. Jag hörde hur Liam pratade med någon, jag smög till vardagsrummet och ställde mig lite åt sidan, han stod rygg emot mig och tittade ut genom fönstret. 'Klockan 1 men vi kan ses kvart i', sa Liam i sin mobil. Vem pratade han med?, en annan tjej?, nej, jag bara inbillade mig, tänkte jag förtvivlat. 'Då ses vi, hejdå', sa han. 'Jag saknar dig också', sa han och flinade. Var det en annan tjej som jag inte visste om!?, vem pratade Liam med?. Jag kände en tår rann nerför min kind. Vad skulle Alice gjort i min situation. Jag sprang upp till sovrummet och sms:ade Alice. 'Alice?', skrev jag bara. Jag fick ett snabbt svar. 'Ja? :)', skrev hon. 'Vill du ses senare?', skrev jag. 'Ja, jag är hos Zayn med killarna nu, de ska till en intervju på en tidning klockan 1 och Zayn pratade Liam nyss och de skulle ses kvart i 1 hos Zayn'. Och så föll allt på plats, Liam pratade med Zayn, intervju, de skulle ses kvart i 1, och Zayn sa säkert att han saknade Liam. Jag var faktiskt ganska löjlig nu när jag tänkte efter. Jag satt i sängen och sms:ade med Alice, hon och killarna hade sett på videos på Youtube igår kväll. Jag sms:ade vad jag och Liam gjorde igår kväll. Alice verkade glad för min skull. Jag hörde steg i trappan. Jag la ner mobilen och tittade mot den öppna dörren där det snart skulle sticka fram en Liam och mycket riktigt, Liam smög fram och såg mig. Vaken. Han log. Hoppas han inte ser att jag fällt en tår förut.

- Godmorgon!, jag har gjort frukost!, utbrast han och slog ut armarna. Jag kunde inte låta bli. Jag gick fram till honom och gav honom en stor kram.

- Såg det, sa jag lyckligt. Han såg ledsen ut.

- Det skulle ju vara en överraskning, sa han ledset.

- Det är en överraskning ändå!, det var gulligt utav dig, sa jag och tog fingrarna lite i hans hår. Hans hår var mjukt. Han blev glad igen. Men hans leende försvann fort igen.

Kiss YouWhere stories live. Discover now