Kärlek? Eller lögner? J.B

0.8

      *Justins perspektiv*

En månad senare

Melissa har fortfarande inte kommit tillbaka från den dagen, var hon är vet jag inte. Hon har inte hört av sig eller kommit till jobbet, hon har bara sjukanmält sig i en månad. Jag har frågat alla hennes vänner men ingen vill säga eller så vet dom inte dom heller. Om jag kommer få se henne igen vet jag inte, det hoppas jag iallafall. Hon var speciell, inte som alla andra tjejer jag legat med.

Jag sitter på min skrivbordsstol och skriver på datorn även om tankarna är på Melissa, jag kan inte släppa henne, jag måste veta om hon är okej och var hon är nånstans. Dörren flyger upp och jag vänder direkt blicken dit, en ljus stämma låter som jag älskade att höra.

"Hejsan Justin" Frågar hon med en dryg röst

"Selena?" Chockat med ett leende kollar jag på henne "Vad gör du här? Lägger jag till

"Ville se hur du har det bara" hon kollar på mig med en tom blick

"Trodde du inte ville se mig efter vad jag gjort?" Hon går mot mig

"Nej, men har hört att du blivit kär" jag kollar konstigt på henne, vad hon menar vet jag inte

"Selena du är den ända" hon fnyser och skakar på huvudet

"Sluta ljug för dig själv, vem är tjejen?" Det hon säger är inget jag förstår

"Jag är inte kär i någon" bestämt kollar jag på henne

"Du kanske inte vet det än, men det är du om du tänker efter" jag funderar på hennes ord men inget kommer fram

"Selena jag är inte kär i någon" bestämd är jag och hon fnyser ännu en gång

"När du inser vem du egentligen är bakom allt supande, liggande, lögner och inser att du verkligen är kär, kontakta mig då" hon lämnar rummet och jag blir knäppt tyst

Vad menar hon? Nu är jag verkligen förvirrad, och såklart är mina tankar på Melissa som vanligt. Hur mycket jag än vill att hon ska komma tillbaka så kan jag inget göra.

Påvägen ner till lobbyn efter en timme hör jag en ljus stämma som pratar högt och irriterat. Jag kollar dit och ser en vacker varelse stå vid lobbyn men går och sätter sig i den vita soffan, Melissa, hon sätter armbågarna på sina knän och gömmer sitt ansikte i sina händer. Jag springer dit till henne snabbt och kramar om henne.

"Rör mig inte" hon skakar av mig så jag inte längre håller om henne

"Var i helvete har du varit?!" Jag tar tag i hennes händer men hon drar bort dom

"Jag sa rör mig inte!" Hon är argare nu vilket gör mig upprörd

"Kan du berätta vad som är fel? Du stack iväg i en månad och har inte hört av dig" jag talar lite högre men håller kvar lugnet

"Jag var tvungen att komma bort från dig ett tag, men nu får jag inte ens återvända till jobbet för att hämta mina grejer" hon visar med sin ena arm mot killen i disken

"Vad har jag gjort för fel?" Jag är mycket lugnare nu än innan

"Jag kan inte vara nära dig Justin, det är bara fel" hon vägrar möta min blick

"Varför är det fel?" Frågar jag

"Justin sluta, jag vill bara gå tillbaka till jobbet utan det här och bara glömma allt som hänt, jag vill bara bli din assistent igen, snälla" hon kollar äntligen in i mina ögon med trötta ögon

"Kom" jag tar tag i hennes händer och hjälper henne upp från soffan till mitt kontor

När vi är inne på mitt kontor så kramar jag om henne hårt. Jag har saknat henne så mycket, konstigt nog. Jag släpper kramen sakta med blicken på hennes gröna ögon som jag kan kolla in i flera minuter i hennes ögon.

"Du är så vacker" det kommer nästan ut som en viskning, hennes leende blir större. Våra pannor är som ihop klistrade, våra läppar snuddar vid varandra och det är bara några millimeter mellan dom. Tillslut pressar hon sina underbara läppar mot mina, jag är snabb med att besvara den. Kyssen blir mer intensiv och tungorna leker med varandra. Tillslut är vi tvungna att avbryta det för att få luft.

"Jag är glad att du är tillbaka Mel" säger jag tyst med ett leende

"Glad att vara tillbaka" säger hon kort

//////////////////////////

Kort kapitel idag men ville sluta det här, tyckte det var ett bra slut.

Xoxo, Ida