Kärlek? Eller lögner? J.B

2.3

Melissas perspektiv

Han gick med på det, vår nya resa var planerat till Paris. Det låg ett par timmar ifrån men inte för långt heller, han tyckte det lät bra men var lite tveksamt. Bieber är en sån her perfektionist, han vill aldrig komma sent eller svika någon, han vill inte heller vara tidig och ställa till med problem. Det är just därför den här resan är mer behövande för honom är för mig egentligen, vi har kommit överens om att resa iväg om en vecka.
Nu var det så att Justin hade lust att åka motocross idag, som vanligt ungefär då. Såklart följde jag med då han inte ville lämna mig ensam här hemma och ha tråkigt, sen så gillar jag att se på ibland då och då. Orsaken till att han vill göra det här är för att han älskar adrenalinkicken man får av det, men jag tycker inte det är värt risken då han mer än en gång ramlat på den där motorcykeln. Jag får helt enkelt acceptera att han är intresserad av den här hobbyn, även om det inte ligger alls i min natur att varken kolla på eller göra det han gör. Men eftersom jag älskar Bieber så kan jag inte låta bli att smita undan med ett leende när jag ser honom skratta eller ha sån himla kul.

"Babe, är du färdig för att åka?" Frågar han efter att ha lagt ifrån sig sin hopplösa mobil och lägga till en del av sin uppmärksamhet på mig

"Bara så du vet, jag var färdig för tio minuter sen" flinar jag och slänger mig i den oändliga mjuka sängen bredvid honom

"Och du sa inte det för att...?" Suckar han medan han kollar besviket på mig

"Du hade kunnat vetat av att jag var klar om du lagt undan mobilen och lagt din uppmärksamhet på mig" jag visste vart den här konversationen skulle kunnat leda till, ett till av våra meningslös bråk

"Du kunde iallafall sagt till mig! Nu blir vi ju sena ändå" han ställer sig upp får sängen och lämnar den med arga steg

"Men förlåt mig!" Jag sätter mig upp i sängen medan han stänger igen dörren med ett tryck som hörs tydligt i öronen

Jag suckar irriterat medan jag reser mig argt upp från vår säng, jag ville verkligen inte att vi skulle hamla i våra välkända bråk igen. Jag ville endast få slut på all dramatik vi skapar ut av ingenting, det är bara inte värt att skada vår kärlek med våra löjliga bråk, det är inte värt det. Jag ville också gå ner och be om ursäkt för att jag orsakade att vi blev sena idag, men jag ville inte låta honom vinna mig över så lätt. Jag vet lika väl att det är fel men jag vill inte vara den som ber om ursäkt så enkelt.
Jag väljer istället för att gå ner och skita i det helt enkelt, ja jag tänker följa med honom men jag tänker inte be om ursäkt det första jag gör. Jag antar att jag vill att han ska kämpa lite, den känslan skriker rätt inom mig även om han kämpat så många gånger redan. Det var fel, men ändå.

Vi satt i den trista bilen påväg till motocross-banan, han ville verkligen göra det här idag och det fanns inte en tanke av att jag tänkte hindra honom från det bara för vårt bråk. Han hade sin egna lilla grej för att ha roligt och jag mina, det tänkte jag inte ta ifrån honom. Jag fick bara stå ut med det här än liten stund till, sen skulle det hela vara över igen.

~

Vi har ännu inte sagt ett endaste ord sen vårt lilla tjafs förut, jag inser nu att jag kanske är den som måste kämpa för honom? Det var dags för mig att visa vad han betyder för mig med, det är inte bara han som behöver visa det för mig, jag behöver visa för honom att jag älskar honom lika mycket som han mig. Det är inte mer än rättvist så det är dags för mig nu att visa det så han vet om det.
Han var på sin sista rond runt banan nu och jag fann äntligen det rätta tillfället när han hoppade av sin cross och gick mot mig med blicken någon annanstans än mina ögon iallafall.

"Har du en tofs på dig?" Frågar han medan han samlar ihop sitt hår i en tofs på huvudet

"Ja" svarar jag lite väl svagt, jag sträcker fram handleden där mitt gummiband satt bekvämt på

"Du kan vi bara glömma det här?" Frågar jag försiktigt, han svarar inte utan fortsätter med sin knytning runt håret

"Jag menar, det ge var meningslöst och onödigt, varför startade vi ens det här "bråket"?" Han sluter upp med pillandet med håret och kollar in i mina ögon

"Det var inte direkt planerat, men tycker du verkligen att jag ger dig för lite uppmärksamhet?" Han kollar in i mina ögon nonchalant faktiskt, jag väntade mig kanske lite mera känsla

"Nej egentligen inte, men ja du håller på väldigt mycket med ditt jobb ibland" jag kollar ner i marken

"Jag ska köra en runda till sen åker vi hem och löser det här" svarar han och går iväg från mig, jag suckar endast

Jag får väll helt enkelt tänka på vad jag ska säga och vi får prata ut, det funkar inte att bråka om en sån här liten sak. Det är bara löjligt av oss två att hålla på såhär med varandra, jag fattar inte vad som är felet med oss som orsakar sånna här små bråk och blir såhär stora. Jag hoppas vi rensar luften när vi kommer hem och kan gå tillbaka till att älska igen, faktum är att jag inte fått en endaste kyss av honom idag. Det gör ont om man tänker på det från min sida, hela dagen har vi spenderat med vårt dumma tjafs. I fem timmar har vårt tjafs hållit på och jag är så himla less på det redan, jag var korkad som trodde att jag hade rätt i det här.
Jag erkänner det, jag hade fel i det här tjafset och jag ångrar att jag skapade det även.

----
Hejsan på er, har faktiskt ett rätt bra flyt nu så kanske kommer några kapitlen i dom närmsta veckorna, KANSKE.

Xoxo, Ida