Kärlek? Eller lögner? J.B

2.1

Melissas perspektiv

Förlåt att jag är så jävla dålig på att skriva!

Idag var det en sån dag man bara vill lägga sig i sängen och önska man kunde försvinna för ett tag, just den här tanken; vad kan mer gå fel idag? Jag vet inte vad som är fel, det kanske är mensen men det känns typ värre om man ska säga så. Jag känner bara såhär att jag inte ska störa Justin i sitt arbete med min problem som jag kan lösa själv, jag ser ingen anledning till varför mina problem ska komma ivägen för hans hårda jobb. Kan det vara så att det är något fel på mig? Alltså att jag är sjuk eller något sådant, för jag mår ovanligt dåligt idag. Jag orkar inte ens ta tag i mitt liv längre, vad ska man göra sånna här dagar? För jag orkar inte mer.

"Justin! Jag går ut en stund" jag traskar ner för trappan i hopp om att kunna må bättre av lite luft

"Visst baby, hemma om max 10 minuter" mumlar han från soffan där han har fullt upp med en bunt med papper och datorn, han vill inte behöva vara orolig för mig dom här tiderna där han jobbar mycket

Jag slänger bara på mig ett par skor jag hittade först med blicken ner i golvet, min syn är lite suddig men jag tror inte det är något allvarligt direkt. Jag tror jag endast kan behöva en nypa luft, sen tror jag inte direkt det kommer hända ett mirakel och jag är frisk, jag tror nämligen inte på mirakel längre. Jag testade tempen för någon timme sedan och då hade jag feber, inte något stort utan bara vanlig feber vem som helst får.
Mina ynkliga ben för mig bort från Justins hus en bit ifrån, mina tankar for någon annanstans när plötsligt även mitt huvud inte längre låg i fokus. Det är ju något fel på mig, det borde inte vara något vanligt om jag knappt kan se mina egna steg längre.
Plötsligt kan jag se en skum varelse komma upp till mig med ett flin, det tycks vara ett flin iallafall av det jag kan se för tillfället. Jag stannar upp med en förvirrad blick, det var fler än en kille, det var två. Min syn skiftar från klar till obeskrivligt suddig. Jag antar att den 'friska luften' inte hjälpte något väldans. Jag suckar medan jag försöker få fokus på dom här två främlingarna.

"Går det bra eller?" Frågar en av dom

"Behöver du hjälp? Följ med oss hem" jag skakar på huvudet lätt med ögon hårt stängda

"Nej, jag bor nära här ändå" jag ska precis vända mig om men det var inte tillåtet tydligen av någon av killarna

"Jo men följ med oss hem, det blir bra" jag drar bort hans hand från min axel med en irriterad blick

"Jag sa nej" svarar jag dom kanske lite för drygt, dom vill kanske bara hjälp till

"Vi ska inte skada dig, jag lovar" jag skakar fortfarande på huvudet medan jag känner att mitt fokus är endast på att sticka härifrån hem till Bieber

"Jag måste hem!" Säger jag bestämt medan jag tar initiativet att lämna dom här killarna som antyder att vilja hjälpa mig men jag skiter i

"Nej" den ena tar tag om min arm bestämt, fel, fel, fel, det här kommer att bli så himlans fel

"Min pojkvän är orolig, släpp mig" säger jag och utan att jag lagt märke till det ser jag glasklart

"Oh din pojkvän, synd för han kan inte hjälpa dig just nu" mitt hjärta hoppa nästan över ett slag när dom hemska orden lämnade hans smala läppar, jag var rädd redan

"Släpp mig!" Ryter jag lite väl högt, han drar mig närmre med sitt allt för äckliga flin "Nej" viskar han när jag väl är så nära att jag kan känna hans andetag mot min kind

"Ey, är inte det den där Justin Bieber?" Viskar den andra killen till den första, jag vänder mig om för att se om hans påstående var korrekt, och det var det också för där kom han gåendes med rasande steg

Jag andas ut lättnad men känner yrseln återvända till min förvirrade huvud, kan det verkligen endast vara febern som tar över, eller något mer? Eller finns det sånna här biverkningar för bara gamla vanliga feber? Dör jag så har jag iallafall gjort mitt liv lite vettigt iallafall, jag träffade killen i mina drömmar, det är alltid något.
När Justin inte är så långt borta blir killen arg och slänger ner mig i backen, mitt huvud får den hårda smällen då jag känner mitt undermedvetna tvina bort. Innan allt blir svart kan jag se en glimt av Justin, i slagsmål med en av killarna då den andre rann sin kos här ifrån så fort han såg Justin påväg hitåt. Jag ger upp och låter mig glida iväg från den här platsen, till drömmarnas värld kanske vem vet?

----
Hej, ni som läser här nere, förlåt för att jag har blivit sämre på att skriva.

Xoxo, Ida