Kärlek? Eller lögner? J.B

2.6

Melissas perspektiv

Nu var brunchen över och jag var övertrött av att spenderat kvällen av att prata smått mellan alla Arianas vänner som vart där med oss. Jag hann prata med väldigt många av dom som var där och jag hade bara allmänt roligt under kvällen. Jag skapade ett band mellan mig och Ariana, jag kom överens med Selena vilket var en fördel för både mig och världen. Jag har undrat ett tag nu när jag ska återvända till musiken och jag antar att det får bli snart, annars lär ju mina "fans" undra vart sjutton jag tagit vägen och vad jag gör. Jag vet dock inte om jag vill återgå till mitt dagliga liv i den öppna världen.
Jag stannar mest inne nu för tiden, för det första har jag oftast ont i magen och för det andra så vill jag ha dom sista sekunderna jag har kvar med Justin i vår hemliga relation, vissa kan ju se oss på stan ibland tillsammans men jag tror dom kanske inte vill tro att Justin har en flickvän. Jag vet inte, det jag vet är att det här med "Jelena" tog dom flesta måttligt bra men jag tror inte det kommer hända med oss två.
Nu var vi hemma men varken någon av oss två hade lust att lägga sig riktigt än så vi satte oss i soffan i lugn och ro en stund.

"Du, "Mestin" då" ler jag medan jag kollar upp på honom, jag ler stort då jag är medveten om att det namnet lät ovanligt konstigt och kliar mig på näsan lätt med naglarna

"Men ge dig, det låter som ett fotbollslag" han sitter på änden av soffan och pillar med datorn på soffbordet

"Jaja, Jelissa då?" Jag har suttit såhär i kanske åtta minuter och han börjar tröttna på mig, jag söker nämligen efter ett namn slått ihop med mitt och hans, det är tydligen en grej

"Det lät iallafall måttligt bland alla andra förslag än så länge" jag ler stort

"Nej?" Jag skakar på huvudet med mitt leende

"Jo jag sa ju det precis" flinar han medan han skriver på datorn

"Sluta Bieber, du är inte rolig" jag sätter mig mer bekvämt i soffan i en skräddare

"Jo jag är jätte rolig, jag är den roligaste du mött" han släpper blicken på datorn och lutar sig bak i soffan för att slänga en nöjd blick på mig

"Du har för mycket självförtroende Bieber, alldeles för mycket" jag skakar på huvudet medan jag tar upp min iPhone 7'S som jag nyligen fick av Justin på vår en månads dag

"Och du har för lite" jag höjer på ögonbrynen lätt

"Vad snackar du om?" Han återgår till sitt arbete på sin dator

"Varje gång du mumlar för dig själv att du inte duger" jag suckar, det var inte menat att han skulle höra det

"Förlåt jag vet att du inte gillar sånt Justin" jag kliar mig i hårbotten lite enkelt och stänger ner mobilen

"Nej du har rätt, det gör jag inte för jag vet att du mår sämre av det" han kollar in i mina ögon och jag nickar

"Du och jag åker om bara några få dagar, vi hittar på något... nu" ler han och tar min hand i sin

"Som vadå?" Ler jag

"Som... att dra till stranden" skrattar han lite, hans fina leende satt glädje i mig

"Dra till stranden? Det är november baby och tre på natten" ler jag

"Eller bara ligga i sängen och mysa" föreslår jag och han ler lite

"Det funkar det med" han kysser mina läppar passionerat och försiktigt som om jag var gjord av porslin

"Ska vi gå upp alltså?" Frågar jag efter att ha ställt mig upp från Bieber

"Javisst" ler han och tar min hand

Om jag ska vara ärlig så skulle vi inte göra något "särskilt" inatt för både jag och Bieber är extremt trötta efter all prat och bondande med personer. Det hände inget mer än att vi lade oss ner i den mjuka sängen han ägde och höll om varandra tills vi båda fall i en djup sömn tillsammans med hans arm om min midja och min hand på hans bröstkorg. Han var som en nallebjörn, han var det gosigaste man ägde men ändå manlig åt det hållet? Jag fick helt enkelt inte nog av min nallebjörn och det skulle jag aldrig få heller för han var som den där skyddsängeln om mina axlar som ville skydda mig och hålla mig säker så gott som möjligt men samtidigt älskade bara mig för den jag var.

----
Okej inte det bästa eller det längsta kapitlet men det var tvunget att komma upp något nytt. Förlåt att jag har börjat bli sämre på det här.

Xoxo, Ida