Kärlek? Eller lögner? J.B

2.2

Melissas perspektiv

Jag hatar att behöva skriva sånt här i början av mina kapitel men jag måste av nått slag.
Vad händer med världen? Det som hände på Arianas Grande's konsert var fruktansvärt, all min kärlek och sympati går till alla som omkom i terrorattacken och till Ariana Grande som är förkrossad just nu, det som händer med världen är sinnessjukt. Jag får rysningar av hur dom som förlorat någon eller sörjer just nu, ingen ska behöva sörja sin barns, väns, eller nära och käras död. Det här är oacceptabelt, kärlek till Ariana och alla ni som upplevt dem här sorgen. Pray For Manchester And Ariana Grande.

"Omg Justin!" Skriker två tjejer ljusare än jag vet inte vad, såklart vänder vi oss om och kollar vem som nyss ropat på min käreste bredvid mig

"Hey girls" ler han charmigt som han brukar göra mot fans

"Omg i can't breathe!" Säger en av dom och jag ler så söta fans han har

"You wanna take a picture?" Ler han och dom nickar då dom hamlat i chock för tillfället, att en person kan betyda så oerhört mycket för en 

"And what's you're name then?" Den ena gråter redan vilket för mig att le som ett fån

"L-Lyla and Emily" säger den ena som knappt kan släppa blicken från Bieber för en enda enstaka sekund

"Okey, it was really nice to meet you guys, have a great day okay?" Dom nickar där dom står helt paralyserade kvar på sin plats

"Fan va söta fans du har ibland" han nickar och ler stort, man märker på honom att det här med musiken och allt är hans passion

"Ja, men inte lika söt som du" jag ler och skakar på huvudet

"Okej" jag ler lite åt hans kommentar om min "söthet"

"Sötis" flinar han, jag skrattar åt hans ordval

"Okej nu gick vi över en gräns här" han ler och kollar ner i marken innan han kollar upp på mig med ett sånt där typiskt charmigt Justin leende

"Nej men du är riktigt vacker Mel" jag fick en liten rodnad om man säger så som spred sig över mina kinder

"Tack Justin" han himlar med ögonen och tar mig under sin arm för att sedan ge mig en blöt puss på min kalla kind av höstkylan

Man märker av att vintern är påväg när solen aldrig tittar fram längre och allt är grått, själv mår jag mycket sämre när det är vinter och höst. Det känns lite mer deprimerande då. På sommaren försöker jag ta åt mig så mycket jag kan av solen och den heta värmen som sprids överallt. Vi är nämligen påväg hem till Justin igen efter tagit en runda ner till fiket, jag ville ha ut honom ur den fuktiga illa luktande rummet som han kallar "kontor", jag väljer istället att kalla det för Justins privata fett rum, pågrund av att hans mat och kläder från nästan förra veckan vilar kvar där inne. Han vägrar låta Marie kliva in där och röja undan all skit han lämnat efter sig, hans egna ord "Det är min natur", rena rama skiten bara.
Min varma mugg med kaffe i handen har redan kallna lite av den hemska kalla vinden som omringar varenda en här på stan. Justin tycker inte heller om det här trista vädret men han bara accepterar den, jag vägrar däremot för jag vill ha värme och sol.

~

"Justin jag vill ha sol" gnäller jag som en liten barnunge när vi väl kommit in i huset

"Du är inte den första" mumlar han och går in medan jag bara suckar

"Men kan vi inte åka någonstans? Typ Caribbean, eller Maldiverna!" Jag låter förväntans full, lite för mycket

"Älskling, du hoppas för mycket, du har en turné som kommer upp snart och jag har inte heller ledigt direkt" jag putar med underläppen och försöker se lite extra ledsen, men söt

"Men varför ska allt vara så jobbigt?" Jag slänger mig i soffan och kollar upp i taket

"Det är livet, tyvärr" jag kan höra hans steg tvina bort från mig in i sitt "fett rum"

"Jahop" jag vänder blicken på tv:n som nästan aldrig används om jag inte kollar på Netflix direkt

Det är då jag får idéen. Jag sätter mig direkt upp i soffan och tar fram Justins MacBook som låg framför mig på soffbordet, jag slår in lösenordet eftersom han berättat för mig exakt hur den lyder. Jag slår upp hans schema som är inbyggt i hans dator och har koll på vad han har framför sig under det här året. Han var upptagen nästan hela månaden, men det fanns en enstaka helg han var ledig. Om vi skulle kunnat åka någonstans nära skulle vi hinna, jag skulle önska mig en resa med Justin bara vi två. Det hade varit härligt att slipp den här lång-varande hösten för bara några dagar, vi båda skulle likaväl behöva en semester som tog bort oss från allt runt om oss. Jag ska förslå det här för Justin sen så för vi se vart vi kommer med det här. Jag ställer mig lite väl klumpigt upp från soffan och ska be Justin kolla upp mitt förslag, men precis innan möter jag med reflektion i spegeln som hänger i hallen. Jag stannar till för att kolla på det som är rakt framför mig, mitt igen sydda sår vid ögonbrynet som behövde fyra stygn av smällen från två dagar sedan. Jag känner mig så himla dum att jag inte stannade inne, då skulle både jag och Justin slippa åka in till sjukhuset. Då skulle inte Justin ha sitt sår på läppen eller jag mitt förbaskade sår på ögonbrynet. Jag vet inte, gjort är gjort säger jag bara, inget jag kan göra varken jag eller Justin.

---
Idag var jag rätt ofokuserad och det är anledningen till att kapitlet blev lite lång tråkigt och flummigt kapitel.

Xoxo, Pray For Manchester