Kärlek? Eller lögner? J.B

1.4

      *Justins perspektiv*

Lyssna på Let her go av passenger

"Mr. Bieber du borde kanske gå hem o vila" säger Alice som kommer in i rummet där jag precis råkat somna, ojdå

"Nej, jag är inte trött" jag kisar med ögonen då jag är trött

"Mr. Bieber, du är alldeles blek i ansiktet, du somnar på skrivbordet varje gång jag går ur rummet" jag ställer mig ostadigt upp från stolen och klappar Alice på axeln innan jag går ut ur kontoret

Hon har rätt, jag är trött och alldeles blek i ansiktet. Anledningen är för att jag inte kan äta och kan verkligen inte sova på nätterna, jag hittar seriöst inte felet till varför jag är såhär. Jag har aldrig varit sån här förut så varför så plötsligt? Är det för att jobbet har blivit för mycket? Är det för att jag har känt mig nere på sistone?

Jag kommer in mitt kök där Marie inte befinner sig men jag har ju gett henne ledigt för veckan så det är därför. Jag går mot kylskåpet för att ta en öl, jag kommer ihåg när natten då galan hade varit då jag tog med Melissa hem var det första jag gjorde var att ta en öl. Jag suckar. Jag ställer tillbaka ölen då jag inte orkar dricka med denna huvudvärken. Istället tar jag en huvudvärkstablett i skåpet med ett glasvatten till. Jag bestämmer mig för att sova lite då jag knappt kan hålla ögonen öppna längre för jag är så trött. Upp till sängen i mitt rum går jag för att ta en tupplur men direkt när jag ser sängen kommer jag på att det var här jag hade mitt första ligg med Melissa, sen blev det flera gånger efter det. Hon var bra, men för bra för mig. Jag lägger mig sakta i sängen med en suck, inte för att jag kommer sova direkt men ändå försöka kan jag. Jag vrider på mig om och om igen i sängen men den är inte bekväm nog. Kudden är för fluffig, madrassen är för hård, täcket är för slät och sliskigt. Jag blir irriterad och sparkar av mig täcket, varför kan jag inte sova?! Det är ju något allvarligt fel om jag inte kan sova i den mjukaste sängen som är köpt i den mest ökändaste sängaffären i Los Angeles.(Skryt haha).

"Jävla säng!" Mumlar jag irriterat och sliter av madrassen från sängen

Jag stannar upp då jag precis kom på vad som är fel. Det är Melissa. Jag kan inte sova i en säng utan Melissa bredvid mig, jag kan inte äta utan att höra Melissas röst. Melissa är anledningen till att jag mår som jag mår. Jag behöver henne nära mig, annars går jag under. Varför lät jag henne gå? Jag lät henne gå...

|||||||||
KORT KAPITEL? JA, SRY