Kärlek? Eller lögner? J.B

1.6

Melissa's perspektiv

Läs också i slutet av kapitlet efter att ha läst klart är ni snälla :)

Efter att ha kollat på den här showen alla pratat om om Bieber blev jag helt stum. Menade han allvar med allt han sade där i? Jag trodde jag var som luft för honom men antagligen inte då. Jag ligger i solstolen på utsidan då solen skiner enormt här i California, graderna är 24 grader varmt (bild). Jag har blåa shorts med en bikini överdel och solglasögon på, så varmt är det. I Sverige var det fan aldrig varmt typ, högsta graderna var väl 19 och det var på sommaren. Idag är jag ledig från jobbet vilket är för skönt, det har vart så stressigt på senaste tiden. Jag ska vara där samtidigt som jag ska vara någon annanstans så aa det är tvär jobbigt att vara känd, om man kan säga så. Jag tar upp min iPhone 7's då det ringde, Jossan. Jag svarar med ett leende på läpparna och för mobilen örat.
Vi pratar om allt mellan himmel och jord medan jag går mor köket för att göra mellanmål. Jag tar fram några frukter och skär dom i tunna bitar, jag gör frukt sallad typ. Jag lägger sedan upp bitarna prydligt på tallriken framför mig med lite tillbehör, det är enkelt och gott att göra. Jag tar med tallriken ut till poolen och ställer den på ett bord där ute medan jag säger hejdå till Jossan över telefonen. Precis när jag ska sätta mig tillrätta i solstolen med tallriken i min hand så plingar det på dörren, men jaha. Jag ställer ber tallriken på bordet igen och springer försiktigt till dörren, eftersom det är så mycket plats här så är det bara att springa rakt igenom typ. Jag kommer fram till dörren och öppnar den med en undrande blick. Jag har alltid älskat att öppna dörrar när någon har plingat på, det var sen jag var 5 år tror jag som jag började med det.

Jag trycker ner handtaget på dörren och trycker upp dörren med ett nyfiket leende men leendet blåser förbi när jag ser vem det är. Jag suckar och sätter armarna i kors över bröstet med en hård blick på personen som visar sig vara Bieber. Han ler försiktigt men jag himlar med ögonen.

"Nå?" Frågar jag och rycker på axlarna

"Eh va" han kollar förvirrat omkring sig

"Vad gör du här?" Säger jag tydligare så han förstår

"Aha jo-jag ville se dig" jag kollar ointresserat på honom

"Om jag inte ville se dig då?" Svarar jag drygt och han suckar

"Kom igen Mel, såg du inte videon på intervjun??"

"Jo jag såg den, tråkig som fan dock" han kollar förvånat på mig

"Vad förväntade du dig Bieber? Att jag skulle välkomna dig med öppna armar? Då trodde du fel" jag stänger dörren med en smäll

"Mel snälla! Jag behöver dig" han viskar i slutet av meningen

Jag stannar upp med mina steg och kollar tomt ner i marken, ska jag? Min hjärna säger att jag ska strunta i honom men mitt hjärta säger att jag ska öppna och släppa in honom i mitt hem. Jag vet att han lutar sig mot dörren med gråten i halsen och väntar på ett svar. Jag kollar på dörren men väljer att strunta i det. Han förtjänar inte mig, han sårade mig, han är ett rövhål, han är en idiot , han är mitt allt. Jag stannar upp i mina steg mot solstolen efter ha tänkt den sista meningen, är han mitt allt? Jag hör hans steg men det är inte mot mig utan mot sin bil. Jag vänder mig om och kollar på dörren, ska jag? Jag vill så gärna men något stoppar mig, vad håller jag på med? Spring idiot!

Jag springer mot dörren med tårar i ögonen och drar upp dörren snabbt men ser han åka iväg med sin bil. Nej, nej. Jag springer längre för att han ska se mig men det gör han inte.

"Justin!" Skriker jag men han bara fortsätter att åka, jag skriker igen men han ser mig inte

Jag ser honom inte längre och jag sätter mig på marken vid min dörr för att gråta. Jag förlorade honom, igen. Blicken är fast där jag såg hans bil åka iväg medan jag gråter så mycket.

"Jag älskar dig" viskar jag och blundar

||||
Asså ni kan inte fatta vad som hände, min mobil vägrade starta, den ville inte laddas så den var på lagning i två veckor typ, jag har varit utan min mobil i två veckor och har inte kunnat skriva eller läsa, för er kanske det inte är en sån stor grej men jag var så rädd att jag skulle förlora böckerna jag skriver och allt, men de gjorde de inte :)

Xoxo, lda