Kärlek? Eller lögner? J.B

2.7

Melissas perspektiv

Lördagen var äntligen här men som man kunde säga var att det här var ingen vanlig lördag där man satt i sin soffa med en skål med sötsaker nej nej för idag skulle jag och Bieber resa vidare till vad dom kallar det för romantikens stad. Det skulle spridas prat mellan varenda levande person som visste vem som Justin var om att just jag hade äran att dela denna resa med just honom, Justin Bieber. Det skulle kanske sticka i någras ögon ja men det fick det lov att göra men det skulle inte hindra någon av oss att göra det vi båda ville göra. Bieber bad mig att packa hans väska åt honom bara för att han behövde göra klart den här uppgiften han fick av Scooter, jag sade inte emot honom för att jag förstår vilket läge han besitter sig i med all sitt arbete med karriären. Det var ett mirakel att han ens fann sig ledig just den här helgen, det kanske är en rätt liten stund men det räckte för att få oss båda urkoncentration för bara en helg helt enkelt.

"Justin? Jag hittar inte dina kalsonger" jag börjar rota i hans underklädslåda då det verkar vara sällsynt med kalsonger i det här huset

"Var inget här var dom!" Ropar jag och jag kan höra han fnysa i vardagsrummet

~

Där står vi bland massan med personer som vinglar runt som små hönor galna av att sett vargen, alltså tiden på deras klockor och insåg hur mycket klockan faktiskt var, jag och Justin var en av dom små hönorna. Vi började rusa förbi alla människor som antingen ville knäppa en bild med oss eller som bara gick runt om oss, det var stressigt och det tyckte Bieber också, vi var trots allt sena till jeten Justin ägde (rich kid). Vår livvakt Harry som hade sin plikt att "skydda" oss från Biebers galna fans sprang rakt efter oss tillsammans med väskan och våra pass, han var lite tjurig på oss att vi kom sent men jag och Bieber var ju bara tvungen att drömma bort oss i vår egna värld.

"Melissa Adams and Justin Bieber" säger jag alldeles andfått efter all springandes mot kvinnan som höll koll på passen man gav in till henne

"Ma'm I need your passport" säger hon och jag nickar medan jag vänner mig om mot Harry

"Here, you know we are late already so could you hurry this up maybe?" Hon kollar in i mina ögon medan hon checkar in oss med våra pass, hon skyndar inte ett ens en gnutta och jag suckar högt

Hon sträcker över oss våra pass tillbaks igen och jag tackar henne även om jag hade en står lust att skrika på henne just där och just den tiden. Vi börjar genast skynda på våra steg mot planet som skulle flyga oss till Paris. Vi steg på och bad även om ursäkt för vår försening till piloten, men det var inget problem hade han uttryckt sig tillbaka vilket satte ett leende på mina läppar att han var tålmodig idag.
Vi lutade oss tillbaka i sätena som var väldigt bekväma än vad sätena på ett vanligt flyg inte var, jag var lika spänd som lilla jag alltid var för att flyga upp i luften bland molnen. Fast faktan av att veta att Bieber alltid satt bredvid mig var mer lugnande än vad jag någonsin upplevt med någon annan, det var hans grej nästan att ständigt få mig att känna mig säker.

"Är du nervös?" Frågar han med ett leende riktat mot mig

"Ja, lika spänd som alltid när det gäller flygplan" han ler och flätar ihop min hand i hans

"Var inte det, jag sitter ju här alla dom här timmarna med dig" jag nickar och lutar mig fram för att ge honom en snabb kyss innan planet skulle lyfta

Jag lutade mig tillbaks igen i sätet för att kika ut genom det lilla fönstret som var inbyggt vilket var tur för annars lär jag ha fått en panikattack varje gång jag flög ett flygplan. Nu var det kanske en annan sak med en privatjet och en kärleksfull pojkvän bredvid en som gav en trygghet dagligen. Jag visste att så länge hans hand vilade i min fanns det en möjlighet att jag skulle klara den här resan utan något som helst problem. Det som gjorde mig lite skraj var att det var i sju timmar man skulle uthärda den här flygresan men som sagt med Bieber tror jag att jag kan klara det utan några komplikationer.

"Redo?" Frågar piloten som var vänlig nog att komma ut för att fråga om allt var klart för att lyfta

"Så redo vi kan bli" säger Justin och han nickar som svar innan han lämnar oss igen för att starta planet

Bieber kollade in i mina ögon djupt samtidigt som jag förlorade förståndet, hade min situation vart att vi stod upp hade han gjort mig falla på knä med den där blicken. Den var förtrollande men ändå lika djup som oceanen, det var en obeskrivlig känsla och det gick ingen vidare att beskriva den heller. Utan att någon av oss märkte av det, eller Bieber kanske gjorde det, så var vi redan uppe i luften som inget hände. Det var hans effekt och den stoppade allt som pågick inom mig och fick mig att hamla i någon sorts oförglömlig känsla som aldrig gick bort.

"Det gick ju bra va?" Säger han med sitt töntiga flin och jag ler som svar, han gjorde det här bus-enkelt

----
Det här var ett av mina bättre kapitel som kommit på länge och jag hoppas ni håller med mig för jag försökte verkligen på det här.

Xoxo, Ida