Saga eller Verklighet

~Inte som planerat~

✏️Alexandra skulle nu på fredag bege sig till fantasins värld. Nu går hon åter igen till den lilla affären.

Alex steg in. Lukten från butiken började kännas lite som hemma nu. Även om Alex egentligen ville veta av allt det här så tyckte hon att det var lite spännande. Hon hade alltid gillat fantasyböcker och haft god fantasi. Gubben stod redo med ringen och en flaska med ett elixir i. Han hade hittat receptet på elixiret hos den förre ägaren som tur var. Nu låg ringen där på bordet i rummet bakom butiken och såg fantastiskt oskyldig ut trots så som den ställt till det.

-Är du redo Alexandra? Frågade Gubben.
-Se till att få det överstökat bara, jag längtar redan hem.
-Jadå, sätt bara på dig ringen och så ska du dricka denna blandningen av speciella örter och tänka dig det vackraste sagoslott som du kan föreställa sig. För alla har olika fantasi men det här slottet ska enligt Greger, den förre ägaren av butiken, alla se likadant hur man än tänker.
-Okej, sa Alex. Hon tog på sig ringen och drack upp den tesmakande vätskan ur flaskan.
-Lycka till Alexandra, var det sista hon hörde.

Slottet hon stod vid var det vackraste hon skådat, det var samma slott hon alltid drömt när hon någon gång föreställt sig ett sagoslott. Antagligen måste de som bor här vara goda eftersom Greger pratade just om det här slottet, tänkte Alex.
Mycket riktigt var de snälla, där fanns en prinsessa som hette Gabriella Silversjö och hon talade allvarligt med Alex.
-Att beblanda sig med den mörka fantasin är otroligt farligt, sa hon. Det finns mycket sjuka människor där ute i världen med en fantasi om de vidrigaste saker. Här på den goda sidan av landet dominerar barnens tankar. Barn är ännu oförstörda av livet och har ett gott hjärta.
-Men jag måste rädda vår värld, berättade Alex och hon redogjorde för allt som hänt den senaste tiden.
-Du är en modig flicka Alexandra, sa Gabriella, och jag ska ge dig all hjälp jag förmår. Du får med dig fem av mina bästa ryttare och tre dvärgar som visar dig vägen. Själv ska du få låna mitt svärd av ljus och min häst Lise-Merit. Du ska även få med min mantel på resan, den skyddar dig när det mörka kommer att försöka ta över din själ, tänk då på allt det du älskar mest så sköter manteln resten. Den är vävd av silke och enhörningshår.
-Tack så förfärligt mycket, sa Alex, så tacksam att hon neg för den vackra prinsessan med det ljusa håret.

Så bar det iväg, första natten skulle de stanna på ett värdshus. De var fortfarande långt in på den goda sidan och dvärgarna visade vägen. Alexandra hade dessutom fått upp ögonen för en av ryttarna, en ung kille som hette Benjamin. Kvällen på värdshuset blev en av de bästa i Alexandras liv. De sjöng och hon dansade med Benjamin, alla var glada, det serverades god mat och en livlig orkester spelade. De tre dvärgarna hade tidigare arbetat som gycklare och kunde fantastiska konster.
Lite senare på kvällen innan de skulle sova låg Alex och pratade med Benjamin.
-Alexandra, det är en sak jag måste berätta.
-Vadå, svarade Alex sömnigt, hon hade nästan slumrat till där hon låg och höll Benjamin i handen.
-Jag är också från din värld, jag är inte en från fantasins land. Jag kom hit för länge, länge sedan. Min morbror var trollkarl åt det svenska hovet och jag själv var lärling hos en riddare. Det var han som råkade få hit mig när jag skulle hjälpa honom med ett experiment. Min mor och far är döda. Jag kom hit 1673..
-Men herregud Benjamin, utbrast Alex. Nu är det år 2016 ju. Men du har ju inte åldrats och varför i herrans namn åker du inte tillbaka!?!
-Men Alexandra, förklarade inte Gabriella eller han som skickade dig, ni borde ju veta det år 2016. Att de människor som kommer hit, ingen av dem har någonsin funnit ett sätt att komma hem igen.

Tack för att ni läser även om jag är dålig på att uppdatera 😜/Sanna