På gatorna i sthlm ( The fooo fanfic )

Samtalet

Kapitel 4

Ingen var hemma när jag kom hem. Jag gick till köket och hittade en lapp på bordet "Är ute och äter, finns mat i kylen, kram<3"  Jaja, då kommer de väl inte hem på ett tag då, tänkte jag medans jag gick till kylen. Ärtsoppa. Jag tog ut den och hällde ut den trögflytande vätskan i soptunnan, och började plocka fram ägg, mjöl, bakpulveer och lite mer. Mitt egna recept på amerikanska pannkakor. Jag rörde ner smeten i stekpannan medans jag tänkte på dagens händelser. Inte för ens nu tänkte jag riktigt vilka det var jag hade suttit och snackat med. Mina stora idoler... Och min dröm, världens sötaste kille sätt och höll en ispåse på mitt huvud i jag vet inte hur länge!!

Nummret! Jag måste skriva något! Eftersom inget bra poppade så rev jag fram lappen ur jackfickan och knappade in nummret.

-Hej

Det började ringa från samma nummer jag nyss knappat in, jag fick panik, vad skulle jag säga?? Jag svarade ändå.

-Hej det är Lovisa

-Gav Omar dig sitt nummer

-Ja....?

-Hahahahahahahahaha oh my god

-Är det Ogge?

-Japp

-Var är Omar

-På toa

"Ogge, vafan gör du?!?" "Haru gått o skaffat dig en liten flickvän?" "håll käften" Det verkade som de nästan glömt bort mig och jag märkte att de sprang runt så antagligen jagade Omar Ogge.

-Hej

sa Omar flämtande

-Hej

-hur är det med huvudet?

-det är väl okej

-vad bra, ledsen aför Ogge där

-gör inge

-vad gör du

-o shit!!

-vad?

Jag sprang ut i köket och det luktade väldigt bränt

-den här lukten kommer vara svår att få bort...

-vad har hänt

-jag har bränt lite pannkakor välfigt mycket bara

-haha, men du

-ja?

-vill du gå o fika imon, jag menar, typ som plåster på såren?

Jag och Omar, ville jag gå ut och fika imon?!?

-Självklart

sa jag med ett leende på läpparna

jag hörde hur han log och han tog min adress.