På gatorna i sthlm ( The fooo fanfic )

VetInteVadJagSkulleNamngeDettaKapitel

Dagarna gick och ingenting mer hände. Killarna åkte mycket till studion, så jag och Liam var själva. Omar åkte ner till Göteborg efter ett tag, men vi hade det kul där hemma. Mamma och Pappa kom hem, det tog ett tag för dem att vänja sig från chocken av allt som hade hänt, fast vi berättade inte det där med Erik dock.

Dagar med killarna blev en vardag och det var många som ville bli mina "kompisar" i skolan, jag var ju lite kändis nu. Men jag vände bara dem ryggen och var med dom jag trivdes med, killarna.

Plötsligt kom den första snön, det var när Omar var hos mig och vi myste lite i min säng (OBS,  inget barnförbjudet då)

-Kolla!!!

- Yaay!! Det snöar!!!

-Vad väntar du på! Kom nu!!

Sen blev det vinter och jag kunde mula Oscar, som bodde hyfsat nära så vi hade blivit rätt så nära vänner. På nyår tog mina föräldrar äntligen initiativet att träffa Omar och hans mamma ordentligt så vi åkte på en kryssning tillsammans, och ni kan inte gissa vad som hände i min och Omars hytt...

Sen kom dagen. Den dagen killarna hade gett mig i födelsedagspresent. Skiddagen.

Vi blev körda till Romme tidigt på morgonen, väl där hyrde vi skidor och sånt till Oscar och Omar, vi andra hade eget. Sen började åkningen. Vet inte riktigt varför, men Omar verkade nervös idag. Vi hade iallafall jättekul och bara Felix var villig att tävla mot mig i de svarta backarna, en gång.

Vid kvart i två var vi alla rätt så slut så vi åkte till toppstugan och drack varm (Het som jag vet inte vad!!) choklad och åt varsin stor chokladboll.

- Inte visste jag att du var en sån hejare på att åka skidor!

sa Ogge till mig medans han tog en klunk choklad, vilket resulterade i att det snart kom sprutandes över hela bordet.

-Varför gör de den så varm?!?!?

Han skakade på huvudet samtidigt som han andades lite överdramatiskt mid tungan utanför munnen.

Omar, som satt till höger om mig, lutade sig fram mot mig och drog undan flätan från örat och viskade.

- Synd att vi inte är 18 än.

-Varför då?

Resten av killarna satt i en diskussion om vilken backe de tyckte mest om, så de brydde sig inte om oss.

-För nu kan detta inte fullföljas på ett par år.

Han viskade inte längre, men killarna hörde inte, och han famlade lite med ena fickan på sina täckbrallor. Han hade tydligen hittat vad han letade efter, för han gömde något i sin hand samtidigt som han drog bort stolen, sen gjorde han något som skulle sitta på min näthinna resten av mitt liv; han gick ner på knä framför mig.

Killarna tystnade, alla i hela lokalen gjorde.

-Det är 193 dagar sen du fick en hård armbåge i skallen, 193 dagar sen mitt liv förändrades. Jag vet att det inte är så jättelång tid, men bara tanken av dig får mig att känna hur lycklig jag är,  jag har ju dig, världens bästa flickvän. Elin Lovisa Carlander,  vill du gifta dig med mig?

Sa han och slog upp en blå liten ask med en ring av silver och diamant i.

Jag satt med händerna för munnen och jag var helt tårögd.

- Omar Josúe Rudberg, jag älskar dig.

Jag föll ner framför honom och kramade han, och han besvarade den.

- Får jag vara sån där, vad det nu heter... Nånting på b...b...bru...

-Felix håll käften nu...

-BRUDTÄRNA!!

-Ja, det får du Felix.

Sa jag och log mot honom. Sen fick jag en kyss på munnen av Omar, en ring på fingret, och en stor gruppkram. Alla andra klappade händerna och log glatt mot oss.

-------------

Sista kapitlet!! Vad tycks? Tycker ni att jag ska göra en del två? Kommentera i så fall!! Det har varit jättekul att skriva, även om det har varit lite avbrott ibland, men era kommentarer och alla röstningar, det gör min dag varje dag♥

Kram från mig♡♡