På gatorna i sthlm ( The fooo fanfic )

Surt

Sköterskan kom in med jämna mellanrum  och tog lite blodprover och kollade till Omar lite, och han blängde lika surt på henne som innan. Varje gång hon hade gått kollade jag med en lite "seriöst? " blick, då log han och jag kunde inte motstå att skratta. Han var så söt, gullig, omtänksam, rolig, och allting. "Jahapp Omar, om testen imon visar bra resultat kan du åka hem då." Sa doktorn som hade varit inne när vi var där. "Jippie!" sken Omar upp. "Men du får stanna här över natten, unga dam, kan du ta dig hem själv?" Jag korsade armarna över bröstet och sa aningens surt "Jag åker inte hem utan Omar." "Men snälla du..." "Nej! Jag tänker inte låta Omar stanna här ensam hela natten!" "Men..." "Inga men." sa jag fast besluten om att jag inte tänkte åka. "För all del då... Det finns en säng där du kan sova i." Han pekade mot ett skynke och gick sedan. Jag drog skynket åt sidan och hittade en lika dan säng som Omar låg i. "Du behövde inte om du inte ville." sa han tyst. "Klart jag behövde, jag älskar ju dig." log jag tillbaka. Han sken upp.

Klockan var 18:07 och sköterskan hade varit inne med mat och försökt hjälpa honom äta för att han inte kunde sätta sig upp ordentligt, eller ja, han fick inte. Han hade ju såklart knipit ihop munnen till ett smalt streck och skakat på huvudet, och eftersom hon hade tappat tålamodet för honom satt jag nu på en stol och matade honom, det var dock inte helt enkelt när han låg på mage. "Seriöst?" fnissade jag.  "Japp, mer seriös går inte att vara" sa han lite retfullt och sarkastiskt blandat med makaroner och korv. Jag började sucka och skratta samtidigt när Daff, Ogge,  Oscar och Felix kom in. " Riktig service här då!" retades Ogge, då räckte vi ut våra tungor samtidigt mot honom, och killarna gjorde hjärtan med händerna. När han hade ätit upp satt vi och snackade och skrattade länge, och killarna retade oss bara några minuter när de märkte att jag och Omar höll händer. Vi hade hur mysigt som helst, men vi nio behövde killarna åka, Daff hadr åkt tidigare. "Kommer du lollo?" "Nä, jag ska sova här inatt, men det är okej att ni sover hemma hos mig" "Men..." Omar avbröt Oscar "Inga men." Han kollade på mig och vi började fnissa. Killarna fattade nada och struntade i att vidareargumentera och tog bussen hem till mig, Oscar hade en nyckel så de kunde komma in.

Jag satt fortfarande bredvid Omar ett tag efter att killarna hade gått, vi var alldeles tysta. Så mysigt. "Jag är trött" gäspade jag. "Samma här." "Ska vi ta och lägga oss?" "Jaa, helt klart." Jag reste mig från stolen och började gå mot den andra sängen. "Vart ska du? " frågade Omar plötsligt. "Ehh, till sängen, antar jag?" svarade jag lite förvirrat. "Men den är ju här" han lyfte på sjukhusfilten han hade på sig, jag log och gick dit. När han hade makat lite åt sidan kröp jag ner, fast gick upp igen. Jag fick en frågande min av Omar, men jag tig av mig jeansen och kröp ner igen. " Du är så söt på kvällen." Viskade han genom mitt hår. "Inget mot vad du är" våra munnar var bara några centimeter ifrån varandra och våra pannor nuddade redan. "Jag älskar dig" viskade han och jag sa samma sak, innan vi stängde våra ögon och nuddade varandras läppar. Så intimt. Så vårat. Ett litet tag var vi vara så, sen kände jag hans tunga smeka mina läppar, jag särade lite på dom och snart var det vårt första hångel. "Oj!! Stör jag?" det var sköterskan som hade kommit in, hon flinade mit oss och jag ville sjunka igenom marken. "Jag skulle bara ge lite smärtstillande till denna unge mannen" Hon höll upp en spruta och Omar gnydde till. Efter lite girlpower hade han fått sprutan och höll på att klaga på att han skulle dö nu, han sa att han kände sig döende, vilket inte var så troligt efter en spruta med smärtstillande.