På gatorna i sthlm ( The fooo fanfic )

efter

När vi var vid uppfarten hos mig skulle vi precis hoppa ur bilen när en kille kom fram till oss. Han var lang och rätt så spinkig, men ändå stark. "Ursäkta m" Jag avbröt honom "Låt oss vara Erik, du har inget här att göra" Jag var inte rädd,  han skulle inte komma här och förstöra.  "Nejmen oj, har lilla prinsessan vaknat?" Han var hånfull.  "Rör. Henne. Inte. " Mumlade Omar. "Är det här din prins,  min ersättare?" sa han och gick fram till Omar. Sen gjorde han något han skulle få ångra, han slog Omar, rakt i ansiktet.  Inom loppet av två sekunder hade han Ogge, Oscar och Felix ovanpå honom. De höll fast honom och han hade ingen chans. "När du skadade Lollo blev vi förbannade,  vilket vi fortfarande är, men när du kommer och slår ner våran bästa vän är det fan nog!!" röt Felix, han vände sig om "ta inte illa upp" "nejdå..." Omar låg på marken och blödde från näsan och munnen, jag satte mig hos honom och tog hans huvud i mitt knä, strök hans hår. Ogges mamma hade redan kört och hade inte sett vad som hände. "Lovisa, vill du ha äran?" frågade Ogge och de höll fast honom benhårt mot marken med hans ben särade. " Så gärna, Ogge" Jag gick fram och sparkade honom lite löst mellan benen, han behövde inte mycket innan han kved till. När de andra släppt honom vacklade han iväg bortåt och kollade inte tillbaks. "Nu håller vi honom i schack ett tag till iallafall" sa Felix och borstade av hans byxor. Oscar lyfte upp Omar över axeln och bar in honom "kom här lillen." De hade kallat honom det några gånger eftersom han var yngst, fast nu var det lite mer seriöst. Vi hade inte ringt en ambulans eftersom han bara bitit sig i läppen och börjat blöda näsblod, istället hämtade Ogge en stor handduk och la på soffan, sen satte jag mig och fick Omars huvud i knät. Ogge och Oscar bäddade åt alla fem i mitt sovrum medans Felix var lite av min slav. "Felix, hämta en skål svalt vatten och en kökshandduk". Han for ut i köket och jag hörde hur han rotade runt för att hitta en skål och sen hur han fyllde den med vatten. När han var ute i vardagsrummet igen doppade jag handduken i vattnet och torkade allt blod i Omars ansikte innan jag blötte den igen och la den ihopvikt på hans panna. Jag strök ömt hans hår och blötte om handduken några gånger innan han vaknade. "V-var är jag" frågade han "hemma hos mig Omar" "jaha" Han satte sig upp medans Felix gick upp och hämtade de andra två. Såret i hans mun hade slutat blöda för längesen men han klagade fortfarande på att han var öm. När de andra kom ner satt vi och kramades, jag låg på hans axel och han på mitt huvud och vi hade armarna runt varandra. "Vi berättar" viskade jag i hans öra och han nickade. "Jooo... Ehmm... Vi måste säga en sak" började jag "Jo det ät så att" Oscar avbröt mig " Ni är ihop, vi vet" "Vet vi?" frågade Felix. "Men Felix, har du inte märkt det? " sa Ogge och snodde Felix keps och satte den ovanpå sin egen, vilket såg ganska idiotiskt ut. "Joo, eller nää, eller" "Men vi har inte varit tillsammans i mer än tre timmar" sa Omar och kollade frågande på killarna. "Oj, har ni inte? Jag trodde att ni hade varit ihop i några dar typ" alla  var tysta tills jag började fnissa åt tystheten,  som ledde till att alla asgarvade för ingenting. Gud vad jag älskade de här killarna. "Ajjj! Det gör ooooont!" klagade Omar och sköt ut läppen som en liten femåring. En söt femåring. "Haha, stackare" sa jag medans killarna fortfarande skrattade.

Vi hade ätit lite pizza som Ogge och Oscar hade varit och hämtat, vilket jag fick mata Omar eftersom han påstod att han absolut inte kunde äta själv, sen hade jag satt mig vid pianot och spelat många olika låtar och killarna hängde med och sjöng, det var en skön och mjuk stämning, det var så här jag mådde som bäst, eller ja, förutom en öm panna och en storebror som ligger på sjukhus då. När klockan närmade sig tio bestämde vi att då var vi trötta och gick upp flr att göra oss iordning.  Vi hade lite tandborstar som var oandvända som bara låg i en låda och skräpade så Oscsr och Felix fick varsin och alla försökte trängas vid den lilla spegeln i badrummet samtidigt.  "Oe, suta tänga!!" lät det ungefär när vi försökte,  det var ingen höjdare direkt. När alla var redo att gå och lägga sig gick vi in i mitt rum. Sängen var flyttad till ett hörn och mitt på heltäckningsmattan låg min madrass som var urlyft från min säng, den låg i mitten och en madrass på vardera sida läg prydligt upplagda. Även en madrass låg ovanför och en under, alla prydligt bäddade. "Killar, ehhm... hur är det här tänkt?" "Jo, du ligger i mitten så ligger vi bredvid dig så kan vi skydda dig om något händer. Oscar har bäddat" sa Ogge. "Dold talang" sa Oscar när vi kollade undrande på honom. Jaja, det fick väl va som det va och vi gick och la oss. Omar på min högra sida, hållandes min hand hårt, Felix på vänster sida, snarkandes, Ogge ovanför, också snarkandes, Oscar nedanför, sovandes utan några snarkningar. "Förlåt" viskade jag "För vad?" "Allt, jag har dragit in dig i min skit och du blev tillochmed nerslagen av mitt ex" "Men jag tar alla risker för dig, du ska inte förlåta,  förresten så vet jag att han är psycho" sa han och pussade mig löst på kinden för att pannan var ur funktion just nu. "Förresten,  varför hatar Erik dig så mycket? Du är ju underbar" Jag blev varm av orden men ändå full med hat och ilska. "Det var ett tag sen, i sexan. Jag var mobbad, ful och äcklig. Alla killar hatade mig och jag hade aldrig varit ihop med någon. En dag började en ny kille i sjuan. Han började visa lite intresse för mig och snart var han väldigt poppis i skolan. Vi blev tillsammans och alla började se mitt riktiga jag och jag fick kompisar i alla årskurser och klasser,  de var riktiga. när vi hade varit ihop i en månad ville han mer än bara hålla handen och kramas,  det ville inte jag. Vi var ensamma hemma hos honom en dag och satt och kollade på film i hans säng. Han kollade på mig och höll på med... ja, mina bröst... och höll på att försöka kyssa mig. men jag ville inte. Jag stod emot och sa ifrån men han slutade inte.  Han sa att han skulle hämta mer popcorn och så, men kom tillbaka med hans lillasyrras hopprep och band fast mig. Sen försökte han våldta mig och sen slog han mig. Han klarade inte att komma in i mig men jag var blodig i hela ansiktet och armarna var blåa. Jag lösgjorde mig och sprang till Robin, en kille som gick i nian som jag kände rätt så väl, han bodde bara ett kvarter längre bort. Han var rätt så populär han också men snäll och tog hand om mig medans han ringde alla i nian och åttan han kände, även några i sjuan och berättade vad Erik hade gjort. När jag kunde gå till skolan igen var hela skolan vänd mot Erik och han var lilla skiten som var rutten och idiotisk. Sen vet jag inte mer eftersom jag bytte skola och vi flyttade och bytte telefonnummer och allt" Mina meningar var nog egentligen inga riktiga meningar, utan bara en massa röra men han verkade ha förstått ändå. "Den där jäkla idioten ska fan få" mumlade han "komma och misshandla min Lovisa." Jag började gråta och han drog in mig i en kram tätt intill honom.  "Såja, såja... Schhh... Det ordnar sig... Det kommer bli bra ska du se..." " Omar... Jag är rädd" "Var inte det, jag och killarna finns alltid för dig" han kramade mig mjukt men ändå hårt och tryggt, pussade toppen av mitt huvud ända tills jag somnade...