På gatorna i sthlm ( The fooo fanfic )

Erik...

-hallå

-du ligger illa till...

-Erik, vad vill du mig!?!

-Ha dig dödad,  plågad, torterad...

-Låt mig bara va!!!

Killarna hade hört mitt tonfall och kom nyfiket ner. "Vem är det Lovisa?" frågade Oscar "Erik, mitt ex." Jag såg hur Omar spände käken och fick ett sting av ondska i ögonen. "Han hotar att döda mig" sa jag med gråten i halsen

-Är du kvar, eller har du lagt på och sprungit till mamma?

-Lämna mig ifred Erik, du är bara idiotisk!

Jag satte på högtalare på telefonen så de andra hörde.

-Kallar du mig idiotisk? hahaha... Lilla flicka...

-GÖR DU HENNE ILLA DÖDAR JAG DIG!!

Jag såg att Omar hade börjat spela in på sin mobil.

-Ojojoj, har du gått och ersatt mig? Det trodde jag aldrig om dig, och var lugn, jag ska bara döda henne, inget mot dig.

"Akta Lovisa!!!" Det blev mörkt. Helt kolsvart. Alla känslor försvann, det var bara liksom helt tomt.

*pip pip pip pip* Vilket oljud, det pep av olika mackapärer hela tiden. Jag försökte öppna ögonen men det gick inte, ögonlocken var för tunga. Jag kände mig förlamad.  Vad hade egentligen hänt? Jag låg och bara tänkte, tills jag hörde ljud. Snyftningar. "Snälla dö inte, snälla dö inte" det sas flera gånger i rad, det var Omar som sa det. Jag gjorde ett försök att prata " Jag är inte död" rösten var torr, tunn och tyst. Jag öppnade ögonen och såg Omar sitta på en stol bredvid mig, hans ögon var helt rödgråtna och puffiga. "Lovisa, Lovisa gud, jag trodde du var död" "vad hände?" "Den där jäkla idioten måste ha stått utanför för det kom en stor sten flygande sten rakt in genom fönstret och träffade dig i huvudet" Jag var helt tyst. Omar också,  han satt och höll min hand länge, värmde den, ända tills det knackade på dörren och killarna kom in. "Lovisa!!" utbrast alla tre när de såg att jag var vaken och jag blev bombad med kramar. "Omar har nyss berättat vad som hände" sa jag "Vilken idiot han den där Erik är, du är värd bättre, som Omar tillexempel" sa Felix och fick en blick från Omar. "Ja, han har suttit här och vakat över dig hela tiden, han har inte ens sovit, bara ätit lite som vi tvingat honom till" fortsatte Oscar. "Vänta..." Jag han inte längre förrns min röst sprack,  Oggegick och hämtade ett glas vatten,  jag mådde direkt bättre när jag hade druckit lite. "Vänta lite, hur länge har jag varit medvetslös?" "Du har legat i koma sen du blev träffad i torsdags" "och nu är det?" "lördag, och klockan är sju, på kvällen" Jag kollade på Omar och såg att han var rejält trött. Jag kände mig hedrad. "Omar..." han nickade blygt. Vi bara kollade på varandra. Länge. "hrmph... Ehhh, ursäkta, men vi finns fortfarande kvar" Felix såg lite ursäktande på oss "ehhm... vi borde hämta en läkare och säga att Lollo är vaken, kom killar" Ogge föste ut de andra två ur rummet. "Är det sant, som Oscar sa?" Jag försökte fånga Omars blick men han tittade ner. "Mm..." han tittade äntligen in i mina ögon.  "Vad hände sen, efter att jag hade blivit träffad?" "Jag kommer inte ihåg, jag har försökt förtränga det, fast vi kan lyssna" han tog upp sin mobil och satte igång det han spelat in. Jag hörde en del av samtalet när jag höll på och snacka

-Akta Lovisa!! KRAS!!

-Oj, vad hände nu då? stackars stackard lilla oskyldiga Lovisa hahaha

-JAG VARNADE DIG!! JAG KOMMER DÖDA DIG DIN IDIOT!!!!

-Oscar, ring ambulans!!! Hon blöder mycket!!

Sen hörde jag hur han ringde och hur någon for runt i köket och letade efter en massa saker.

-Här, Omar, lägg den här mot!!

Det var Ogge, han hade fixat ett tryckförband. Han räddade mig från att förblöda än en gång. Vi lyssnade klart på inspelningen och jag såg hur Omars knogar vitnade när han höll i ramen på sängen. "Jag har inte lyssnat på den här innan" sa han sedan. Jag började gråta, inga hulkningar eller något sånt. Jag bara låg där  och tårarna rullade sakta ner för mina kinder och formade dropoar som droppade ner på min sjukhusskjorta.  Han drog sina tummar under mina ögon och sa att jag inte skulle vara ledsen. "Omar, jag måste berätta en sak" han stelnade till "Eller rättare sagt två saker" jag pausade "den där första natten, natten innan du åkte in hit," han avbröt mig "Lollo jag vet, jag vet. Ogge berättade." "Jag är ledsen" viskade jag tyst. "Nej, var inte det. Det är inte ditt fel" han gäspade "innan du säger det andra måste jag fråga dig en sak" "okej" "Jo, ehhm... Detärsåattjaggillardigväldigtmycketskulleduviljabliminflickvän?" Han kollade generat ner mot golvet. "Omar" jag lyfte hans huvud och kollade in i hans ögon "Om du frågade om jag ville bli din flickvän,  så vill jag inget hellre" "är det säkert?" "helt säkert" han fick ett stort smil från öra till öra som var så sött att jag inte kunde motstå att le. Killarna kom in igen med en kvinnlig läkare. "Vad har hänt jär inne, ni ser ut som två fånar där ni sitter och ler" frågade Felix retsamt. Jagoch Omar utbytte blickar och bestämde att vi hade en hemlis. "Hur mår du?" frågade läkaren "jättebra" sa jag "jaha, vad bra då, ont i huvudet?" "nä" "okej" hon antecknade något på ett papper "hmm.. okej. Vi ska ta liye prover så får vi se när du får åka hem." hon gick ut och lämnade oss ensamma. Jag kollade runt och sträckte mig efter min mobil som låg på ett bord bredvid. När jag låste upp den gav jag ifrån mig ett tjut. Killarna flög genast fram och skrattade sedan när de märkt vad som hänt. Sist jag hade använt den var med kameran och den stod så man såg mig. Jag var likblek och håret stod som en man, hade ett stort plåster i pannan och ett blåmärke över halva pannan. Jag hade också några slangar in i min näsa som jag inte känt innan. "Jag ser ut som ett missfoster ju!" "Lite kanske" skrattade killarna. "hörni, vilket datum är det? " Oscar var snabbast och sa att det var 4/11. "Killar vet ni?" "Nääää?" "Nu är jag 14" "Vaaa?!? När?" "Igår" "Men vi måste ha en fest ju!" "nejnejnej, det behövs inte!" "JOOOOO..." sa killarna i kör.

När vi hade tagit testerna sa dom att jag fick gå gem, men jag skulle ta det försiktigt och så sa dom en radda saker jag skulle undvika att göra. Vi hade gått till Liam och hälsat på honom, han hade ju varit jätteorolig när jag inte svarade på varken sms eller när han ringde. Han fick höra hela historien, och inspelningen och blev rasande. Sen ringde Ogge till sin mamma som kom och hämtade mig och killarna,  eftersom de vägrade att ha mig på bussen. När jag kollade igenom mina sms på vägen hem hittade jag några från ett nummer som jag då väl kände igen. Hotmeddelanden. Jag visade dom för killarna och Ogges mamma svängde in på vägen till polisstationen istället. "Du orkar det här va?" Frågade hon mjukt. "Ja" sa jag kort och sammanbitet.

Killarna och jag satt på varsin stol och pratade med polisen.  De lyssnade på inspelningen och på vad killarna hade och säga eftersom jag hade varit medvetslös.  De fick gå in ensamma i ett rum med en i taget eftersom de var så upprörda och bara snackade i mun på varandra och bildade kaos. Jag gav dem alla mina uppgifter om Erik som jag visste. "Jaha..." sa Helen,  en av poliserna. "Då ska vi ta och kolla lite på det här och se vad vi kan göra, " killarna avbröt henne och började pladdra en massa. "Killar, knip igen" sa jag och Helen kollade tackande på mig. "Vi lovar att kontakta dig, er" sa hon för att killarna inte skulle börja igen "så fort vi får reda på något." Vi åkte därifrån under tystnad, tills Oscar sa "Vi sover hos Lollo också,  hon ska inte behöva råka ut för det en gång till. Eller hur Felix?" Felix nickade instämmande och vi åkte hem till oss.

----------------------------------

Okej, hyfsat långt idag, kanske lite tråkigt menmen... Det blev så långt idag för att nu har jag 2K reads!! WOHOO!! Tack så jättemycket allihopa för att ni läser min berättelse och röstar och skriver så snälla kommentarer och tack för allting!!!