kapitel 8
Omar... Jag hade drömt om honom hela natten, ända tills jag vaknade vid sju av Zingo som hoppade upp. Han blrjade bli rätt så tung. Jag klev upp och gick ovanligt piggt ner för trappan och in i köket. Jag bredde lite nutella på ett tunnbröd och tog på mig min collegetröja för att sedan sätta mig på altanen och äta min storslagna frukost. Under collegejackan hade jag bara en rutig flanellpyjamas men frös ändå inte. Fast det var ju mig vi snackade om, så som vanligt var jag väldigt extremt sjuk i huvudet och frös bara när det var över tjugo grader. Jag hade med mig mobilen, vilken jag aldrig går utan, och satte igång troublemaker på högsta volym. Eftersom vi har stereor utspridda lite här och där i huset, som man kan styra musik med en speciell app, satte jag på högsta volym med "barbie girl" på rummet ovanför. Liams rum. Jag hörde hur det dundrade igång värre än en åskknall där uppe och någon sekund senare hörde jag Liam på övervåningen " MEN FÖR I HELVETE, LOLLO!!!" Lollo var mitt smeknamn för de flesta i skolan och även Liam. Jag fnissade till och sänkte volymen lite, vid det här laget hade vi nog väckt hela kvarteret.
Vid tolv kom han och ringde på dörren. Omar♥. Jag hade städat som en tok hela morgonen för att se till att få det snyggt, vilket det var nu. Jag bad honom komma in och han satt och klappade Zingo medans jag sprang och hämtade hans hoodie. När jag var halvvägs ner i trappen försäkrade jag mig om att han inte såg och kramade den och drog in den mjuka doften. När jag kom ner gav jag den till han och han sa "Jag såg vad du gjorde, riktigt sött faktiskt, men om du vill får du krama mig också" Han sa det med en lite retsam men ändå urgullig min, och jag brydde mig inte så mycket om kinderna som blossade upp. Han gick fram och lyfte upp mig och omfamnade mig i en stor, varm och mysig Omar-kram. När vi kramats klart frågade jag vad han ville göra och han sa direkt att han ville åka mer longboard så vi gick ut i hallen och jag tog på mig en keps och min collegetröja igen, medans han tog på sig en vindjacka och en egen keps. När han fick syn på mig bara stirrade han. "Ska du verkligen gå ut så där?? Du kommer frysa häcken av dig ju!!" jag skrattade åt hans ordval och förklarade lite hur min kropp fungerade angående kyla. Efter jag hade övertalat honom att jag inte skulle frysa gick vi ut och plockade fram brädorna och jag fick några oroliga blickar. Men när vi åkt en stund hade han helt glömt bort min uppknäppta munkjacka och vi snackade och åkte om vartannat. Efter nästan två timmars åkande hit och dit åkte vi äntligen hem, uppfyllda till max av att få ha gjort något roligt med en vän. Vi lagade spaghetti och köttfärssås, eftersom det var typ det enda som vi hade råvaror till. Eftersom han påstod att han var en expert på att krydda köttfärssåsen lät jag honom göra det när jag gjorde resten. Jag gick upp och störde Liam i ett krigsspel av något slag och sa att det var mat. När vi alla satt vid bordet och skulle äta smakade jag köttfärsen, det brände som eld i munnen. Jag svalde och drack ett halvt glas mjölk innan jag sa"ehhm... Omar, hur mycket tabasco hade du i egentligen?" Hans ögon tårades av den brännstarka maten och han kved tillbaks "alldeles för mycket". Man vande sig efter ett tag och efter två liter mjölk och en massa skratt var det taberas på allt. Vi la oss i soffan och började kittla varandra som dagen innan, och eftersom jag var minst gav de andra två sig på mig. Vi låg andfådda på soffan när jag reste mig upp och tog gitarren som stod bredvid pianot och började spela the link up och sjunga med, snart hängde även Omar på och Liam satt bredvid som ett frågetecken. När jag spelat klart den och build a girl frågade han "Är han en av killarna från det där bandet du babblar om hela tiden?"" Ja, och bandet har faktiskt ett namn, The fooo." sa jag lite kyligt och han gick upp på sitt rum.
När vi hade spelat lite FIFA behövde Omar gå hem så jag följde honom till dörren.
"Du har väldigt fina ögon" Jag ryckte till av orden men sedan smälta jag firekt inombords. Jag hade hört rätt, Omar stod där och kollade lite generat ner i marken.
"Du också, du kan inte ana hur mycket jag gillar dina ögon" sa jag lika generat.
Han kollade på mig mdd en blick som fick mig att smälta ännu mer och log sitt söta leende. Vi sa hejdå, kramades och han gick. Jag kände mig lycklig. Riktigt lycklig. Jag kollade in i mina gröna ögon i spegeln. De hade en gång varit klarblåa, men det var för länge sen. Fast lite blåaktiga spår var det allt. Jag somnade leendes senare.
-----------------------------------
Jag är så himla sjukt ledsen för att jag inte har uppdaterat på länge, och detta kapitlet var nog lite tråkigt men skolan är ett helvete, har många prov och sena dagar, träningar och läxor, men jag ska bättra mig!! Jag lovar!! tack såååå himla mycket för att ni läser och skriv gärna i kommentarerna vad ni tycker. kramis♥
YOU ARE READING
På gatorna i sthlm ( The fooo fanfic )
FanfictionLovisa är tretton, snart fjorton, och en stor foooer, hennes dröm är Omar. Ett slag i skallen kan ändra hela hennes liv, eller? I denna fanfic bjuds det på både skratt och tårar...