Anonym Avsändare

Kapitel 1. Början

"Jag ser dig" säger meddelandet. Jag skrattar högt och svarar.
"Nina?"
"Gissa igen"
Jag biter mig i läppen, som jag gör när jag är djupt i tankarna.
"Nicke?"
"Rätt!"
Med en triumferande min kastar jag mig på rygg i den obäddade sängen.
"Du är skyldig mig en kaffe imorgon".
Jag och mina kompisar har en lek. Vi har skapat en app där vi skickar meddelanden anonymt till varandra. En person skriver något, sedan ska den andra gissa vem det är som skriver. För att göra det intressant har vi satt några regler. Om personen gissar rätt första gången måste förloraren bjuda på fika, gissar personen rätt på andra gången är det en kaffe som gäller, och tredje gången räknas det som att det blev lika. Om personen gissar fel tre gånger måste förloraren göra något den andra bestämmer. Telefonen ringer och jag svarar glatt.
– Tja Nina, det är Samantha!
– Jag vet, jag ringde dig. Hur gick det för dig?
– Nicke är skyldig mig en kaffe!
– Jag måste göra något Hannes bestämmer.
Nina suckar högt men jag skrattar bara. Skadeglädje har alltid varit min grej.

Vi är ett gäng på sex personer. Tre tjejer, jag, Nina, och Pernilla, och tre killar, Hannes, Nicke, och Max. Vi är nog ett väldigt märkligt gäng, men vi trivs ihop. Jag, Nina, och Hannes har känt varandra sedan vi var små. Nicke och Hannes blev kompisar i högstadiet, och då blev han en del av vårt gäng. Nina och Pernilla blev vänner i gymnasiet, och då kom hon in i gänget också. Det senaste tillskottet är Max, min pojkvän. Vi har bara varit tillsammans i fyra månader, men det verkar som att han alltid varit en del av oss. Jag vet, det är väldigt många namn just nu, men du kommer snart lära dig dem.