Hide and seek // Oscar M & Oscar E

Söndag 13:17

Oscar M

Han letade efter Oscar med handen, fortfarande med ögonen slutna. Men allt han kunde känna var lakanet. Sakta öppnade han ögonen, Oscar låg inte längre bredvid honom i sängen. Han satte sig snabbt upp, kände paniken i bröstkorgen.
"Oscar?"
Hans röst lät så svag, så ynklig.
"Jag är i köket."
Han suckade lättat, paniken rann utifrån hans kropp såsom sand rinner mellan fingrarna. Han reste sig upp, tog på sig sina adidasbyxor. Gick ut till Oscar. Det doftade kaffe, något som det aldrig gjort innan i den här lägenheten. Han kunde inte komma ihåg när han senast lagat mat till sig själv.
"Vad bra att du är uppe, det är snart klart."
Oscar log stort mot honom, hällde upp kaffe i en vit kopp. Ställde ner den på det redan dukade matbordet. Han kunde inte hjälpa att han log vid åsynen. Det kändes bra, hemtrevligt.
Han omfamnade Oscar bakifrån, tryckte hans kropp mot sin. Kände värmen från hans hud. Oscar skrattade lätt, smekte hans underarmar.
"Om du inte släpper mig kommer jag bränna maten."
"Det hade inte varit mig emot, är sexigt när du lagar mat."
Det sista lade han till med ett flin, nafsade lätt på hans nacke. Flinade när han fick gåshud. Skulle tagit det ännu längre ifall hans mobil inte hade börjat ringa. Motvilligt släppte han Oscar, ville hålla om honom lite längre. Såg på displayen att det var hans mamma.
"Ah vad är det?"
"God morgon på dig med Oscar."
Han fick lite dåligt samvete, ville egentligen inte låta så dryg mot sin mamma. Mumlade ett tyst god morgon till henne.
"Går allt bra med den nya lägenheten? Trivs du? Äter du ordentligt? Är något fel?"
Han skrockade lätt, det var typiskt hans mamma att ställa alla frågor på samma gång och förvänta sig ett svar.
"Jomen allt är bra, eh asså ja. Jag har fått en rumskompis. Oscar, han har nyss gjort slut med sin tjej. Han bor här tills han hittar en lägenhet."
Han kunde hjälpa att le när han uttalade hans namn. Oscar såg upp från matbordet, besvarade hans leende.
"Nämen, vad trevligt. Men det blir ju alldeles perfekt, pappa och jag ville bjuda dig på middag ikväll, och då måste du ju ta med honom!"
Han tvekade lite, ta med Oscar ikväll? Till hans föräldrar? Ville han verkligen det.
"Okej, jag ska snacka med honom om det, så vi får se.. blir klockan sju bra?"
"Det passar alldeles utmärkt, då ses vi ikväll. Ha det bra älskling."
Han avslutade snabbt samtalet, såg på Oscar. Kände sig med ens lite nervös. Oscar log mot honom med ett frågande leende.
"Jo asså, det var min mamma.. hon undrade ifall vi vill komma på middag ikväll."
Han vågade inte riktigt hålla kvar blicken, såg ner i marken. Oscar reste sig upp, tog hans händer och kysste honom lätt på pannan.
"Men det skulle ju vara superkul! Jag vill verkligen träffa dina föräldrar."
Han sprack upp i ett leende, mötte Oscars blick. Mumlade något ohörbart om att hans mamma skulle vara på honom hela kvällen. Oscar skrattade, kysste honom lätt igen. Den här gången på läpparna.
"Sätt dig ner och ät så länge, jag ska bara på toa."
Han släppte Oscar, gick in i badrummet. Såg på sin spegelbild. Han såg piggare, friskare ut. Öppnade badrumsskåpet, tog fram den vita burken. Svor tyst när han såg att det bara var en tablett kvar. Han hade glömt att hämta ut nytt. Han var tvungen att göra det idag, kunde inte missa en dag. Kände paniken växa i honom när han tänkte på vad som kunde hända om han gjorde det. Svalade den sista tabletten, drack direkt från kranen.
In. Fem sekunder. Ut. Fem sekunder. Andas.
Han såg på sin spegelbild igen, hade fått tillbaka sin allvarliga min. Andades djupt en sista gång, innan han gick ut till Oscar, utan att nämna ett ord om den vita burken.