7:Ogge:

190 12 3
                                    

Jag öppnar ögonen. Trött sträcker jag på mig och sen sträcker jag mig efter Omar som ligger bredvid mig, trodde jag iallafall. När jag inte känner hans kropp så vänder jag på mig. Omars sida är tom vilket gör mig förvånad då han brukar sova länge. Sen slår det mig att han kanske är och gör frukost. Plötsligt ringer min mobil och jag tar upp den. Felix, står det på displayen.

"Aa, Ogge?"

"Vafan har du gjort?!"

"Vadå? Jag har inte gjort något? Vad pratar du om?"

"Det är uppenbart att du gjort något! Omar ringer inte mig, gråter och säger att han inte orkar mer!"

"Omg, nej, vart är han?"

"Hemma hos mig och Oscar som tur är!"

"F-får jag prata med honom?"

"Han vill inte prata Ogge"

"S-snälla Felix låt mig prata med honom!"

"Nej Ogge! Du har gjort tillräckligt! Du behöver inte såra honom mer!"

"Men Felix jag vet inte ens vad jag gjort?!"

"Ta reda på det då!"

*Samtal avslutat*

***

"Felix öppnar dörren! Låt mig prata med honom!" Ber jag och bankar på dörren.

"Nej Ogge gå!" Fräser Felix.

"S-snälla, j-jag älskar honom!" Säger jag sorgset. "Låt mig prata med min älskling."

Det blir tyst därinne men plötsligt öppnas dörren.

"Jag ger dig två minuter" Säger Felix.

Jag nickar och ler tacksamt innan jag går in. Snabbt slänger jag av mig skorna och kollar på Felix med en frågande blick.

"Sovrummet" Svarar han.

Jag springer mot sovrummet. När jag öppnar dörren ser jag att Oscar sitter på sängkanten och tröstar Omar.

"Kom älskling, vi låter dem prata ensamma" Säger Felix.

Oscar kollar bestämt och aningen argt på mig innan han reser sig upp och passerar mig. Dörren stängs och tystnaden lägger sig i rummet.

"Omar älskling?" Frågar jag men han svarar inte. "Hjärtat prata med mig."

Omar snyftar till innan han sätter sig upp och vänder sig om.

"V-vad vill du?" Frågar han kallt.

"Berätta för mig vad jag gjort, för jag förstår inte" Säger jag.

"Kolla din mobil" Säger han.

Jag kollar frågandes på honom innan jag tar upp min mobil och skådar ett SMS.

Från: Emilia 09.23

Ogge, skulle vi träffas idag, isåfall när?

"Nej, nej hjärtat det är inte som du tror" Säger jag.

"Inte som jag tror!? Jag tror att du har fucking skaffat en ny! Och glömt mig!" Skriker han med tårar rinnandes ner för sina kinder.

"Nej, jag har inte skaffat någon ny! Jag har inte glömt dig!" Säger jag men han skakar bara på huvudet.

"Nu drar jag!" Säger han och börjar gå mot dörren.

"Nej Omar vänta!" Säger jag och tar tag i hans handled, får honom att vända sig om.

"Ge mig en andeledning Ogge, en andeledning" Skriker han.

"För att jag älskar dig!" Säger jag.

"D-då skulle du inte skaffat en ny" Säger han sårat.

"Omar jag har inte skaffat en ny, jag älskar dig och bara dig!" Säger jag ärligt.

"V-vem är tjejen då?" Frågar han.

"Du minns din läkare?" Frågar jag.

"Dejtar du min fucking läkare?!?" Skriker han. "Fyfan Ogge, fyfan!"

"Nej, jag dejtar henne inte! Hon hjälpte mig Omar, hon hjälpte mig hitta dig, leta efter dig egentligen" Säger jag ärligt.

"V-varför just henne av alla människor? Varför inte Oscar och Felix?" Frågar han vilket får mig att svälja.

Hur fan ska jag säga detta?

"K-kan vi sätta oss? Snälla" Ber jag och han nickar och sätter sig på sängen.

Jag slår mig ner bredvid honom.

"Jo det är såhär..." Hinner jag börjar innan dörren går upp och en panikslagen Felix syns.

"O-Omar han är h-här" Säger han.

"V-vem?" Frågar jag.

"B-Brad" Svarar Felix.

Omar börjar skaka och tårarna rinner ner för hans kinder, han har panik. Jag drar in honom i min famn.

"H-han k-kommer d-döda mig O-Ogge" Snyftar han.

"Nej, det kommer jag se till" Säger jag. "Felix, ta hit Oscar och stanna här."

Felix nickar och drar in Oscar i rummet. Jag och Omar går ut i hallen och Felix stänger dörren efter oss. Det bankar på ytterdörren vilket får Omar att rycka till och gå närmare mig.

"Öppna dörren! Annars sparkar jag in den!" Skriker en killröst på andra sidan dörren.

----------------------

Omg...

//Linnsan

Jag älskar dig || OgmarWhere stories live. Discover now