8:Ogge:

212 15 18
                                    

"Öppna dörren! Annars sparkar jag in den!" Skriker en killröst på andra sidan dörren. "Omar jag vet att du är där inne!"

"G-gå härifrån Brad!" Säger Omar.

"Du ska med mig!" Fräser han och plötsligt slås dörren upp.

"Jag vill inte ha med dig att göra! Jag är lycklig utan dig!" Säger Omar.

"Är du lyckligare med honom än med mig?" Säger Brad och börjar skratta.

"Ja! Du är sjuk Brad, låt mig hjälpa dig" Säger Omar.

"Jag är inte sjuk! Du är fan sjuk" Skrattar han.

"Nej, du är sjuk och jag vill hjälpa dig" Säger Omar.

Brad går emot oss och jag tar tag i Omar, ställer honom bakom mig.

"Om du ska komma åt honom måste du ta dig förbi mig först!" Fräser jag.

"Ogge nej" Viskar Omar men jag ignorerar honom.

"Du rör inte honom! Jag slår sönder dig om du rör honom!" Fräser jag och tar ett steg närmare.

"Kom då" Säger Brad.

Utan att jag vet vad som händer så tar Brad fram en kniv.

"Kom igen Ogge, du ville ju skydda din älskade Omar" Säger Brad.

"S-snälla sluta" Säger Omar.

"Aldrig" Fräser Brad. "Du är min och bara min Omar! När ska du förstå?"

Plötsligt hörs polissirener, antagligen har Oscar eller Felix ringt polisen men sirenerna är inget jag kan fokusera på, jag fokuserar på kniven som sitter i min midja, kniven Brad hög mig med. Med blod rinnandes ner för min högra mungipa faller jag ner i Omars famn. Brad är borta, här är bara jag och Omar i rummet. Jag kan knappt andas, kippar efter luft.

"N-nej O-Ogge" Snyftar Omar, han gråter, min älskling gråter.

Jag sträcker min hand och smeker hans kind mjukt, smeker undan tårarna från hans mjuka kind. Jag tar hans hand och flätar i hop våra fingrar med mjuka och försiktiga rörelser.

"S-snälla d-dö i-inte" Snyftar han.

Jag öppnar munnen, försöker finna ord men det går inte. Smärtan växer sig större och tårarna bränner bakom mina ögonlock och snabbt lämnar dem mina ögon också.

"Oscar! Felix!" Skriker Omar i panik.

Sovrumsdörren öppnas och två chockade men oroliga killar står där.

"S-shit" Säger Felix.

Oscar placerar händerna över munnen i chock. Snart är båda framme hos oss. Oscar tröstar Omar och Felix försöker hjälpa mig, drar ut kniven och trycker på mitt sår med en handduk. Men när väl jag känner att jag inte orkar mer så tar jag tag i Felix handleder vilket får honom att kolla på mig. Jag skakar på huvudet, försöker få honom att fatta att jag inte orkar mer, vill bara somna, lämna allt.

"O-Ogge don't you dare att ge upp!" Säger Felix men jag lägger ner huvudet på mattan. "Ogge!"

Jag stänger ögonen och det sista jag hör är, jag älskar dig.

----------------------------------

Snälla alla död mig inte! Det kommer bli okej, dampa inte snälla hahaha

//Linnsan

Jag älskar dig || OgmarWo Geschichten leben. Entdecke jetzt