Omegan

Jag springer allt var jag kan. Skogen är alldeles tyst runt omkring mig och allt som hörs är trampet från mina och Shelbys tassar. Snön yr runt oss.

Jag hoppar graciöst över ett fallet träd. Det är så skönt att få springa av sig. Ingen mer skola att vara i, inga fler jobbiga kommentarer från tjejerna, bara för att jag klär mig annorlunda. Bara jag och Shelby. Hela lovet.

Shelby gläfser till och jag saktar in. Vi är vid våran hemliga plats, vid våran äng. Det är där vi är om vi inte är ute och springer. Vi står där och flåsar ett tag med tungorna ute medans jag funderar på hur liten Shelby är jämfört med mig. Jag är stor som en C-ponny och och hon är stor som en schäfer. Jag är vit och hon är svart. Men ändå är vi jättebra vänner. Hon är ju trotts allt min enda riktiga vän.

Det börjar snöa. Jag skäller till och börjar jaga flingorna som sakta dalar ner från himlen och Shelby följer snart med i leken. Vi hoppar som dårar en stund, innan i sätter oss ner i snön. Det är så skönt att vara lite barnslig ibland.

Jag funderar på om det inte är dags att gå hem, när jag hör att en gren bryts. Jag far upp och snor runt. Shelby börjar morra och visa tänderna och mina läppar åker också upp. Jag gläfser för att visa för den smygande varelsen att jag vet att den är där. Jag kan känna att det stinker varulv. Och jag vet att den inte är ensam.

Det tar inte lång tid innan en mörkbrun hane med gula ögon tassar ut ur skogsbrynet, med an beige gåendes strax bakom. Jag och Shelby fortsätter att morra. Snart kommer ytterligare tre vargar ut ur skogen. Vi har blivit omringade.

Det kommer en större grå varg lufsande ur skogen. Han har ärr över ögat och alldeles gula ögon. Jag förutsätter att det är Alphan.

''Var hälsad Omega'' börjar den gråa Alphan.

Jag slutar att morra något. Jag vill ha en förklaring till varför han kommer och stör.

Han betraktar Shelby, som långsamt har förflyttat sig mellan mina ben. Jag vet vad hon vill göra, men jag hindrar henne med min tass.

''Så, vad gör en liten Omega här i trakterna?''

''Bor.''

Jag vill bara få det här överstökat. Det tar av viktig lektid. Spola tack!

''Vad synd, för jag har hört att du har ett revir markerat här och jag skulle vilja lägga till denna högt eftertraktade mark på mitt revir. Så antingen får du flytta eller så får du gå med i min flock! Jag vet vad jag skulle välja!'' säger Alphan kaxigt och ser sig om på flocken, som nickar instämmande.

Jag suckar. Han har inte gjort sin efterforskning.

''Får jag fråga, Alpha, varför du tror att en Omega som jag, äger ett såhär högt eftertraktat område? Jo, det ska jag förklara för dig! Jag försvarar det!''

De andra vargarna börjar skratta.

''Jaså? Men nu är det så...''

Han hinner inte prata klart innan jag flyger över honom och tar ett kraftigt grepp om hans nacke. Jag biter så hårt så att han gnyr. De andra vargarna börjar morra men när de försöker att gå närmre biter jag hårdare i Alphans nacke och han ylar ännu högre och ännu mer blod rinner ur bettet.

Jag börjar fokusera på min nos, som jag har övat så många gånger förut och börjar sedan sakta ta mig in i Alphans sinne. Jag hittar minnen från slagsmål och från ögonblicket då han blev Alpha. Minnen från gamla klasskompisar och heta flammor. Sen så börjar jag tydligt och långsamt prata med Alphan via hans sinne.

''Nu säger du åt din patetiska hög med valpar, som inkluderar dig, att sticka ut från mitt revir och sprida ordet att en Omega som försvarar sitt revir, är starkare än en Alpha. Och om de inte tror dem, ska de ange dig som källa. Förstår du?''

Alphan gnyr till svar. Jag släpper långsamt greppet och släpper tillsist honom helt och hoppar av honom. Han gläfser åt flocken att följa efter honom. Men innan flocken försvinner helt ut ur synhåll, vänder Alphan sig om och nickar vördnadsfullt. Jag nickar tillbaka. Flocken försvinner med den ärrade Alphan i täten.