Omegan

Middag

Shelby studerar mig ordentligt. Jag vet att hon inte gillar min utmaning till Alphan. Så jag ignorerar henne för ögonblicket.

Vi påbörjar en lugn promenad hemåt från ängen. Vi följer en stig som vi har gått på många gånger förut och snart kommer vi fram till skjulet bakom huset.

Jag går in i det och skiftar, sen tar jag på mig kläderna som jag hade på mig innan jag gick. Jag tar en djup suck. Varför måste vargarna vara på mitt revir och mucka? Det är faktiskt riktigt oroväckande. Varför just nu? Jag har ju försvarat det i snart ett år. Samtidigt som jag funderar tar jag ner de röda läderkopplet från den rostiga spiken på väggen. Shelby ser inte precis överförtjust ut. Jag ser medlidande på henne. Jag skulle aldrig ha på mig ett koppel, men det är bara för att mamma inte ska fatta något. Jag tar på henne halsbandet, sen går jag ut ur skjulet. Shelby följer snällt efter.

Vi går runt huset och fram till uppfarten, upp för trappen och sen så klampar vi in genom ytterdörren.

''Hej mamma! Vi är hemma!''

''I köket!''

Säg inte att hon håller på att laga mat med TV:n igen. Hon kan inte laga mat som ''Mat-Tina''!

''Okej'' säger jag och himlar med ögonen samtidigt som jag torkar Shelbys tassar.

Jag tar av mig ytterkläderna och går upp för trappan. Shelby följer efter mig som en svans. Vi går in på mitt rum och Shelby hoppar upp på min säng. Hon lägger sig uppe vid kuddarna. Jag flinar åt henne. Hon är för söt. Själv tar jag fram datorn och lägger mig bredvid henne. Inget har hänt på det sociala medierna, inte som angår mig iallafall.

Lika bra att jag börjar planera lite. Att flocken var inne på mitt revir var oroväckande. Men om jag varje dag, hela jullovet tar och patrullerar gränserna, så kommer nog chanserna att minska på anfalls-fronten. Men hinner jag det? Mamma får inte bli misstänksam. Jag måste hitta på en bra ursäkt. Men vad? Jag kan ju inte säga att jag är ute med en kompis. De vet jag att hon inte skulle tro på. Kanske om jag säger att jag övar med Shelby? I fyra timmar? Knappast. Dessutom vill jag inte ha med mig Shelby. Det är för farligt. Fast mamma är faktiskt på jobbet så hon märker nog inte att jag är borta.

Jag kliver ur sängen och smyger ut ur rummet för att inte väcka Shelby som nu sover som en stock vid kuddarna. Försiktigt ställer jag dörren på glänt och tassar ner till köket.

Mamma står fortfarande och rör i tre grytor. Hennes hår är trassligt och alldeles format efter all ånga som stiger upp mot taket. Jaha, så hon har inte gätt upp än. Jag som var sugen på pizza.

Men mamma kommer nog snart att ge upp. Hon häller av något i vasken. Snart så. Jag räcker henne telefonen. Hon låtsas som om hon inte ser den, men jag vet att hon gör det. Hon rör om i en gryta, och är så inne i sitt rörande att hon inte ser att grytan bredvid henne kokar över. Jag harklar mig menande och hon kollar upp på mig. Jag tittar på grytan.

''Shit!''

Jag nickar lite medan mamma häller av vattnet på grytan. Jag håller upp telefonen igen. Mamma torkar av händerna på en kökshandduk och tar telefonen ifrån mig.