Omegan

Firande

Jag kom innanför dörren lagom till mammas nedkomst från trappan.

"Vad har du gjort ute så här dags?" undrar hon.

"Jag tog en promenad bara!"

"Okej, föresten tack för presenten!"

Hon verkar inte helt nöjd med min förklaring.

"Varsågod!"

Vi går in i köket och börjar laga risgrynsgröt. Det är det juligaste vi gör på hela aftonen. Om man räknar bort julklapparna. Det har blivit så eftersom mamma är allergisk mot granar och pappa tyckte granarna var fula ända in i det sista. Och att han dog på en jul ändrade inte på julstämningen. En av de sista sakerna han sa innan han dog var;

"Även om jag ligger här och dör så måste den där fula plasten stirra på mig!"

Det hade lättat upp den sorgliga stämningen i rummet och den fula plastgranen hade flyttats ut i koridoren på sjukhuset..

Jag småler lite av tanken på pappa. Pappa, med sina runda, alltid lika röda kinder och lilla ölmage. Min fantaskiska pappa. Min pappa som gav mig Shelby för tre år sen. Min pappa som skulle rädda alla gosedjur att bli bortskänkta. Och min pappa som älskade mig mest av allt på denna jord. Och den ända som har älskat mig för den jag är. Eller egentligen, var.

''Vad tänker du på gumman?'' frågar mamma mellan de stora skedarna med gröt.

''Pappa...'' suckar jag lite sorgset till svar.

Hon lägger ner skeden och lägger sin hand på min. En tår tränger sig ut ur hennes ögonvrå och färdas ner mot hakan, för att sedan bli borttorkad.

''Ska vi gå till graven ikväll?'' frågar hon, efter en lång tystnad.

Jag nickar bara. Mina tankar är på andra ställen. Hos pappas trygghet och ärlighet. Och hur han tog att jag kunde få andra att göra saker med mitt sinne.

Han hade suttit i sin stora, rutiga fåtölj och nickat eftertänksamt när jag sa det. Sen hade jag suttit i hans knä även om jag egentligen inte fått plats och han hade pratat om att även om jag så hade varit en varulv, hade han älskat mig. Och ett år efter hans död blev jag biten.

Och han kunde inte älska mig.

Jag sitter kvar vid matbordet medan mamma dukar av och ställer ner i diskmaskinen. Köksklockan visar att klockan är elva. Jag reser mig upp samtidigt som Shelby kommer gående och skäller på mig. Hon vill ut och springa!