Omegan

Besök

Jag går med Shelby vid min sida genom den vita och glittrande vinterskogen, både jag och Shelby är trötta och ärrade. Man blir det när man har skadat någon, ärrad.

Innan jag vet ordet av så är vi vid skjulet. Jag går trött in och skiftar och sedan släpar jag mig in i huset. Shelby tassar trött efter med kopplet i munnen, jag glömde visst sätta på henne det. Köksklockan visar fyra, dags att börja tänka på mat då då.

Jag börjar ta fram ingredienser för grytan som jag planerar göra. Kött, rotfrukter, krossade tomater, allt ska i.

Jag blir plötsligt avbruten av en försynt knackning på dörren. Jag går ut i hallen och tittar ut genom kikhålet. Ingen där. Jag börjar att fokusera på min näsa och söker med sinnet. Nog är det några där allt, men det är bara några barn. Busungar.

Jag går in i köket igen och fortsätter min matlagning, men plötsligt börjar Shelby morra. Hon har legat lugnt på köksgolvet hela tiden men nu står hon upp och tittar uppmanande på mig. Sen känner jag det också, någon är i närheten av vårt revir. Igen. Men den här gången kan jag inte komma och slås, jag måste ju laga mat. Jag försöker att skaka av mig känslan och lyckas någorlunda, men en liten känsla håller sig kvar.

Jag sneglar upp på köksklockan. Fem i sex. Mamma borde komma hem vilken sekund som helst nu. Jag häller av potatisen och värmer på köttgrytan igen som fått svalna. Bordet är redan dukat och jag ställer potatisen på ett underlägg.

Jag kanske ska tända lite ljus. Jag letar i ljusskåpet och hittar snart några värmeljus-lycktor som jag ställer på bordet och tänder. Jag sneglar på klockan igen. Nu är hon kvart över. Jag letar upp den bärbara telefonen och knappar in mammas telefonnummer. Tre signaler går fram, fem, sen hamnar jag hos hennes telefonsvarare. Jag suckar och skickar iväg ett sms till henne istället. Men vart är hon?

Ytterligare en halv timme går och jag har satt mig vid bordet och börjat äta. Men var är jäntan? Tiden fortsätter att gå. Var är hon? Jag har skickat fem sms, som inte blivit lästa och nu är jag riktigt orolig.

Plötsligt knackar det på dörren. Jag hoppar till och går ut mot hallen med hjärtat i halsgropen. Jag kikar ut genom hålet. Igen där, så jag börjar söka med sinnet. Jag ryser till när jag inser vad som gömmer sig på varsin sida om trappen.

Det är två skiftade varulvar.