Omegan

Partypingla

''Ja. Precis så. Ja, jag förstår. Okej. Och det går på? Säker..?''

Mamma har vart i telefon med försäkringsbolaget hela dagen. Det är dagen efter striden och jag har varit på mitt rum hela dagen. Shelby har vart lika ärrad och trött som jag så vi ligger och dåsar på min säng. Jag har en hand i hennes päls och hon har sitt huvud på min mage.

Både hon och jag är vakna. Det är bara så svårt att smälta alltihop. Stiden, flocken, Derek. Jag bryter ihop bara jag tänker på det. Men förhoppningsvis så kommer jag inte att behöva se dem igen. Och de, det är skönt. Jag sluter mina ögon, bara en liten stund, men väcks onådigt av mammas knackande på dörren.

''Kom in.'' suckar jag trött.

Hon kliver in. Hon har lagt på telefonen och tittar på mig med de där ''jag vet att något hänt säg det bara''-ögonen. Jag suckar.

''Jag är bara trött över att hela huset är i spillror!''

''Jag förstår! Men häng inte upp dig på det! Hela kostnaden går på vår hemförsäkring. De börjar att reparera redan på måndag! Är inte det bra?''

''Ja, det är det väll'' suckar jag.

''Vill du höra något kul?''

''Visst''

Som om något skulle kunna muntra upp mig!

''Den snälla tanten som jag talade med på försäkringsbolaget sa att jag var en riktig partypingla!''

Jag skrattar. Det var faktiskt roligt.

Jag måste komma på något att göra resten av lovet. Det är julafton imorgon och reviret är inget att oroa sig för. Jag får väll umgås med Shelby resten av lovet! Som på den gamla goda tiden. Ja, det gör vi!

Mamma går ut ur rummet och jag kliver ur sängen. Jag trycker på mobilen och ser att den är halv fyra. Jag lockar på Shelby som hoppar ner från sängen. Jag går ner till mamma som har satt sig i vardagsrummet med alla tejpade fönster och hålet i väggen med plast över sig.

''Jag går ut med Shelby! Gör inget dumt när jag är borta!''

''Ska försöka!''

Jag skrattar åt henne medan jag tar på mig skorna och sätter på Shelby sitt koppel. Vi lämnar huset och besöker skjulet.

Jag tar av mig kläderna och sen tar jag av Shelby hennes hemska koppel. Jag skiftar och vi springer ut i skogen. Snön knorrar under våra tassar och vädret är fantastisk med blå himmel och nästan vindstilla. Vi springer på stigen runt reviret.

Plötsligt tvärstannar jag. På en bit bark på en snötäckt sten står det ett meddelande. Det var märkligt. Stenen ligger precis mellan mitt och attackflockens revir. Jag läser på den.

Kära Omega

Vi ber så mycket om ursäkt. Jag ber så mycket om ursäkt.

Jag var en självisk, ylande vovve med flock i hjärnan. Ibland förstår jag varför du är en Omega. Jag hoppas att du kan förlåta mig så springer vi väll in i varandra någon gång.

Ses!

Derek

PS. Jag vet inte ditt namn! Känns konstigt att be om ursäkt till en ''namnlös'' DS.

Jag flinar åt ''brevet''. Jag vet att han ligger gömd i buskaget lite längre bort. Jag känner att hans sinne är nära. Shelby gläfser åt mitt plötsliga stopp och rusar istället mot ängen. Jag spanar upp mot buskarna och tar mig sedan försiktigt in i hans sinne. Jag har också något att be om ursäkt för.

''Förlåt.'' viskar jag i hans sinne, sen vänder jag mig om men inser att jag glömt något. Jag kontaktar hans sinne igen.

''Det är Hanna'' säger jag och springer vidare mot ängen. Nu ska jag och Shelby leka.

När jag anländer till ängen, så är Shelby i full färd med att rulla sig i snön. Jag skuttar fram till henne och kastar mig ner på marken bredvid henne.

Shelby far upp och börjar att jaga mig. Jag springer iväg och hon kutar efter. När hon kommer närmre så hoppar jag upp i luften, och över henne. Men hon har reflexer som en iller så snart har hon tagit mig, så jag sätter fart efter henne. Hon väljer att springa in mot skogen. Jag rusar efter och skäller till av glädje. Hon svarar med ett högljutt gläfs tillbaka.

När vi lekt och allmänt betett oss som blådårar i ungefär en timme så är det dags att gå hem. Det är faktiskt julafton imorgon och jag har lite presenter att slå in, både åt mig och Shelby.

När vi kommer innanför dörren så kommer mamma ut från köket. Jag börjar klä av mig ytterkläderna och torka Shelbys tassar.

''Hej! Hade ni kul i det fina vädret?

''Ja, men och du ursäktar så måste jag överlägga med tomten nu, så om jag kan få vara ostörd på mitt rum?''

Mamma skrattar lite.

''Men oj! Om självaste tomten är på ditt rum så måste du få vara själv! Men middagen är klar om en timme, så att du är med på det.''

Jag nickar och går upp för trappan och Shelby följer efter. Det är dags att slå in paket.