Vargkodex

1K 56 2
                                    

Att söka upp en varg i sitt hem är inte okej enligt den oskrivna varglagen. Vet inte dem det?

Jag får snart min förklaring. Jag känner igen sinnena, jag känner igen ovissheten. De är de nybitna vargarna från flocken. Men vet de att jag bor här? Man luktar annorlunda som varg än som människa.

Då var det dags att välja tillvägagångssätt igen. Antingen så låter jag de vara, eller så skiftar jag och slås med dem. Men det är inte så bra, särskilt inte om mamma kommer instormande. Tänk om hon ser tre vargar blodigt bråkande på uppfarten, inte bra.

Om jag har tur så busar de bara med slumpade personer, det är det jag får hoppas på.

Jag vet att de fortfarande väntar där ute men plötsligt vet jag vad jag ska göra. I länken de har mellan sig har det blockerat Alphan. Jag kan känna att han är ängslig, så jag sätter min plan till verket och släpper in Alphan i länken. Nu är han ursinnig.

''VAR ÄR NI?! NI SKA TRÄNA NU!''

Ynglingarna hoppar till. Jag känner oron komma till dem. De blir rädda.

''KILLAR?!''

''Ja, Derek.''

Jag drar mig ut ur länken samtidigt som jag tittar ut genom kikhålet. De tassar iväg med svansen mellan benen. Rätt åt dem. Pappskallar.

Jag går in i köket igen. Klockan är halv åtta. Var är mamma? Jag ringer henne igen. Inget svar.

Jag sätter på tv:n och sätter mig i soffan i vardagsrummet. Det är bara dokusåpor på tv, men jag känner mig lagom motiverad så det får duga. För tillfället. Mina ögonlock är tunga och jag gäspar, bara en lite tupplur. Jag vaknar nog om mamma kommer hem...

OmeganDonde viven las historias. Descúbrelo ahora