KEDJAD

Ett avtal av blod

Cassian

Palatsträdgården var dränkt i blod. Det lyste som mörkröda blomblad i det flammande ljuset från min fackla. Gräset som vanligtvis var perfekt krattat var tilltufsat, som om någon hade halkat i sitt eget blod och rullat runt i det. Trots att regnet försökt skölja bort ett långt distinkt blodspår, var det fortfarande uppenbart att något hänt nyligen. 

Kanske var det bara ett slagsmål mellan två berusade gäster, som likt mig tagit en paus från den livliga festmåltiden för att ta frisk luft i trädgården. I varje fall bestämde jag mig för att hitta den skadade. Om han var berusad skulle han behöva hjälp att ta sig till helaren.

Instinktivt såg jag mig om i mörkret. Det hade lagt sig sent ikväll, ännu ett tecken på att våren långsamt anlände. Men trots att ljuset var påväg, låg natten som en tjock dimma omkring mig, som likt ett rovdjur som tålmodigt väntade på att attackera sitt byte.

Regnet smattrade lätt mot marken när jag återigen vände mig om för att söka genom trädgården. 

 Jag började gå mot paviljongen, vars konturer syntes tydligt genom mörkret. 

När jag gått halvvägs, såg jag en kropp liggandes på sidan i gräset. Jag gick långsamt närmare, för att tyda om mannen var vid liv eller inte. Jag lutade mig över honom och sken med facklan i hans ansikte. Allt blod gjorde det omöjligt att urskilja hans ansiktsdrag. Det rann fortfarande ur ett djupt jack i hans panna, och droppade lugnt ner i gräset under honom. 

Jag satte facklan mellan tänderna, tog upp ett av de små bladen jag gömt i kängorna, och skar av ärmen på min tunika. Försiktigt satte jag mig ner vid hans sida. Lättnad spreds inom mig när jag fick se hans bröst svagt höjdas och sänkas. Han var ungefär lika stor som jag, så jag kunde utan att anstränga mig rulla över honom på rygg. 

När jag fick en närmare titt på mannens ansikte, kände jag igen honom. En av min fars krigare. Med facklan mellan tänderna lindade jag försiktigt tygbiten från min ärm runt hans huvud. 

"Kronprins Cassian." Jag kom snabbt på fötter, samtidigt som min hand flög mot svärdet i mitt bälte. En stor gestalt avtäckande sig i mörkret. Gestaltens storlek avslöjade direkt att han var en man. En väldigt, väldigt stor man. 

"Servus?" 

Han tog ett steg ut ur mörkrets dunkel. Jag suckade lättat när Servus svarade mig, och tog några steg in i facklans ljus. 

"Vad gör du här?" 

Han stelnade till vid min fråga. "Prinsessan Iro skickade mig på ett uppdrag att hämta någon." 

Jag rynkade pannan.

"Vad beordrade hon?" Jag låste blicken i Servus. Iro och jag hade en överenskommelse. Rörelsen skulle aldrig utföra något utan bådas medgivande. Jag hade inget minne av att hon frågat mig någonting. Iskall ilska började sprida sig genom mina ådror.

Jag tog ett steg närmare Servus. 

"Jag följer bara Prinsessans order."

Jag höll hans blick. "Vad beordrade hon dig att göra?"

"Hämta Jovians mördare."