KEDJAD

En klocka av plikter

Tack för 800+ reads! OCH SNART 100 votes!! TACK

Cassian

"ELERI JAG BEORDRAR DIG ATT GÖRA EN VOLT I LUFTEN!!" jublade min lillasyster och hoppade upp och ner, nästan så att golvet skakade. Den snövita ugglan som satt på Aellas axel gav mig en irriterad blick.

Hjälp. Mig.

Jag satt vid mitt skrivbord med penna i hand, och studerade en stor karta över Rhesus, letandes efter en ingång som kunde rymma flera hundra män, som jag för den delen redan sagt till Kejsar Euander att jag funnit. Men jag hade hittat en hyfsad ingång i de västra delarna av Rhesus. Dagen efter skulle jag skicka dit Servus och krigarflickan för att inspektera den. Jag antog att hon kunde göra lite nytta där, med tanke på att hon levt i Arenans flyglar i hela sitt liv.

Jag suckade. Om Rhesus bara varit som Arenan. Fylld av massa dolda ingångar och katakomber. Det skulle göra invasionen mycket lättare. Men, jag antog att få gångar skulle göra att det blev svårare för invasionsstyrkan att bli påkomma.

Slött, kastade jag en blick på den lilla klockan placerad på mitt skrivbord. Jag hade så mycket att göra under de tolv resterande dagarna till invasionen att jag knappt sovit.

Eleri skriade irriterat på min lillasyster.

Jag såg upp från pappret och lade ner pennan på bordet framför mig.

"Aella—"

Eleri gav ifrån sig ett skarpt skrik när Aella drog henne i ena vingen.

"KOM IGEN ELERI GÖR EN VO—"

"Eleri behöver också vila, det är snart natt," ryckte jag in och drog bort min syster från den förskräckta fågeln. Eleri flög direkt bort till sin bur, där hon burrade upp fjädrarna och satte sig med ryggen mot oss.

Aella gav ifrån sig en djup suck.

"Jag vill inte sova Cassian..." Hon såg upp på mig med två stora hundvalpsögon.

Jag satte mig ner på huk bredvid henne och kramade om hennes lilla kropp.

"Jag vill inte gå tillbaks till mitt rum. Mor och Far bråkar igen," fortsatte hon.

Det stack till i mitt hjärta. Mor och Far hade inte direkt ansträngt sig för att vara sams den senaste tiden, vilket självfallet skulle påverka min syster. Normalt sätt brukade hon klänga på dem som en blodigel.

"Far har sagt att du ska vara i sängs innan skymningen så att du inte somnar på dina lektioner imorgon," försökte jag.

"Men jag vill inte ens gå på dem. Fru Naenia är hemskt tråkig."

Jag log snett mot henne. Fru Naenia, historialärarinnan, behövde vara en av de minst intressanta människorna på hela kontinenten. "Jag vet det, men du måste lära dig om vårt imperiums historia, om vår ätts historia. Det är trots allt du och jag som kommer att föra den vidare."

Aella himlade med ögonen. "Det gör den inte mindre tråkig. Kan jag inte bara stanna här med dig?"

Jag flinade. Bara min lillasyster hade modet att förolämpa hela vår ätt.

Men jag tvekade på vad jag skulle svara henne. Inatt skulle det ske ett krismöte inom rebellrörelsen. Det var bara 12 dagar kvar till invasionen av Rhesus och vi hade fortfarande inte funnit en väg in i staden som var passande. Dock, tvekade jag på att hon skulle vara villig att stanna i mitt rum tills dess.

"Du kan stanna, men jag måste jobba."

Aella log ett barnsligt leende och hoppade runt i en cirkel. "—Och," lade jag till. "Var snäll att lämna Eleri ifred."

Min syster nickade, sedan sprang hon direkt till min bokhylla och började slita ut böcker.

Jag kunde inte låta bli att le åt henne. För Aella måste varit den enda i hela imperiet som hade livsglädjen kvar, och inte hade en trasig själ, som krossats i tusen bitar. Och det älskade jag henne för, trots att hon vandaliserade mitt rum.

～

Förlåt för sen uppladdning och kort kapitel (är sjuk), nästa blir längre :D Tack för 800+ reads och #6 placeringen!!! det är helt sjukt!