Big Town Girl!

Hej, det här är första gången jag skriver något sånt här så vi får se hur det går. Här kommer första kapitlet.

*Emma*

Bizz Bizz Bizz

Jag flyger upp ur sängen och stänger av klockan så att Max inte ska komma in i rummet som han gjorde igår. Bara för jag glömde stänga av väckarklockan behöver man inte hälla en hink vatten över mig! Skakandes på huvudet går jag fram till min garderob och tar fram ett par jeans färgade högmidjade shorts och ett slappt svart linne med ett grönt tryck på magen. Sedan gick jag vidare till sminkbordet, tar på lite mascara och ett ljusrosa läppglans.

"Emma, skolan börjar snart" hör jag mamma ropa från köket.

"Kommer", säger jag samtidigt som jag går ut genom dörren och går ner för trappan.

"God morgon mamma" säger jag och ger henne en puss kinden. "God morgon älskling, hur ser dagen ut idag?" "Jag har fotbollsträning och sen ska Eve hänga med hem och sova över." "Va roligt, vet du om Max kommer hem efter sin träning?" "Nej det vet jag inte men har får köra hem mig och Eve efter för jag tänker inte gå." "Okej, men skynda dig nu innan ni kommer försent." "Ses ikväll mamma, hej då!" "Hej då Emma."

"Max vi måste åka nu för att inte komma försent" ropar jag upp till övervåningen. "Kommer vänta lite" får jag till svar.

"Tjena lillan" hör jag Max säga när han går ner från trappan. "HALLÅ du är bara några minuter äldre än mig så sluta säg lillan" och slår till honom löst armen. "Men jag är fortfarande äldre" svara han tillbaks med ett flin på läpparna. "Ha ha roligt, jag går till bilen så skynda dig!" sa jag och gick ut till bilen.

Oj, jag kanske ska berätta om mig själv. Okej jag heter då Emma Karlsson och är 17år. Som ni kanske ser på namnet så är det svenskt. Mina föräldrar kommer från Sverige och det är det vi pratar hemma fast jag och Max aldrig har varit i Sverige. Jag har blont hår som går lite nedanför axlarna, blåa ögon och är 1,67 cm lång eller kort. Jag bor i London med min tvilling bror Max, storebror Lukas som är 19 år. Mamma Åsa och pappa Anders. Min bästis heter Evelyn och har brunt hår som bara är lite längre en mitt. Jag spelar fotboll och är lagkapten i tjej skollaget, Evelyn eller som jag kallar henne Eve spelar också fotboll. Jag är rätt så populär och tråkigt nog är Max också det. Jag har även en pojkvän som heter Ethan.

Påväg till skolan var det ovanligt tyst. Undra varför? När vi äntligen kom fram till skolan hann Max knappt stänga av bilen innan Nathan och Dylan drog ut honom ur bilen. "Vad är det med killar idag?" muttrar jag samtidigt jag stiger ur bilen och får många blickar på mig som vanligt.

"Max när slutar eran träning idag?" frågar jag honom. "MAX!!!" ropar jag. Måste jag ta det på svenska så att han ska förstå? "Max Olof Karlsson när slutar eran träning idag?" säger jag igen och denna gången gaska högt, högre en vad jag hade tänkt och det värsta var att jag sa det på svenska. Det blev helt knäpp tyst runt bilen och flera personer på skolgården kollade på mig, mer än innan.

"Emma, varför pratar du svenska för?" frågar Max. "Det är ju ända sättet som du hör mig" svarar jag kaxit tillbaka. "Okej syrran, vad är det?" "När slutar eran träning idag", frågar jag igen med en snällare ton. "17.00 och jag kan inte skjutsa hem dig" svara Max denna gången på engelska. "Snälla snälla Max du kan väll inte låta mig gå hem själv i mörkret," svarade jag som jag samtidigt som jag gick lite närmare honom med valp ögon. "Snälla..."

* Max *

Hon vet så väll att jag inte kan säga nej när hon gör dem dära valp ögonen, det är så frustrerande! "Komigen Max du kan ju inte låta henne gå hem i mörkret själv sen" sa Dylan som står bakom mig. "Exakt Max, vad som hälst kan hända med henne, man vet aldrig vilka människor hon möter" sa Nathan. "Okej var klar 17.30 och vänta utanför omklä