Big Town Girl!

Kapitel 18- Släkt

Sorry för den sega uppdateringen men ska försöka bättra mig men det är sommarlov och jag har mycket planerat med familj och vänner. Men här kommer kapitlet så luta er tillbaka och njut. (Får man hoppas)

Förra kapitlet

Det här är väll sådana beslut man tar med familjen inte själva. Visst jag kan förstå att de saknar deras mamma och pappa och även syskon men bara för det så är det här ett äckligt och stort beslut att ta som inte borde ha tagit några dagar utan mer månader. Hur kan man göra så?

* Emma *

Direkt efter händelsen på flygplatsen gick vi till mini bussen som stod parkerad på parkeringen några hundra meter bort från huvudingången på flygplatsen. Vi lämnar Arlanda bakom oss och åker genom Stockholm. Påväg till Isabellas hus där vi skulle träffa släkten skickar jag iväg två sms till Eve och Ethan.

Sms till Eve-

Hola bitch! har kommit fram till helvetet och en dålig start på det. Just nu är vi påväg någonstans för att träffa släkten, kanske inte det första man vill göra efter en flygresa. Känner mig som en kokt spagetti plus så ser jag fruktansvärd ut. Du måste även komma snart! Saknar dig redan fast vi sågs igår och hur kommer jag klara mig? Ta även med dig gänget så vi kan röja staden tillsammans. XOXO Em

Sms till Ethan-

Hej älskling! Saknar dig redan något enormt och jag vill tillbaka till London. Är framme i helvetet och flygresan gick väll hyfsat. Du måste komma och hälsa på eller så kommer jag och Max till er! Älskar dig XOXO din Emma

"Emma vi är framme, kommer du?" säger Max och sticker in huvudet genom det nerdragna fönstret. "Jag vill inte Max! vad ska vi göra här? vi känner ju ingen." säger jag och bältar upp mig och hoppa ur bilen. "Jag vill inte häller men de kanske är snälla, plus det är alltid bra att känna någon i landet sen när vi börjar skolan" sa Max och ger mig en kram och tillsammans går vi mot dörren där redan resten av familjen har gått in.

När vi kommer in genom ytterdörren mötts vi säkert utav minst ett tiotal nyfikna ögon. Jag känner hur paniken kryper fram och vill bara ut här ifrån så fort som möjligt. "Vi klarar det här Em, tillsammans" viskar Max i mitt öra och sätter båda händerna på mina axlar och leder mig till mamma och pappa som står längre in i rummet.

"Här kommer ju tvillingarna" säger mamma när jag och Max kommer in i rummet där alla sitter. "Hej" säger Max och jag bara vinkar.

"Oj så lika är dem ju inte" säger en kille som bara såg något år äldre ut än oss. "Jag får ofta höra tvärtom, men just nu ser Emma ut som hon gör och ja ni ser själva" svara Max killen och flaxa med armarna mot mig. "Ha ha säkert" muttrar jag och till läger "Du ser inte så bra ut du häller".

Efter 20 minuter av små prat som mer eller mindre var långa 20 minuter.

"Okej alla, middagen serveras om en timme och innan det vill jag att alla ska ha bytt om till finare kläder eller iallafall ni som har mjukisbyxor. Även ska alla Karlssons ta en dusch för att fräscha till sig" sa en dam, tant eller vad man ska kalla henne för. Alla gjorde som hon sa och nästan alla försvann från vardagsrummet som vi alla var samlade i. "Kom Em så vi blir klara någon gång och du vill väll hinna att fixa dig innan middagen?" sa Max och jag nickar som svar och går ut i hallen. Tar upp min väska, går fram till dörren där det står badrum på och kliver in.

Efter en varm och efterlängtat dusch står jag här, väljer ut kläder från den lilla rosa resväskan som det står texter på som jag och Eve har skrivit genom åren som har gått. Vad ska man välja? Klänning, kjol eller jeans? Korta eller långa? Ska jag platta, locka eller låta håret vara? Ska man sminka sig eller inte? Ska man fråga mamma eller Max?