Big Town Girl!

Kapitel 15- Aulan

Förra kapitlet

Både uppmärksamhet från hela skolan och jag gråter som att jag skulle vara tvungen att flytta här ifrån. Men vänta lite.... det är exakt det jag ska.

* Emma *

Onsdag, dagen som betyder och säger "hej då London och hejsan Sverige." Den dagen som jag har fruktat hela veckan men bara kommer krypandes över en som en giftig spindel. Tankarna som flyger runt i huvudet, de tankarna som är exakt samma som de i matsalen i skolan förra veckan.

Har jag sagt hej då till alla eller har jag missat personer som kommer att bli ledsen för jag inte har gett hon eller han en sista kram och ett hej då.

Men idag är det iallafall skola. Sista dagen och den kommer att bestå av en samling i aulan för hela skolan, sedan plocka iordning alla mina saker i skolan och sedan gå hem och sen går flyget.

"Emma dags att åka" skriker Max från nedervåningen. " Kommer, vänta lite bara" skriker jag tillbaka och kollar mig en sista gång i spegeln som inte ska hänga med till Sverige. En tjej med blont hår, ett mintgrönt linne, svarta shorts och ett par vita korta Convers. Det är det man såg, en så kallad person som är jag. "Emma kom nu annara kommer vi försent!" säger Max och sticker in huvudet i dörröppningen. "kommer" säger jag och går ut ur rummet, ner för trappan, in i hallen, ut genom dörren och fram till Max svarta bil.

Hela vägen kollar jag ut genomn fönstret för att vara säker på att jag har sätt allt under mitt 17 åriga liv i samma hus, i samma stad. Allt är sig likt och man börjar redan se skoltaket mellan trädtopparna.

"okej, sista dagen i skolan är du redo?" frågar Max och kramar om min hand som jag har i knät. "nej det är jag inte men någon gång måste jag gå in och det är nu" säger jag och kliver ut ur bilen. Folk kollar på oss och människor som jag aldrig har träffat kommer fram och ger mig en kram och säger " vi kommer sakna dig"

Vadå sakna? Jag känner inte den personen och vad gör jag för nytta i den här skolan som det gör över 1000 personer i? Den uppmärksamheten man får som jag inte vill ha. Jag är en vanlig tjej som kommer att flyta till en annan kommun, en annan stad och ett annat land men det kan hända vem som helst. Jag skulle inte bryt mig om någon som jag inte känner skulle flytta till ett annat land. Visst nu låter jag självisk och elak men skulle du ha gjort det om man inte känner personen?

Jag ser Eve vid mitt skåp och jag skriker "Eve, varför var du inte vid utgången?" Hon kollar upp och springer fram till mig och jag öppnar armarna. "Jag kom hit tidigt så att jag skulle komma innan dig" viskar hon i mitt öra och släpper kramen.

Vi börjar gå mot aulan och sätter och i mitten utav lokalen. Bredvid oss sätter sig resten utav gänget. Ethan sätter sig ner brevid mig och jag lägger huvuder på hans axel. "Jag kommer att sakna dig" viskar jag och jag känner hur tårarna vill åka ur ögonen och ner över kinderna. "Shh gumman, jag kommer att sakna dig lika mycket och jag kommer alltid bara finnas ett telefonsamtal bort. Kom ihåg det." viskar han tillbaka och lägger armen om mina axlar och kramar om mig. "Jag älskar dig" viskar jag och borar ner ansiktet i Ethans tröja med batman tryck. " Jag älskar dig med, till månen och tillbaka." viskar han och pussar mig på huvudet.

Aulan börjar bli full. Det är bara några få platser kvar och äntligen kommer rektor Clark upp på scenen. "God morgon alla elever, nu den närmaste timmen ska vi kolla på olika saker som ni elever jar gjort under terminen, från alla klasser. Det kommer vissas är saker nu har lämnat in och är tillräckligt bra för att vissas upp för alla människor i detta rum. Först ska vi börja med engelska där Olivia West ska läsa upp en novell hon skrev för några veckor sedan. Så välkommen fram Olivia" säger Mrs Clark och upp på sen kommer Olivia. En tjej som går i 3an och som jag har förstått är riktigt duktig i skolan.

Nu har det gått en lång timme och det skulle antagligen ta en timme till. Vi har både hört på Noveller, låtar, något inom kemi som jag inte fatta och nu kommer vi till bilden.

"Okej innom bilden har Mr. Tilton valt mellan två filmer som ni elever har gjort och den som var bäst har ett gäng tonåringar i åkurs två gjort. En skräck film och de som har gjort den är Max Karlsson, Emma Karlsson, Evelyn Scott, Ethan Childs, Nathan Dalton och Dylan Faal" säger Mrs. Clark och filmen börjar spela upp.

Nej, nej och ennu en gång nej. Varför i hela friden valde han våran för? Räker det inte med att jag redan gråter i skolan och försöker varje sekund att inte bryta ihop för att jag ska lämna alla som jag bryr mig om. Men självklart inte, han vill visa hur rädd jag blev och han tycker säkert att det skönt att slippa oss för att vi kommer ofta försenat till hans lektioner för att den är direkt efter Torsdagarnas fotbolls träningar.

Jag hör hur jag skriker var fjärde sekund och att jag börjar stor gråta. sen blir allt tyst och inget händer. "Vad händer" viskar jag. "och fötter." viskar Ethan tillbaka. " Med seriöst." stönar jag ut och kollar på Ethan. "Jag vet inte älskling men alla ser lite chokade ut" viskar Ethan tillbaka och det lägger sig en tysnad mellan oss och hela lokalen är tyst. För tyst.

Helt plötsligt börjar det applådera. Mer och mer.

---------------------

Kapitel 15! Va tycks?

Har ingen aning om vad jag ska säga men berätta gärna vad du tycker, var inte rädda. Bye