Big Town Girl!

Kapitel 28- Ett helt zoo i magen

Förra kapitlet

Länge kollar jag på bilden och jag hör hur någon kommer in. Någon sätter sig ner bredvid mig i sängen och läger armarna om mig. Ethan. "Det där kortet är mitt favoritkort på oss två" viskar han i mitt öra och ger mig en snabb puss precis under örat. "Mitt med" viskar jag och kysser honom.

* Emma *

Jag var ute på en promenad. En behövd promenad. Alla i familjen Childs springer runt som höns för att packa ner allt och jag känner mig i vägen överallt. Tillslut sa jag till mamma att jag skulle gå ut och komma tillbaka senare. Då såg hon glad ut. Ville hon inte ha mig i huset. Vad ska det egentligen betyda? Det kan nog bero på tre saker.

Ett- att jag gick runt och pratade med alla fast de var stressade.

Två- Jag började spela hög One Direction musik. Jag fattar inte problemet, vem gillar inte One Direction?

Tre- De har något på lurt på gång för de har velat ha bort mig från huset hela kvällen.

* Två timmar tidigare *

"Nej Ethan, snälla lämna mig inte här" ber jag och släpper inte hans arm. "Jag måste hjärtat. Jag åker imorgon och jag har inte börjat packa än" svara han och jag släppte hans arm. Jag lägger mig bekvämare i sängen och kollar på varenda rörelse han gör. Hur han viker sina kläder och lägger ner de i resväskan. Plagg för plagg lägger han ner och ibland kollar han upp och ger mig ett litet leende. Leendet som gör att jag får ett helt zoo i magen. "Jag går ner och kollar vad det blir för mat" säger jag och reser mig upp från sängen. Han bara nickar som svar och när jag går förbi honom drar jag handen genom hans hår. Ger honom ett leende och går ut från rummet.

När jag kommer ner till köket befinner sig mamma där. "Vad blir det för kvällsmat?" frågar jag och tar ett äpple från fruktskålen som står på köksbänken. "Vet inte än gumman, men något blir det" säger hon och jag nickar som svar för att sedan gå vidare. I vardagsrummet sitter pappa och kollar på tv. "Vad kollar du på?" frågar jag och sätter mig på armstödet. "Vet inte riktigt, satte just på tv" får jag som kvar och jag sätter mig bekvämare i soffan. Uttråkat börjar jag knapra på mitt äpple. Det är lite surt men jag överlever. Jag börjar äta lite högre, just för att jag har tråkigt. Någon kanske reagerar. Efter ett tag får pappa nog. "Nu får du faktist vara tyst Emma! Annars får du gå någon annanstans där du inte stör mig" slänger han ut sig och jag går ut ur rummet.

Jag går upp för trappan igen fast denna gången går jag in i Max rum. Slänger mig över sängen och landar på Ed. "Phu, av mig Emma" smidigt rullar jag av honom och kollar ner på Max och Am. "Hur går det med packningen?" frågar jag och kollar på Am. "Det gick bättre innan du kom in och stöka ner allting Emma" svara Am och ger mig en sur blick. "Exakt Emma, gå till någon annan som du kan störa" säger Max och pekar mot dörren. Sakta reser jag mig upp från sängen och går ut genom dörren.

Ingen vill ha mig, eller inte just nu. Så jobbig och irriterande kan jag väll inte vara. Snabbt går jag ner för trappan igen och in till mamma som fortfarande är kvar i köket. "Jag går en sväng, jag är ju bara i vägen för alla" säger jag. "Visst gumman, då kan alla hinna packa klart och du kan vara lite för dig själv och tänka" med det sagt går jag ut i hallen för att trä på mig skorna.

* Tillbaka i nutid *

Nu har jag gått här i en halv timme och det är riktigt skönt faktist. Solen skiner och svala vind pustar får jag i ansiktet. Jag följer den lilla stigen som leder till den lilla stranden. Det är helt folktomt. Helt tyst och det ända som hörs är mina andetag och vågorna i vattnet som kommer upp på land över sanden. Jag sätter mig ner i sanden och tar av mig skorna. Fötterna borrar jag ner i sanden och sedan gräver över de med hjälp av händerna.

Tyst och lugnt. En behövd tystnad. En tystnad som inte fanns när jag gick på trottoaren förut. Ett perfekt tillfälle att ringa upp min bästa vän. The one and only Evelyn aka Eve. Jag tar upp telefonen och slår in numret. Tack mamma för att vi fixade att jag kan ringa henne utan extra kostnader. Signalerna går och ingen svarar. Jag kollar vad klockan är och hon borde vara vaken där borta också. Jag ringer igen och jag får svar.

Em- "EVELYN!!"

Eve- "EMMMA!! Det var sååå länge sen"

Em- "Jaaa jag vet, jag saknar dig något sjukt mycket"

Eve- "Åhh jag saknar dig också, vet du hur tomt det är här utan dig. Mina favorit tvillingar försvann"

Em- "Hahaha gumman du känner ju bara oss som tvillingar"

Eve- "Hahahah ja det är ju det som gör att ni blir mina favoriter"

Em- "Åhh tack så mycket antar jag, vad händer borta i London då?"

Eve- "Jag har börjat dejta.... "

* Samtidigt i huset hos alla andra *

* Ethan *

"Då börjar vi"

-------------------------------------------------

Kapitel 28 och lång väntetid...

Jag är något fruktansvärt dålig på att publicera nya kapitel men jag har mycket i skolan men nu när det är lov kunde jag slappna av och skriva klart kapitlet.

Vad tyckte du om kapitlet... låt mig gärna veta

Om ni har läst det förra jag publicera "två killar" så skulle jag bli otroligt glad om du skulle vilja vara med och hjälpa till. Jag håller på att skriva en annan berättelse som kommer att handla om en 16 årig tjej vid namn Tea. Jag behöver ha två olika karaktärer som kommer att ha olika roller. Just två olika killar med olika personligheter och utseenden. Var gärna med och så kanske just din karaktär kommer med i berättelsen. Längre ner kommer det att stå det som ska vara med om killen men lägg gärna till mer om du vill.

- Förnamn och Efternamn
- Hårfärg och Ögonfärg
- Personlighet
- Intresse
- Talang
- Ålder mellan 16-18 år

Ses i nästa kapitel, Bye!