Förra kapitlet:
"Skynda nu Max jag vill hem" ropar jag i omklädningsrummet och går runt hörnet. "AHHH" är det enda jag får fram och vänder mig snabbt som tusan om.
"Vad i helvete håller ni på med?" säger jag, med ryggen emot killarna. "Haha, Emma du kan vända på dig, alla är faktist påklädda" sa Max. "Okej då" säger jag och vänder mig om. Framför mig står Max och hela kill-laget i åldern under.
"Hej killer och Max, vad händer?" frågar jag och försöker låta helt normalt. "Tja" sa alla killar i mun på varandra och släppte inte blicken från mig och Max bara skakar på huvudet.
"Juste Max är du klar snart jag vill hem!" gnäller jag. Asså kan de inte sluta stirra, det är ju inte klokt jag menar jag har ju pojkvän och hur kan dom tro att dom har ens chans? Tänker jag och himlar med ögonen. "Vänta i 5 minuter till och sen kommer jag" säger Max. "Okej jag väntar här så länge då" säger jag och sätter mig ner på bänken som de andra sitter på. "Nej, kortis du får gå ut" säger Max och pekar åt det hållet dörren finns på. "Varför? Jag sitter bra här" säger jag och hoppar ett litet steg närmare killen som jag sitter brevid. "Haha nej! För det första är det bäst att du går ut till Ethan och de andra så att de inte kommer in hit och för det andra kollar killarna bara på dig och inte lyssnar på vad jag säger, visst Martin." säger Max och vänder huvudet mot Martin. "Ehh va?" svarar Martin fövirrat och släpper blicken från mig. "Exakt så gå nu Emma" säger Max. "Okej, 5 minuter om du inte är där ute då kommer jag in igen och tar dina bilnycklar." säger jag och reser mig upp från bänken. "Gör det du" säger Max. "Föresten killar, ta ett kort det det håller längre" säger jag med ett flin och gjorde en vanlig pose. Alla killar började gappa av förvånig och Max försökte hålla inne ett skratt och sa "Killar ni vet att hon har pojkvän va? Akta så att han inte blir sur." Alla killar slutade stirra och jag gick ut genom dörren och började små skratta.
"ETHAN!! du visste att Max pratade med de ett år yngre" säger jag och försökte låta sur. "Haha japp hjärtat det visste jag. Det var därför jag sa att man vet aldrig vad som kan hända när du går in dit." svara Ethan. "Inte snällt! Bara så du vet slutade de inte stirra på mig" sa jag och log mot Ethan. Man såg klart och tydligt att han blev lite svartsjuk så jag gick fram till honom och pussade honom på kinden och sa, "lugn gubben inget hände, du vet om något skulle hänt skulle Max stoppat de". "Ja jag vet gumman men man vet aldrig med de små killarna" säger han och kysser mig mjukt på läpparna. Han slickar mig på lätt läppen och jag öppnar långsamt munen. Innan det han bli för "het" hör jag Dylan säga, "asså ni vet va att det finns en rätt så stor publik och vi skulle uppskatta att ni behåller klädern på." Vi slutade och jag kollade bort dit där Dylan står med ett flin på läpparna och bakom honom står Max och små killarna. "Åå hej killar, har ni träffat min POJKVÄN Ethan" sa jag högt så alla skulle höra. Alla killarna bårjade rådna och Max började stor skratta. "Haha killar, jag sa ju att hon skulle säga något till er när vi kom ut." säger Max "Japp, man ska aldrig underskatta Emma Karlsson" säger jag och går till Eve. "Kom nu så går vi, annars hinner vi inte ha någon tjejkväll" säger jag och tar hennes arm.
"Tack för skjutsen Max" säger jag och kliver ut ur bilen. "Ingen orsak men säg till mamma att jag kommer hem imorgon, jag drar till Ethan." säger Max. "Okej säger det, hej då!" säger jag och stänger dörren efter mig. "Hej då" säger Max och åker iväg.
---------------------------------------------
5 Kapitlet, nästa kommer nog slutet av nästa vecka.
YOU ARE READING
Big Town Girl!
Teen FictionHur är det att vara en 17 årig tjej i London? Följ med Emma hur hennes liv ser ut. Där kärlek, vänskap och förtroende sätts på prov.