Big Town Girl!

Kapitel 31- "Jag klarar inte av detta längre"

Förra kapitlet
Efter en ennu sista kyss vänder han sig om och går med resten av familjen Childs mot och genom säkerhetskontrollen. Snabbt där efter är de borta.

*Emma*

De har försvunnit, eller försvunnit har de väll inte på det sättet men på detta sättet har de försvunnit. De har försvunnit bort från mig och min familj för att komma tillbaka hem till London. Själv står jag här med ett brev i handen som jag lovade att öppna när jag kom hem, men vad är då hem? Hem som i där jag har levt hela mitt liv förutom några månader eller hem där jag har all min släkt men egentligen inte känner mig hemma? Jag behöver ha Ethan i mitt liv, tillsammans med mina bästa vänner. Om man tänker efter har jag inte direkt träffat någon vän här i Sverige, om man inte räknar med grannen som vi träffade när vi flyttade in men han har vi bara träffat en gång och jag kommer inte ens ihåg hans namn.

Sakta börjar vi gå mot bilen igen, vi går i en tystnad. En tystnad mellan oss men själva flygplatsen är ett rent yrväder, man skulle kunna säga att vi befinner oss i en myrstack. Skillnaden här är att man på ett sätt känner sig trygg och det kliar inte över hela kroppen.

På ett avstånd ser jag bilen och vi närmar oss med stora steg. Det blåser kalt och jag vill in till värmen. Det må vara sommar men ibland undrar man.

Hela bilfärden är det en skön och bekväm tystnad. Radion är på och man mimar lätt till i texterna. Äntligen rullar vi upp mot huset och parkerar. Kliver ur bilen och går mot ytterdörren för att komma in. Låser upp dörren, tar av mig skor och jacka för att sedan gå upp för trappan. Jag lägger brevet som jag fick av Ethan på sängen. Bara kollar på det och försöker tänka vad det kan stå i.

Står det att han inte längre klarar av detta långdistans förhållande eller att han har hittat en bättre flickvän än jag och inte vågat berätta det när han var här och var därför tvungen att skriva ner det i ett brev. Eller är det så att han bara vill skriva ner sina känslor så att jag kan bli alldeles varm i kroppen, med fjärilar i magen men samtidigt bilda en klump i magen för att jag inte kommer att kunna prata mes honom direkt eller kunna svara tillbaka på ett snabbt och kärleksfullt sätt.

Brevet får ligga kvar på sängen lite till och jag går ut mot hallen. Tar på mig mina bekvämaste skor att promenera i och en tunn jacka men som fortfarande är tillräckligt tjock för att jag ska frysa. Jag springer snabbt upp igen för att få med mina hörlurar och sätter på en bekväm lugn musik, en mer akustisk musik. Jag börjar gå mot skogen, mot den fina promenadstråket som finns där som man alltid möter mycket människor. Jag har den känslan i kroppen att jag vill vara själv, men samtidigt vill jag inte det. Jag vill inte prata med någon, men jag vill inte sitta själv och kolla in i en vägg. Denna sträcka är tre kilometer och det är en bekväm länga att gå för att rensa tankarna.

Under tidens gång möter jag många olika sorters människor. Vissa går med sina hundar andra går med kompisar medan andra går med sina barnvagnar. Allt detta gör det tryggt att går här, jag känner mig inte rädd för att någonting ska hända eller att någon följer efter en. Det är en skön känsla att få, att man bara kan slappna av i den härliga skogsmiljö som inte hänger ofta. Jag tycker om att gå i skogen och sådana miljöer man kommer ut i naturen eller vad som helst som inte är massa bilar eller andra störande moment. Jag börjar närma mig slutet av rundan och jag börjar även då dra mig hemåt.

När jag väll kommer hem går jag in i duschen. Jag försöker ta bort alla tankar om brevet som ligger på sängen och börjar istället blåsa håret. När håret är torrt sätter jag på plattången och bostad igenom håret för att sedan dela upp det i olika partier. Mitt hår är så pass tjockt att det brukar ta ett dag att få håret plattat och klart men jag ser det som lugnande. Att få sitta och pyssla med något själv utan att andra stör och samtidigt göra skillnad för mig själv för stunden, för att när det börjar regna blir det förstört.

Håret är klart och det som återstår för dagen förutom kvällsmat är brevet. Jag sätter mig på sängen, sätter mig på en bekväm ställning och öppnar brevet.

Brevet till Emma från Ethan-
Älskling, när du läser detta är inte jag och min familj kvar i Sverige. Vi sitter på flygplanet hem och om jag känner dig rätt, var det inte detta brev du öppnade och läste det första du gjorde när du kom hem. Men du läser det nu och det är det viktigaste. Jag sitter här nu, i ditt rum och du är inte här utan du är på en promenad någonstans i området. Antagligen på stranden.

Jag älskar dig så mycket att det gör ont att du inte är här vid min sida, att vi är så många mil ifrån varandra när det är menat att vara sida till sida. Dessa telefonsamtal och Skype samtal räcker inte till, vilket gör att jag inte kommer att klara av så mycket längre till. Tänk bara när skolan börjar igen, tiden skulle inte räcka till fast vi vill att det ska göra det.

Kommer du ihåg när vi var i parken du och jag. Vi hade packat en picknick och vi satt där under det stora trädet för att skydda oss mot den otroligt starka solen. När vi hade det som mest roligast började det regna, inte ett fint regn utan ett förfärligt oväder regn. Hur snabbt vi packade ordning våra saker. Men självklart ramlade du på filten och drog med mig ner i fallet. Under det trädet i regnet var våras första kyss. Detta var för tre år sedan men jag kommer ihåg det som att det vore igår. Det var även då jag frågade om du ville bli min flickvän.

Jag älskar dig så otroligt mycket och jag klarar inte av detta längre och jag vet även att du inte kommer att göra det. Vilket leder till detta. Jag har pratat med mina föräldrar och även dina. Jag har även pratar med Max och vi har kommit till en lösning som blir bäst för alla parter. Jag vet att du kommer att bli ledsen men det måste göras såhär. Det ligger en låda under din säng. Kolla där.

Jag går av sängen och böjer mig ner så att jag ska kunna se under. Som Ethan har skrivit ligger det en låda där som inte hör hemma där. Jag drar fram lådan och bara kollar på den. Vad kan det ligga där i? Ligger mina saker där i som jag har glömt hos honom eller ligger det en lapp där i som det står att det är över mellan oss, fast det är lite långsökt men man vet aldrig.

Jag öppnar locket och där ligger ett till kuvert men mitt namn på. Jag ser att det är Ethan som har skrivit. Jag öppnar kuvertet och där ligger det två papper. Jag kollar på de lite  noggrannare. Nej, det det kan det inte vara. Men jo, jag kollar en gång till och det är vad jag tror att det är. Två flygbiljetter till London som avgår om två dagar.

Det ramlar ut en lapp ut kuvertet, med med den enkla texten.

Du ska till London älskling!

----------------
Hej på er!

Det var super länge sedan nu och jag är ledsen för det. Men jag hopps att ni gillar kapitlet!

Kram jernberg