I think I love you

Kapitel 13

Mina ögon spärrades upp av ett högt oväsen. Min syn var helt oklar, för mina ögon var fyllda med gamla tårar. Jag skulle precis gnugga bort dem med framsidan av min hand, när jag i såg att det inte funkade eftersom den var fast bunden.

Jag blinkade bort tårarna från ögonen så de rann ner längst mina kinder. När synen kom tillbaka så kollade jag runt och möttes av en blond tjej. Hon verkade bekant. Hon satt på en stol bredvid mig och bara stirrade på mig. Det tog ett tag för mig att inse att mina fötter och armar var fast spända och jag inte kunde röra mig ur fläcken. Jag hörde musiken dunka högt utanför rummet jag var i.

Paniken reste sig och jag började rycka i repen som var bundna runt fötterna och armarna. Jag vände snabbt blicken mot blondinen och då kom minnet tillbaka, nu kom jag igår vart jag hade sett hennes ansikte...

Det var tjejen som hade frågat mig något när vi gick in på festen. Jag började av en reflex skrika det högsta jag kunde. Tjejen som satt på stolen reste sig snabbt så stolen sköts ifrån och gnisslade mot golvet. Hon gick med tvära steg emot mig och snärtade till mig på käften. Det sved i några sekunder, sen hettade det till istället och jag kände hur jag började bli röd av slaget.

''Hello little bitch! How are you? Or wait, i actualy don't care'' sa hon och log ett falsk leende. Hennes hand åkte ner i hennes ficka och hon fiskade upp sin telefon. Sedan satte hon den mot örat och jag hörde hur en manlig röst svarade i andra änden. ''She's awake'' sa blondinen och sedan la hon på direkt utan att vänta på svar.

Hon la ner telefonen i sin ficka och vände blicken upp mot mig. ''Now,you shut up, or else i'll kill you!'' skrek hon medans hon öppnade en liten låda i nattduks bordet bredvid mig där jag låg. Hon tog upp ett litet silvrigt föremål, sedan 'klickade' hon upp den. Det var en fickkniv. Jag kollade med sckräckförslagna ögon på henne, jag skulle öppna munnen för att sägs något men orden kom inte ut.

Tankarna avbröts av att två killar kom in i rummet och slängde sina röda plast muggar som de höll i på golvet. När jag såg vem det var så ville jag bara dö. Alan. Från baren...

''This is going to be so fun guys!'' Sa den blonda idioten bredvid mig. ''shut up Em! or else get the hell out of here!'' röt Alan tillbaka. Den blonda så kallade 'Em' S leende försvann smått, men så kollade hon på mig och så kom det tillbaka. Fast det var fyllt med ilska denna gång.

Rätt vad det var så satte Alan gränsle över mig. ''Em, knife, now!'' skrek han och räckte fram sin hand mot henne. Hon gav den till honom utan att släppa blicken från mig.

''So.. Stefanie... Remember me sweetheart? Annyways, this girl here, is My sister Em. And nobody here in this room, specially not Em and me are so happy about the fact that you and Niall are dating..'' sa han medans han flackade blicken mellan mig och Em.
Jg kände hans äckliga andedräkt av alkohol slå till mig i ansiktet. Det äcklade mig något så förfärligt. Han var full för jag märkte hur han slöddrade med orden.

''So, what we want from you is that you tell Niall you dont love him annymo..'' mer hann han inte för att jag avbröt honom. ''NO! ME AND NIALL ARE MENT TO BE!'' skrek jag. Jädra reflex.

Jag såg att han blossade till och blev förbannad. Nu kände jag hur det knöt sig i magen. Han tog sin fick kniv, drog upp min klänning så att den var precis under mina bröst. Sedan kände jag hur den vassa och kalla spetsen skar mot min varma hud. Han ristade i något. Jag kved till av den oändliga smärtan. ''Shut up uglyface!'' skrek Em åt mig. Efter en oändlighet med att jag legat där och försökt hålla inne smärtan så tog han istället ett stadigare grepp om kniven. ''I HATE YOU!'' Skrek jag, utan att tänka efter som nyss, jag var en sån idiot. Och utan att någon var beredd på det, så tog han den och högg mig rakt i höften...

Jag insåg inte vad som hänt förens jag kände den dunkade smärtan komma. Jag skrek. Skrek så högt så rösten brast.

''WHAT HAVE YOU DONE?? YOU CANT FU''KING KILL HER!!!'' Skrek den blonda tjejen. Plötslig försvann smärtan och jag kände hur mina ögon höll på att slutas. Alan som hade suttit på mig gick av och tog tag i mitt ansikte och sa ''this is'nt the last time Stefanie!''. Mer minns jag inte för allt blev svart.

--

Jag kände under mina fötter hur kvistar knäcktes. Grenarna som stack ut ur träden rev upp mina armar. ''You're dead now Steffanie!'' skrek dem bakom mig. Jag hörde hur fotstegen närmade sig och hur snabbt min puls ökade. Sedan kände jag ett hårt föremål slå mig mot huvudet. Jag föll pladaskt på magen utan att hinna ta emot med armarna Jag kände två händer som tag tag i mina fötter, jag kollade ner och såg hans jädra ansikte. jävla Alan...

''This is how you die bitch!'' skrek han medans han plockade upp en sten och slog den hårt mot min panna. Allt blev svart.

Jag vaknade upp och var fast bunden i en stol. Framför mig såg jag Niall, helt blodig... ''Nia...Niall?'' fick jag fram. Han vände upp blicken mot mig och log smått. Sedan kände jag kraftiga händer runt mitt ansikte och såg att det var Alan. ''hey love, because you're not listening to us, then you left us with one choise...'' Jag fattade inte vad han snackade om. Han tog sedan fram en pistol. Han gick sedan fram till Niall, han höll den mot Niall, jag så

KLICK KLICK BANG! Trigger pulled, blood everywhere. Death everywh...

Luften strävade för att komma igenom mina lungor, av reflex reste jag mig snabbt upp. Jag fick den där känslan när man rest sig för snabbt, och det känns som att allt och alla snurrar och att man bara kommer svimma vilken sekund som helst. Jag kollade mig förvirrat runt och såg vart jag var. Kände mig lite bekant, sjukhuset. Min puls just nu var uppe i tusen! jag drog handen över pannan snabbt för att torka bort det kletiga svett lagret. Allt var en dröm. Tur. Eller vänta lite... Jag drog undan täcket som var fast klistrat mot mina ben och la märke till det stora bandaget runt min mage. Jag drog undan tröjan jag hade på mig ännu mer och märkte de röda ärren som var bokstäver. Jag kunde inte se vad det stod, men jag kollar det sen Minnerna började komma tillbaka... Jag blev ju knivhuggen! Kanske inte allt var en mardröm...

Jag la mig sakta ner igen på den mjuka kudden. Jag hoppade till lite när jag märkte att Niall satt och sov på stolen bredvid mig. Hans knän var uppe vid hans haka för han hade kurat ihop sig till en boll. gullligt. Jag kände hur det stack och kliade i näsan helt plötsligt, och pågrund av att det var så ljust i rummet så nös jag så kraftigt så det kändes som om jag svävade någon sekund där.

Niall hoppade till och kollade vimsigt runt om krig sig. Han flackade blicken runt i rummet tills han fick syn på mig. Han gnuggade sig försiktigt i ögonen med sina ihop knutna nävar. Han reste sig upp och sträckte på sig. Han gick sedan med stora steg emot mig. Han tog tag i min hand och kysste den lätt. ''How are you beautifull?'' frågade han och satte sig på en stol som var närmare min säng som jag låg i. ''I'm feeling much better now that you're here hun'' svarade jag. Och det var faktist sant, för just nu, när 'the love of My life' satt framför mig så kändes allt så bra.

''When everything's wrong, you make it right'' sa jag medans våra läppar sedan möttes i en perfekt kyss.

--

Inte slutet här! kommer mycket mer!

Kram x