I think I love you

Kapitel 8

Först av allt vill jag tacka för 30+ läsare på två dagar! Och det kommer mer spänning i berättelsen snart, hoppas den inte är för seg!

---

Harrys POV

Jag gick med raska steg ut ur rummet. Jag hörde Liam säga att jag bara var avundsjuk. Fy vad jag avskydde honom. Jag gömde mig i badrummet och tjuvlyssnade på vad de sa. ''Men det är Harry som bara håller på. Han kanske försöker förstöra för er...'' hörde jag Zayn säga.

Jag ryckte upp badrummsdörren och gick fram till Zayn. Jag skällde mig framför honom och kollade ilsket på honom. Jag höjde handen för att lappa till honom rejält.

Nialls POV

Vi alla stog och pratade om Harry. Jag höll Steff i handen. De var perfekta tillsammans. Jag hade flätat ihop hennes fingrar med mina.

Helt plötsligt slogs badrumsdörren dörren upp och ut kom en arg Harry. Han hade nog hört om allt som speciellt Zayn hade sagt!

Jag såg att han gick fram till Zayn. Han spänner sin näve, jag såg vad som var påväg att hända...

Snabbt släppte jag Steffs hand och hoppade på Harry precis innan han skulle tjonga iväg handen. Han åkte ner med en duns i marken och jag satt gränsle över honom. Jag försökte hålla fast hans händer men de splattrade och gled ur mitt grepp. Han tog tag i min kofta och rullade runt så han låg på mig.

Jag kände att det sved till i käken av Harrys hårda slag i ansiktet. Om och om igen.

I bakgrunden såg jag Steff som försökte dra bort Harry. Han knuffade bort henne så hon slog i huvudet i kanten av en byrå.

Knak lät det, och tystnaden spreds i rummet. Blickarna vändes mot Steff som satt mot byrån med slutna ögon.

''WHAT HAVE YOU DONE????!'' Skrek jag i Harrys ansikte. ''shut up guys!'' skrek Lou. Han la ner Steff på golvet och greppade runt hennes handled och känner efter pulsen.

Han kollade mot mitt ansikte och kollade på mig med stora sorgsna ögon.. ''I ca... I cant feel her puls...'' sa Lou och kollade på mig.

Jag kände att allt blev svart. Jag svimmade av all stress.

Liams POV

Vi fick alla sitta med i ambulansen. Niall hade vaknat up innan ambulansen kom men var helt vimsig så Lou stannade hemma med honom. Elenot skulle ju också komma. Medans jag, Zayn och Harry åkte till sjukhuset med Steff.

''Is she going to be okey?'' frågade Harry. Det var nog femte gången nu. ''I dont know, she got a really hard smack Against her head. And it could be causing brainddamage.'' svarade kille. Som satt brevid Steff och höll på med Steffs hår som låg i vägen för hennes ansikte.

---

Vi väntade utanför rummet. Jag såg att Harry hade kupat sina händer och vilade huvudet i dem. Han kollade up och litade istället huvudet mot vägen. Jag såg en tår rinna ner för hans kind. Samtidigt som jag var arg och besviken på honom så tyckte jag lite synd om honom.

Han hade ju agritions problem och kunde inte riktigt kontrollera sin ilska. Jag satte mig bredvid honom och la min arm runt honom. ''hey buddy, its okey.'' sa jag lugnande. ''NO IST NOT!! WHAT IS SHE DIES? THEN ITS MY FAULT! LIAM HOW CAN IT BE OKEY THEN??'' Skrek han medans tårarna forsade ner hans kinder.

Jag flyttade ifrån honom och vände ryggen mot honom. Han hade rätt. Tänk så skulle hon dö...

''Im sorry'' hörde jag Harry mumla. ''its okey, we're all scared right now. But there is nothing we an do but wait.'' svarade jag. Vi kramade varandra.

Det kom ut en sjuksköterska ur rummet där Steff låg.

''Good news first or bad news first?'' frågade sjuksköterskan. ''bad'' svarade Zayn.

''Well, its 50% chanse that Steff Wales up... and 50% that she doesent...'' Sa hon medans hon kollade ner i golvet. Jag kännde hur det brände till i ögonen och tårarna började rinna. ''can we see her?'' frågade jag. ''yes, just font make too much noise. She is in a coma right now.''

Vi satte oss vid sängen där Steff låg. Hon såg fridfull ut. Harry tog försiktigt tag i hennes armled och kände på hennes puls. Han log lättat.

Plötsligt slogs dörren upp till rummet, och in kom Niall med röda och svullna ögon. ''Please, can i be alone for a moment with her?'' sa han direkt när han kom in. ''ofcourse'' svarade Harry. Niall kollade på honom och gav honom en ond blick. ''Niall... Im so sorry... You know My problems with My anger! And dont you dare think i did that in purpose, i would never ever hit a girl! It was stupid of me, trying to ruin it for you and Steff. I hur want you too know that im happy for you.'' sa Harry till Niall. ''its okey Harry. Lets just forget about all this.''

Alla reste sig upp och gick ut ur rummet. Kvar var bara Niall och Steff.

Nialls POV

Jag la mig försiktigt ner i sängen bredvid Steff. Hon såg ut som en ängel som låg och sov. Eller rättare sagt, hon var en ängel, som bara låg och sov, som snart skulle vakna och komma tillbaka till jorden. Hoppades jag.

Jag tog tag i hennes hand och kysste den lätt. ''Steff... i think my love for you.. is so strong... that it could maybe wake you up... I don't kn...'' mer han jag inte förens jag skymtade de brun/gröna ögonen. Hon hade öppnat ögonen! Jag hörde hennes svaga röst, hon sa något till mig. Jag lutade mig fram och lyssnade noga.

''Niall.... I... I love you.''

--

Wassapenin

Tack till alla som läser! Tipsa gärna andra om denna, skulle vara skoj!

Har någon här instagram? Följ mig gärna, följer tillbaka! @lynnwindle

Kram/ Lynn xx