I think I love you

Kapitel 16

'Steffs POV

Va? Försöker han vara rolig nu eller? ''What the hell? Are you trying to be funny or something?'' frågade jag medans jag gick upp ur poolen och gick mot Louis. Hans ansiktsuttryck var helt tomt, och jag såg sedan att en tår rann ner längs hans kind.

''Louis??? answer me!'' skrek jag i hans ansikte. ''Does it look like im joking Steff?? Does it?!'' skrek han och nu forsade tårarna ner längst med hans kinder.

Jag vet inte hur jag mådde. Allt kände så overkligt. Jag kände hur det sved till i ögonen och sedan kände jag hur tårarna rann. ''No! Louis!! It's not true!!!'' skrek jag medans jag började slå Louis på bröstet och skrika massor av fula saker pt honom. Jag kände sedan hur Harry och Liam höll fast mig.

''DONT TOUTCH ME!!! LET ME GO!!!'' Skrek jag medans jag försökte få loss mina händer och fötter från deras fasta grepp. Jag kollade snabbt runt och alla kollade storögt på mig, förutom El och Zayn stod och grät och kramade om varandra smått.

Jag lugnade ner mig och kände hur greppet lossnade försiktigt. ''sorry'' mumlade jag tyst.

''Louis, what hospital? We should go there now...'' sa Harry med gråten i halsen. Jag tror inte han hade insett vad som faktist hade hänt...

---

Det var helt tyst i bilen, bortsett från alla snyftningar. Jag satt vid Liam som höll om mig och försökte trösta mig. Jag låg snett i hans famn. Han hade sina muskulösa händer runt mig och händerna ovanför min navel. Han vilade sitt huvud mot mig samtidigt som han gjorde små cirklar på min mage med sin tumme.

Han viskade småsaker i mitt öra för att trösta. ''It's going to be okey Steff'' viskade han. Det fick mig att släppa ut ännu mer tårar än innan för jag visste att det Liam sa inte var sant...

---

Vi gick in I receptionen och alla sprang mot disken där det stod en blond ung kvinna i tjugo års åldern.

''Niall!!! Niall Horan!'' skrek Zayn till henne. ''He's in the emergenzie section! You'll need to wait untill he gets out.'' sa hon medans hon försökte lugna ner oss.

''Wha.. what are you talking about?'' frågade Louis. ''Well, it says here...'' sa hon medans hon vände dator skärmen och pekade på en spalt där det stod 'Niall Horan' och några andra saker som jag inte förstod. ''You see, they're operating him right now!'' sa hon och kollade konstigt på oss alla.

''But he was... dead.... they told me that in the phone...'' sa Louis och skakade på rösten. ''well, he's not! Who called you and told you that?? Do you have the number?'' frågade hon och räckte fram handen för att visst hon ville ha numret och kolla.

Louis tog fram sin iPhone och låste upp den. Han tog fram numret och gav sin telefon till tjejen.

Hon tog tag i telefonen och började sedan trycks på tangenterna på datorn. ''Im sorry sir, but this is a number with a owner called Alan Crowney.'' sa hon.

Jag känner hur allt blev svart.

(Ja, Steff svimmar lätt haha) (;

Liams POV

Steff hade lagts in på ett rum för att vakna i lugn och ro. Nu måste poliserna få fast dem jävlarna!

Just nu var vi alla påväg mot akutmottagningen där Niall var och höll på att opereras. Det knöt sig i magen så det gjorde så ont. Allt mitt hopp var åt Niall nu. Han måste vakna, annars är allt förstört...

Vi stod och väntade utanför akutmottagningen och bara väntade. När jag trodde att mina ögon skulle slutas så öppnades dörren ut kom en blek liten Niall.

''Is he... dead?'' frågade Zayn upprört.

''Im so sorry, but... we dont really know yet. Its fifty fifty. He might wake up, or not.'' sa hon och kollade medlidande på oss alla.

Vi alla gick tyst in till Nialls rum och satte sig runt sängen där han låg fridfult. Harry satt med sitt glas vatten och bara stirrade ut i det tomma. Jag tror aldrig jag har sett honom så förstörd. Alla satt helt tysta och ledsna. Vi hörde pipet från maskinen som mätte Nialls puls.

Plötsligt ökade pulsen och pipet ökade kraftigt. Vi reste oss från stolarna vi satt på och Harry höll ett stadigt grepp om sitt glas. ''NURSE!!'' Skrek jag och vinkade mot några sjuksköterskor som stod utanför rummet. Pulsen ökade så kraftigt så tillsist gav den bara ifrån sig ett låååååångt pipande ljud. Jag kände på Nialls hals där man brukar känna efter pulsen. Och jag... kände inget...

sjuksköterskorna knuffade omkull oss och höll på med massor av slangar. ''He's dead'' sa sjuksköterskan tyst till sin kompanjon. De backade försiktigt undan och kollade sedan på oss.

''NO! HE'S NO.. '' Skrek Louis men sedan brast han bara ut i tårar. Harry som baa stod och tog in allt de sa stod och stirrade storögt ut i rummet. Plötsligt ryckte han till och började skrika. Glaset med vatten som han hållt i flög mot Niall och allt vatten slogs mot hans ansikte.

Plötsligt satte sig Niall tvärt upp i liften och gaspade efter luft. Alla blickar vändes till han, och sjuksköterskorna sprang emot Niall. De lungnade honom och la ner honom. Ett mirakel... Han hade dött och sedan kommit tillbaka!

''Back away!! we dont know what's happening!'' skrek sjuksköterska med brunt hår. Vi alla gjorde som hon sa och stod stilla och kollade på. Jag tror jag var i chock. Allt kändes så konstigt just nu.

Efter en stund när sjuksköterskorna klev ifrån Niall så vände de sig mot oss. Den brun håriga sköterskan knöt ihop sina händer och sa ''he... is going to be okey. Just needs to rest for a while and then recover.''

Alla pustade ut och kramades och lyckan fyllde min kropp. Niall lever, och han skulle bli okej.

--

In i rummet kom Steff med en annan sköterska som hade sin arm runt hennes axlar. Hon gled försiktigt ur greppet och log tackande mot sköterskan. Hon sprang sedan mot Niall och tog tag i hans hand. Vi hade inte sett honom i rörelse enda sens han 'återuppstod', men när Steff tog tag i hans hand så spreds ett litet leende på hans läppar. Även om ögonen var slutna och han kanske till och med sov, så log han vid hennes närvaro.

Det är äkta kärlek det...

---

Förlåt om detta kapitel inte var så spännande.... Men det kommer mer snart jaoo! Tack för nästan 500 läsare! OMG! :D

Kramxxx