en udda foooer

~ett oförglömlig möte~

☆felix perspektiv☆

-Säkert! sa jag och log.

-ok vart ska vi då? frågade Mira.

-vi ska möta dem på sb, sa jag och mira såg fundersam ut.

-sb? frågade hon och såg ut som ett frågetecken.

-starbucks! sa jag som att det var en självklarhet.

-ååh okej, vi hadde inte det där jag bodde förut, sa hon och nu var det min tur att se förvånad ut.

-what?! hade ni inte starbucks!? stakars dig! sa jag och hon skrattade.

-borlänge är ju liksom en liten stad så vi hade inga stora företag där, sa hon och log. jag tog hennes hand bara för att visa henne vägen men hon rodnade på en gång så jag släppte taget om hennes hand och vi fortsatte mot stan.

-är omar och ogge schysta? frågade hon och kollade på mig

-ja dom är hel schysta! sa jag och log. dom kommer nog gilla dig! sa jag och hon log.

☆miragandis perspektiv☆

jag fattade inte varför Felix ens ville umgås med mig. jag såg ut som en pojke och hade aldrig tidigare haft en vän. men han var så trevlig och söt så jag kunde inte sluta titta på han.

-framme, sa han och ledde in mig i den stora kaffeshoppen. han såg ogge och omar så vi gick till dem och dom gjorde en bro-hug.

-eey guys! detta är Miragandi, sa felix och pekade på mig.

-ååh, jag trodde det var en tjej, sa omar och jag började skratta.

-ursäkta men jag är en tjej Omar! skrattade jag fram och jag såg hur han skämdes.

-nice to meet you, sa ogge och log mot mig.

-förlåt, sa omar och tittade ner i marken.

-det är lungt, du är den första som vågat komentera mitt utseende, sa jag och log.

-ska vi dra hem till mig? frågade felix och vi sa ja. ogges mobil ringde och han svarade.

-tja!

~lång tystnad~

-eey felix får julia och dom komma?

-sure!

-men vi möts vid felix då! sa ogge.

~tystnad~

-hej!

-vem var det? frågade jag.

-ööhm, julia, saga och anna, sa ogge och log.

-okej? sa jag och vi började gå hem mot felix. hemma hos felix stod 3tjejer i våran ålder och dom gick och kramade alla killarna.

-hey, vem är du? frågade en av dom. hon hade långt ljusbrunt hår och glasögon.

-miragandi, svarade jag och hon log.

-nice to meet you, sa dom andra tjejerna varav en var ganska kort med blont hår och den andra hade långt ljusbrunt hår och var ganska lång helt och hållet.

-det där är saga, sa felix och pekade på den kortaste med blont hår.

-jag är anna, sa anna och hon hade glasögonen och jag log.

-jag är julia och du ser f@n sjukt cool ut! sa hon och jag rodnade.

-tack antar jag, sa jag. vi gick in till felix och vi bestämde att vi skulle köra sanning eller konsekvens så vi kunde lära känna varandra. felix hämtade en flaska och den stannade på mig och omar frågar och sanning eller konsekvens.

-sanning, säger jag men ångrar mig efter han har ställt frågan.

-vem är din bästa vän? jag tittar ner på golvet och mina ögon börjar bli fulla av tårar.

-nej förlåt det var inte mening att göra dig ledsen! säger han men jag säger att det är lugnt.

-du måste inte berätta, säger saga och ler mot mig.

-jo jag ska! säger jag, det är bara det att ni är dom enda som har pratat med mig på ungefär 6år. säger jag och alla sitter som förlamade runt mig.

-what?!säger julia. vem skulle inte villja prata med dig?!

-alla! jag var mobbad på min gammla skola och ingen ville prata med mig för jag är för pojkig för att vara tjej! säger jag och alla bara tittade på mig.

-oj jag trodde alla skulle gilla någon som var annorlunda, sa felix och log smått mot mig.

-tack, ni är dom första jag pratar med så jag säger väll att alla ni är mina bästa vänner! sa jag och log mot dem. dom var så trevliga och alla log. jag snurrade flaskan och den kom på anna.

-sanning! sa hon utan att jag hunnit fråga.

-okej, favorit band eller musiker? frågade jag.

-ööm, the fooo så klart, sa hon och jag skrattade lite.

-kan vi inte bara prata om oss själva istället? frågade saga och ogge i kör.

-visst, sa jag, jag heter miragandi belladina otilia stenström och är 16år. jag har 3syskon och en mamma. jag har inga vänner sen tidigare. min pappa är ett svin. jag hoppas jag får det bättre i skolan nu än i Borlänge.

-wow, du har många syskon! sa omar och jag log. då ringde min mobil och jag svarade.

-hej ida! nästan skrek jag och jag hoppade omkring av glädje.

-hej mira! jag saknar er redan men jag har det faktist bra hos pappa.

-ååh va bra vi saknar dig med och jag har träffat 6nya vänner!

-oj va bra, så glad för dig! men du sorry om jag typ förstör allt det glada nu men du har en till bror.

-va f@n säger du!? skrek jag och tårarna var på väg.

-pappa har fått en till son som heter troy och han är 2år.

-o-okej, v-va kul, sa jag med tårar som forsade ned för mina kinder.

-men jag måste gå nu mira! älskar dig!

-älska dig med.

-vem var det? frågade felix och alla tittade på mig när jag satt och grät på golvet.

-min storasyster som inte flyttade med oss utan flyttade hem till pappa. sa jag.

-men varför gråter du då? frågade saga och såg orolig ut

-för att jag har en lillebror till!! skrek jag och alla kollade konstigt på mig.

-men det är väll kul? undrade julia.

-nej! för det är pappas äckel barn! jag hatar att vara hanns barn och nu han han skaffat en till unge! sa jag snabbt och alla kom fram och kramade om mig. jag har aldrig kännt mig så älskad av ungdomar i min ålder och det känndes så skönt.

-jag måste nog hem nu, sa jag när jag märkte att klockan var närmare 10på kvällen.

-okej hejdå mira! sa alla och kramade om mig. jag gick hem och tänkte på vilken fantastisk dag detta var och jag var så glad över att jag bodde granne med felix. hur hade jag annars stått ut ett helt lov?