en udda foooer

~julafton nr3~

☆~sagas perspektiv~☆

klockan var 06:57 och jag hade varit vaken i flera timmar redan. Idag var det julafton, alltså min favorit högtid. jag verkligen älskar julen. det är det bästa som finns. förutom felix. ååh, min felix. jag saknar honom. jag har inte träffat honom sen vårt bråk för en vecka sen. usch, jag fick kalla kårar av att bara tänka på det som sades...

~flashback~

-MEN DU MÅSTE VÄLL FATTA ATT JAG HAR ETT EGET LIV! JAG MÅSTE VÄLL FÅ GÅ PÅ EN FEST OM JAG VILL? felix stod och skrek på mig medans tårarna rann ned för mina kinder.

-det får du väll men du behöver ju inte hångla-upp varenda tjej jävel du hittar där! sa jag med darrig röst och forsande tårar.

-MEN JAG VET JU INTE VAD SOM HÄNDE ENS! JAG VAR FULL! skrek han och gick närmare mig.

-DU ÄR FÖR FAN BARA 16ÅR FELIX! DU FÅR ENLIGT LAG INTE ENS DRICKA! skrek jag denna gången och vart förvånad över att min röst höll.

-SEN NÄR BÖRJAR DU BRY DIG OM DET?! skrek han till mig och gick ännu lite närmare mig.

-SEN DU BÖRJADE HÅNGLA MED ALLA DU SER! JAG HAR BILDER PÅ DIG FRÅN IGÅR DITT SVIN! skrek jag och tog fram min mobil. jag hade fått bilder hela kvällen från olika personer som var på festen med bilder på felix. den som krossade min värst var den med fille.

-här ser du, jag fick säkert tio olika bilder igår, och på varje bild stod du och hånglade med någon ny, sa jag med skakig röst och uppsvällda ögon.

-Är det fille? fårgade han äcklat och tittade på mig.

-mm

-men snälla kan vi lösa det här eller? jag minns inget från igår, sa felix med en ledsen ton i rösten och slog sig ned bredvid mig. jag orkade inte med han och inte detta bråket. det var så mycket bråk överallt nu. jag och felix, hela min familj och ogge och anna. jag orkar verkligen inte mer. utan att ens tänka på vad jag gör så lutar jag mitt huvud mot felix axel och stirrar tomt ut i luften.

-hey, kom här, sa felix lungt och visade att jag skulle sätta mig i hans knä. jag orkade inte bråka då jag vet att felix VÄÄÄLDIGT lätt tappar humöret, så jag gjorde som han sa. jag satte mig med min mage mot hans och lutade min panna mot hans axel. jag började nu störtgråta igen men kände bara felix lugnande hand på min rygg. det kändes som att jag var i säkerhet och att inget ont någonsin skulle hända. jag lutade mig lite bak och tittade in i felix ögon. dom fina gröna ögonen som jag fallit för. felix lyfte sakta en hand och torkade bort mina tårar med tummen. han lutade sig sakta framåt och kysste mig lätt på munnen. det kändes fel att han kysste mig efter ett bråk men det visar nog att vi är sams igen.

-hon var bättre, mumlade felix medans vi kysstes och jag släppte fort hans läppar.

-va-a? stammade jag fram och tittade på felix som mest flackade med blicken i rummet.

-vem var bättre på vad? frågade jag och kände att tårarna var på väg igen.

-Fille, svarade han tyst och man såg på honom att det inte alls var det han hade tänkt att säga. jag ställde mig snabbt upp och sprang till hallen. jag hade kommit till felix tidigare för att fråga och bilderna men det vart bråk istället. jag drog på mig mina röda converse och drog åt mig min jacka och öppnade sedan dörren. FAN! min mobil är kvar i felix rum. ååh! jag gick snabbt in på hans rum och drog åt mig min mobil.

-snälla saga! du vet att jag inte me, mer han jag inte höra för jag hade smällt igen dörren och sprungit fort där i från. han hade krossat mitt hjärta på riktigt nu. först hångla med alla och sedan säga att hans flickvän är sämre än någon han träffade på en fest. allt var hans fel! och filles! hon hade också hjälpt till att krossa mig.