en udda foooer

~julafton nr2~

☆~Oscar's perspektiv~☆

jag och min mamma var på väg hem till min mormor för att äta middag då min mobil ringde och med stora bokstäver stod det: !♡BABE♡!

jag tryckte på den gröna luren och satte min mobil mot örat.

-tjo sexi här, svarade jag i min telefon och log för mig själv.

-heeej oscar! ropade julia med en väldigt glad och sprallig röst. -God jul på dig! sa hon och jag log för mig själv.

-god jul på dig med julskinkan! skrattade jag och jag hörde hur julia suckade åt min väldigt mogna kommentar... men det var faktiskt ganska kul tyckte jag.

-jag hoppas att vi kan ses senare, sa hon och jag tittade på mamma.

-jag kan efter klockan två, svarade jag och log igen. Fan vad jag ler hela tiden. Det suger att man hela tiden ska le om den man gillar pratar med en. men jag kan inte göra nått åt det. aja, back to reality.

-det funkar för mig, men ska vi vara hos mig eller hos dig? frågade hon och jag kollade ut genom fönstret.

-ööhm hos dig kanske, sa jag och hoppades att det skulle bli så.

-sure, men mamma och pappa är hemma då du vet, och jag varnar om att dom är ganska wierda och så... dom.. är... typ lite... ganska jätte pinsamma, sa Julia och jag kunde se hur hon rodnade fram för mig.

-det är lugnt, men vi ses vid två! puss, sa jag och lade sedan på. Eftersom att mormor bor en bit ut på förorten i Stockholm så tog det ändås en stund att åka dit. jag tog fram min mobil och kopplade in den i högtalarna och drog igång waves med Mr.Probz på högsta volym.

-SNÄLLA OSCAR, SÄNK VOLYMEN! nästan skrek mamma för att jag skulle höra. jag suckade med gjorde som hon önskade.

-du blir ju döv om du ska lyssna så högt, sa hon med lite irritation i rösten. *förlåt* mummlade jag till svar och hoppades nu på att resten av resan skulle vara tyst. jag verkade gå som jag önskade och mina tankar for iväg på annat. "-hej oscar, dags att klippa sig? fårgade min frisör och jag kände hur jag fick panik.

-Ne- nej! jag s-s-ska i-inte klippa mig!! jag äl-älskar mi-itt hå-år! sa jag med skakig röst... jag har aldrig tidigare brytt mig om mitt hår och det hade fått växa vilt. men nu kändes det väldigt jobbigt att jag skulle klippa mig.

-jo jag hörde att julia tyckte att det var fult, sa hon och jorde en gest mot mitt hår. va nej?! hon sa ju alltid att det var så mysigt och gulligt??

-hon har rätt oscar, du ser inte klok ut i det där, sa någon bakom mig och jag vände mig snabbt om. där stod ebba och hon hade en sax i handen...

-nej det ser fan sjukt ut! sjukt fult! sa en ny röst bakom mig och jag vände mig igen. där stod... OMAR?!?! han som alltid älskat mitt fluffiga hår.

-för att inte prata om dina kläder! du ser ut som en uteliggare oscar! den rösten kände jag igen! Felix!

-sluta med det där oscar! du blir ju bara fulare än vad du redan är! sa anna?! och pekade på mina armar. what?! jag skär mig inte så jag kollade på armarna och man kunde se tydliga ärr.

-men hallå? jag trodde ni gillade mig?! skrek jag i panik.

-HA! vilket skämt! att gilla dig är som att gräva sin egna död! sa saga...

-kanske dags att säga hejdå till dem du älskar! för ingen älskar dig! du är ett dåligt aprilskämt oscar! ingen gillar dig! det var nu ogge som stod framför mig och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. min ogge! han som alltid var så snäll och hjäplsam... inte gårta tänkte jag för mig själv.