en udda foooer

~saga~

~sagas kapitel~

skola! varför? jag hade inte lust att gå till skolan idag! första skoldagen och jag vill vara sjuk... ååh skut mig! tänkte jag för mig själv när jag satt och åt frukost halv sju på morgonen. skola och kärlek var inte nått jag gillade och jag visste att felix hade börjat gilla mig mer än som en vän. jag vågade bara aldrig berätt om mina känslor för honom då jag är rädd att allt ska gå i spillror. men när jag kom på att jag hade en tid att passa så skyndade jag mig att göra i ordning allt som skulle med innan jag och anna skulle mötas vid biografen klockan halv åtta för att sedan ta sällskap till skolan.  klockan tio över sju satte jag på mig mina bruna klack-kängor, tog min väska och sa hejdå till mamma. tjugo över sju var jag framme vid biografen så jag ställde mig för att vänta på anna.

-hej saga! hörde jag en välkänd röst säga. jag tittade bak och där stod ingen mindre än Ebba!

-hej ebba... sa jag med en surig röst och tittade ner i marken. jag visste att hon aldrig skulle våga göra nått mot mig när wilma inte var med så jag stod bara kvar på min plats.

-hörde att du och feli... mer hörde jag inte för nu såg jag anna en bit bort på vägen så jag sprang och kramade om henne.

-hej saga! sa hon och log mot mig.

-tjena anna, hur mår du?

-sådär, suger ä att det är skola nu igen, sa hon och jag förstod varför hon var nere.

-kommer mira också idag? fårgade jag.

-ja vi ska möta henne vid cykelställen, sa anna och vi började gå mot skolan. framme vid skolan kryllde det av elever och lärare så det tog ett tag innan vi tagit oss fram till stället där vi skulle möta mira. vi ställde oss där för att vänta och när vi såg mira komma gåendes mot oss gick vi och kramade henne.

-tjo babes, sa hon och log stort.

-tjeena, sa vi i kör och vi började gå mot skolbyggnaden. när mira såg en tjej med långt blont hår och frågade om hon hette wilma så nickade vi och vart lite fundersamma till hur hon kunde veta det.

-hon bodde i borlänge när jag vi var typ 4år men sen flyttade hon tydligen hit, sa mira och hon såg på oss att vi inte gillade wilma.

-vad är det med er då? frågade hon.

-du vet den där tjejen jag pratade om för tre dagar sen, det är wilma! sa anna och mira såg storögt på oss.

-what?! hon var ju den snällaste människan på jorden förut! sa mira. nu gick hon fram till wilma och sa hej. först trodde vi att wilma skulle gå därifrån men hon verkade känna igen mira. dom pratade en stund och när mira kom tillbaka stod jag bara och glodde på henne. hon hade fått en kram av världens bitchigaste tjej och hon hade tagit allt som att det vore coolt.

-hon kände igen mig fast jag hade rakat av mig mitt hår och att det gått flera år sen sist, sa mira glatt och vi log halvt. okej nu var det dags för rektorerna att läsa upp klasserna och jag hade tur! både mira och anna hamnade i min klass så vi gjorde en liten hig-five. men nu vände turen när wilma, ebba och felicia räknades upp i våran klass. jaha då kunde man ju lika järna gå och dö tänkte jag och såg på anna att hon inte gillade det heller. det var bara mira som såg någorlunda glad ut över att wilma skulle gå i klassen.

                 -fem minuter senare-

alla elever har nu delat upp sig klass-vis ute på skolgården och alla pratar ljudligt med sina nya klasskamrater. bara jag, anna och mira står utanför ringen och pratar med varandra. men nu kommer wilma, ebba och fille fram mot oss och wilma drar med mira bort från oss, men ebba stannar kvar.