en udda foooer

~en hemlis~

☆~annas perspektiv~☆

jag vaknade före ebba så jag klev ur sängen och satte mig på soffan vid bordet. allt var tyst och jag hoppades att ebba skulle vakna snart, så att jag skulle få reda på hemlisen. men tänk om hon säger att hon gillar någon annan?! men tänk om hon gillar mig! omg, tänk om det är det hon säger... nej aldrig! aldrig någonsin att hon säger det! jag satt länge och funderade över vad ebba skulle säga. plötsligt hör jag ett "go morron", jag tittar upp och där står omar och mira. "God morgon" säger jag och ler mot dem.

-vill du äta frukost nu med oss? frågar dom och jag nickar. vi sätter oss ute på verandan och äter våran frukost. det är varmt ute fast klockan bara är tio, skulle chansa på +20minst.

-vad ska ni göra idag då? frågar jag och tittar på omar.

-vi, oscar, julia, saga, felix, eller aa, alla ska väll med om dom vill, sa omar och jag fattade inget.

-vi drar in till närmaste stad och kollar runt lite, säger mira och jag hänger med då. "hur tar ni er dit?" "vi ska ta cyklarna som står i förrådet och vi drar efter att alla han ätit frukost" säger mira och ler mot mig. "ska du med anna?" det är omar som frågar och jag skakar på huvudet. nej ebba hade något viktigt att säga till mig så jag kan inte, tänkte jag. när vi har ätit klart kommer felix, saga, oscar och ogge upp från lill-stugan och dom tar sig lite frukost.

-ska ni med till stan? frågar mira och alla förutom ogge ska med. okej, ogge är kvar men vad gör det? inget tror jag. snart kommer ebba och julia ut till oss och mira frågar igen. ebba ska stanna men julia följer med. När resten av gänget har ätit klart går alla till sin stuga och klär på sig sina kläder. mira är klar först och hon har ett lila linne på sig under ett par höga svarta shorts. på fötterna har hon ett par ljuslila basketkängor och på huvudet har hon en blå snapback med blommor som mönster. efter henne kommer omar och saga. omar har ett par jeans shorts och ett svart linne. saga har en rosa sommar klänning och båda har ett par svarta converse på sig. oscar och ogge kommer och dom har klätt sig på samma sätt. dom har ett par svarta shorts och ett vitt linne. skorna är vita och båda har en röd snapback på sig. det ser faktist kul ut och jag fnissar till lite. från stor stugan kommer julia och ebba och båda har kläning på sig. ebbas är kort och är blå med rosa blommor på. hon går barfota och har håret uppsatt i en slarvig knut. Julia har en lång grön klöning på sig och på fötterna har hon ett par svarta flipflops. jag själv har en vit klänning med blå spets under. mitt hår är flätat i en fiskensfläta och jag går också barfota. alla förutom jag och ebba går till förådet för att hämta en cykel.

-ska du med ogge? frågar jag och tittar på oscar. som ser exakt lika ut bakifrån och jag tror att det är ogge.

-aa, säger han och går ut ur förådet med en rostig kärringhonda. okej då vart det bara jag och ebba kvar. så fort dom har dragit ner till vägen och satt sig på cyklarna så går jag och ebba för att hämta våra bikinis.

-försten ner är bäst, ropar ebba och springer ner för backen och ner mot sjön. jag är inte långt efter men det är hon som kommer först.

-JAG ÄR BÄST! ropar hon glatt och jag skrattar bara. när hon har stått och ropat "jag är bäst" ungefär tjugo gånger lyfter jag upp henne i famnen och går ut på bryggan.

-snälla anna, jag dödar dig! säger hon i samma stund som jag kastar henne i vattnet. jag står på bryggan och skrattar till jag knappt kan andas medans ebba går upp på bryggan igen och är på väg att putta ner mig. men jag står med bra balans kvar på bryggan och ebba ger tillslut upp. vi går och sätter på oss våra bikinis och jag hoppar ner i vattnet. ja, jag kastade ner henne i sjön med klänningen på. men hon var så jäkla dryg. jag simmar ut en bit och vänder mig om. ebba simmar sakta emot mig och jag ler mot henne.

-vad vare du ville säga? fårgar jag och tittar på henne. hon svarar inte utan simmar tillbaka in mot land. Jag simmar efter och sätter mig bredvid henne på bryggan.

-jo alltså kag måste säga detta till dig men lova att du inte bryter våra vänskap anna, säger hon och tittar ner i vattnet.

-jag lovar, säger jag och väntar på att hon ska säga vad det är. 

☆~ebbad perspektiv~☆

-jag lovar, säger hon och jag sammlar allt mitt mod. oke,j nu gäller det ebba. du måste berätta för henne.

-jo du vet ju att jag är lebb och så, och jag har fallit för en person. jag föll väldigt, väldigt hårt för den personen och  jag kan inte leva utan den. den är som en syster och kamrat. hon förtår och lyssnar och jag älskar det. det finns bara ett problem. hur ska jag veta om hon gillar mig? jag ser annas förkrossade annsikte och jag förstår att jag måste imon några minuter säga att det är hon jag har fallit för.

-fråga bara vad hon tycker om dig. säger hon snabbt och ler lite skevt mot mig. jag drar ett djupt andetag och låter kroppen lugna mer sig lite.

-okej anna, vad tycker du om mig? fårgar jag och jag ser på henne att hon knte fattade riktigt. jag gjorde ju precis som hon sa.

-jag tycker att du är en fantastisk vän och jag älskar att vara med dig. du tröstar och lyssnar och du är bara underbar. jag ler lite och tittar på anna.

-fattade du anna? frågade jag och log.

-fattade vad?

-vad tycker du om mig. det var allt jag skulle säga till den personen sa du och nu är det gjort, sa jag och hela anna sken upp.

-så du menar att du gillar mig?! ropar hon högt och glatt. jag nickar bara och tittar ner i vattnet igen.

-tack ebba, jag måste också säga en sak. du är är en underbar vän men jag älskar dig mer än det. jag har så länge drömt om att få ha dig och jag hoppas att jag ska få ha den turen. jag kikar upp från vattnet och tittar in i hennes ögon.

-jag älskar dig anna, viskar jag och hon lutar mig fram. längre och längre fram lutar hon sig och tillslut når hon mitt mål. våra läppar är ihop tryckta och känslan av glädje och kärlek fyller hela min kropp.

-jag älskar dig med, säger hon när hon sätter mig upp igen. jag tar hennes hand och vi sitter kvar så i flera minuter. i ren tystnad sitter vi med ihop flätade fingrar. när vi hör en ringklocka förstår vi att dom andra är på väg hem från stan. vi går hand i hand upp till vägen och väntar på dom andra. vi har på oss våra klänningar igen och har handdukarna över axeln. sakta kommer dom tillbaka till stugorna och skogen på sina cyklar.

-hello, säger dom när dom stannar vi oss och låser fast cyklarna i cykelstället som står där. jag och anna står fortfarande hand i hand och ingen verkar bry sig. jag och anna håller ju ganska ofta hand på ett kompis vis så det är väll inget konstigt med det tycker dom.

hmmm, så tjejerna är ett par nu... men ska dom våga säga till resten av världen? kanske, kanske inte, vem vet? vi får läsa i nästa del hur allt går för alla. pöss☆